Fysisk korrigering på pinscher

Suvi med Sniff skrev:

herrHarry skrev:Jag kan tycka att olika fel kräver olika korrigering. Gör Harry något riktigt dumt, ex biter en hund helt oprovocerat som han gjort nu, så tar jag i rätt hårt. Men en annan gång när han sagt ifrån väldigt tydligt och den andra hunden fortsatte och Harry då valde att bita blev jag inte lika arg. Jag tror inte ens att jag tog tag i honom.

Jag kan korrigera Harry med rösten i andra lägen, eller stampa i marken och gå mot honom och prata argt andra gånger. Det beror på situationen och graden av fel han gör. Stort fel - arg matte, litet fel - mindre arg matte.

Jag tror att nästan alla här inne (eller till och med nästan alla hundägare) någon gång blivit så arg på sin hund att de tagit i lite hårdare. Då menar jag förstås utifrån hunden. Vissa hundar tycker det är oerhört obehagligt att matte/husse bara höjer rösten, medan andra tål ett tag i nackskinnet.

Att ta tag i nackskinnet imnnebär för mig just det jag skriver, ett tag, inte att jag drar och ruskar. Min hund har så mycket halsskinn att det blir som ett lämpligt halsband. Sen strävar jag efter att försöka vara en rolig och kul prick att vara med.

I princip håller jag med dej men när Sniffen betett sig som ALLRA värst har jag inte visat min ilska och upprördhet, just för att jag tror att han agerat utifrån rädsla. Visst, det är obefogat och jävligt onödigt men jag tror att en kraftig korrigering bara hade spätt på känslan av panik i de fallen.

Å andra sidan kan jag tänka mej att de som blivit utsatta för hans överreaktion gärna sett mej hudflänga hunden för att känna upprättelse och att jag tagit det på allvar. Öga för öga, tand för tand.

Mina inlägg i diskussionen kanske inte är så intressanta med tanke på att Sniffen är lite utöver det vanliga? Men jag tänker att det påminner mycket om hur jag hör att föräldrar till autistiska barn har det. Visst, samma regler gäller för alla, men det är hur man implementerar dem som det skiljer sig åt.

Någon sa vad gäller barnuppfostran att om man behandlar alla barn exakt likadant blir det väldigt orättvist. Just för att man inte utgår ifrån vart och ett av barnens behov. Jag tror detsamma gäller hundar. Utmaningen ligger i att nå fram till sin vän med sitt budskap och funkar inte de gängse metoderna måste man hitta andra sätt.

herrHarry skrev:

Fotofreaket skrev:

herrHarry skrev:

Aha, ok. Då håller jag inte med dig.

För jag anser att ett större fel resulterar i en argare matte och ett mindre fel i en mindre arg matte.

Ex: Harry biter en annan hund - matte blir arg!

Ex: Harry tar en strumpa, som slarviga husse slängt på golvet, och börjar tugga på den - matte säger till, men blir inte arg.

Ja det har du i o f s rätt i men ibland ska man kanske vara försiktig med att straffa hårt om det tex brister i tillit som är problemet vid biten matte tex...

Jo, helt sant. Jag tycker inte heller att man ska straffa en hund om det brister i tilliten. Men det är ju en annan diskussion. Jag skulle aldrig drömma om att straffa någon annans hund, jag gör det med min hund som jag har en relation med.

Suvi med Sniff skrev:
I princip håller jag med dej men när Sniffen betett sig som ALLRA värst har jag inte visat min ilska och upprördhet, just för att jag tror att han agerat utifrån rädsla. Visst, det är obefogat och jävligt onödigt men jag tror att en kraftig korrigering bara hade spätt på känslan av panik i de fallen.

Å andra sidan kan jag tänka mej att de som blivit utsatta för hans överreaktion gärna sett mej hudflänga hunden för att känna upprättelse och att jag tagit det på allvar. Öga för öga, tand för tand.

Mina inlägg i diskussionen kanske inte är så intressanta med tanke på att Sniffen är lite utöver det vanliga? Men jag tänker att det påminner mycket om hur jag hör att föräldrar till autistiska barn har det. Visst, samma regler gäller för alla, men det är hur man implementerar dem som det skiljer sig åt.

Någon sa vad gäller barnuppfostran att om man behandlar alla barn exakt likadant blir det väldigt orättvist. Just för att man inte utgår ifrån vart och ett av barnens behov. Jag tror detsamma gäller hundar. Utmaningen ligger i att nå fram till sin vän med sitt budskap och funkar inte de gängse metoderna måste man hitta andra sätt.