Fysisk korrigering på pinscher

Blev lite nyfiken efter hundcoachen-tråden.

Hur reagerar era pinschrar på fysisk korrigering? och vad anser ni vara en fysisk korrigering?

Fysisk korrigering är enligt mig allt som innebär att man rör hunden i syfte att ändra det hunden håller på med, d.v.s. allt från att trycka på rumpan för att få hunden att sätta sig till att dra till i kopplet för att hunden ska stanna till att vräka omkull hunden i en s.k. "alfarullning".

Den lilla tål bara mjuka fysiska korrigeringar (som att ta tag i kopplet, hålla i henne etc). Totte kan man vara lite tuffare mot men å andra sidan är han tuff tillbaka. Han tar ingen skit medan den lilla bara blir olycklig och tar vad som helst bara hon slipper obehag.

Jag föredrar att använda rösten och det är det som båda hundarna trivs bäst med.

Fysisk korrigering måste man göra någon gång på de flesta hundar i min värld, då menar jag hålla hunden lätt i sidan på halsen typ att man har fysisk kontackt, men inget kränkande. Man ska aldrig kränka hunden fysiskt, fast man kan tex tvinga den att man håller i den när man lär den bli hanterad. Pinscher eller vilken ras som helst är ointressant i denna frågan, hund som hund. Fysisk kränkning ger rädslor och sämre samarbete, glädje och alla möjliga problem i förlängningen. Ju mer man smiskar på desto hårdare måste man i vissa fall smiska på nästa gång, det blir en ond cirkel där hunden inte lyssnar. Brotta ner hunden , lyfta i nackskinnet är defenitivt kränkande.

Håller med Cuthalion. För mig innefattar det allt från att trycka ner rumpan till stryk. Eller var frågan vilken typ av fysisk korrigering vi använder?

Cuthalion skrev:Totte kan man vara lite tuffare mot men å andra sidan är han tuff tillbaka. Han tar ingen skit medan den lilla bara blir olycklig och tar vad som helst bara hon slipper obehag.
Jag föredrar att använda rösten och det är det som båda hundarna trivs bäst med.

Jag är nog ganska tuff mot Loke (fast samtidigt väldigt mesig, han är ju min lila bebis ). Oftast räcker det bra med att jag blir arg på rösten och ryter till och använder kroppsspråk, räcker inte det kan jag rycka till lite i kopplet eller trycka ner rumpan. Men som Totte tar han inte skit. Han är väldigt tydlig med vart gränsen går och går jag över den eller om han inte tycker att han förtjänar bannor mopsar han tillbaka. Inser han däremot själv att han gjort något ofog accepterar han det. Jag tycker det är väldigt skönt att han är så tydlig. Ingen av våra andra hundar har varit det och då är det ibland svårt att veta om man tagit i för mycket eller om de tog åt sig något över huvud taget. Fast vi föredrar korv-metoden och att prata med fånigt glad röst:D

Jag använder mig av fysisk korrigering om det verkligen behövs.. Minst på Arcan för att han är som han är och mest på Russllarna eftersom dom är hårda som attan... Men det är dock oftast bara vid fall under uppfostran där det behövs. Min äldsta russell som blir 8 till sommaren hade inte varit så bra han är idag utan den uppfostran han fått då han trodde att han var född till att vara kung. Efter hans 1:a år så har jag istort sett aldrig behövt mer än röstkorrigering på honom för han vet så väl.

Det är skillnad på ras och ras och på individen.. Än har jag bara haft hårda russllar som tar en tillsägning i form av nackskinnsgrepp eller nyp i kinden utan problem.. Jag har aldrig varit med om att mina hundar fått rädslor eller visat sig kränkta eller mer underlägsna.. Dom har snarare fattat att "nu är matte arg" och sedan rättat sig efter min vilja.. Hundar i flock använder ju faktiskt fysisk korrigering på varandra så varför skall jag inte kunna göra det.? Jag har heller aldrig varit med om att man måste ta i mer nästa gång bara för att man har varit fysisk en gång, mina hundar har ivf köpt att jag är ledaren och snarare aldrig gjort om samma sak igen och om dom mot förmodan gjort det så har jag inte ens behövt hälften av korrigeringen utan det har räckt med rösten.

Arcan har jag brottat ner när han faktiskt bettet sig riktigt illa då jag inte accepterar sånt som tex bli huggen åt. Han har inte heller visat sig mer rädd eller kränkt utan snarare förstått att det var fel.

Det handlar ju inte om att göra illa hunden.. Ibland på vissa hundar så behöver man bara ta i lite mer, så länge det inte handlar om att förorsaka hunden onödig smärta eller överdrivet våld så anser jag att man kan använda sig av fysisk korrigering om det behövs. Sen måste man självklart se till individens mentalitet och allt annat.

Arcan skrev:Jag använder mig av fysisk korrigering om det verkligen behövs.. Minst på Arcan för att han är som han är och mest på Russllarna eftersom dom är hårda som attan... Men det är dock oftast bara vid fall under uppfostran där det behövs. Min äldsta russell som blir 8 till sommaren hade inte varit så bra han är idag utan den uppfostran han fått då han trodde att han var född till att vara kung. Efter hans 1:a år så har jag istort sett aldrig behövt mer än röstkorrigering på honom för han vet så väl.

Det är skillnad på ras och ras och på individen.. Än har jag bara haft hårda russllar som tar en tillsägning i form av nackskinnsgrepp eller nyp i kinden utan problem.. Jag har aldrig varit med om att mina hundar fått rädslor eller visat sig kränkta eller mer underlägsna.. Dom har snarare fattat att "nu är matte arg" och sedan rättat sig efter min vilja.. Hundar i flock använder ju faktiskt fysisk korrigering på varandra så varför skall jag inte kunna göra det.? Jag har heller aldrig varit med om att man måste ta i mer nästa gång bara för att man har varit fysisk en gång, mina hundar har ivf köpt att jag är ledaren och snarare aldrig gjort om samma sak igen och om dom mot förmodan gjort det så har jag inte ens behövt hälften av korrigeringen utan det har räckt med rösten.

Arcan har jag brottat ner när han faktiskt bettet sig riktigt illa då jag inte accepterar sånt som tex bli huggen åt. Han har inte heller visat sig mer rädd eller kränkt utan snarare förstått att det var fel.

Det handlar ju inte om att göra illa hunden.. Ibland på vissa hundar så behöver man bara ta i lite mer, så länge det inte handlar om att förorsaka hunden onödig smärta eller överdrivet våld så anser jag att man kan använda sig av fysisk korrigering om det behövs. Sen måste man självklart se till individens mentalitet och allt annat.

Ja hunden behöver inte bli rädd för att man tar den i nackskinnet någon gång, men ska man diskutera en metod man kan använda på så gott som alla hundar så passar inte "ta i nackskinnet" in i den anser jag även om det är en tuff hund om hunden är typen som tar mycket illa upp vid hård fysisk korrigering. Man kräver inte sitt ledarskap utan förtjänar det. Däremot kan man få tuffa russels att uppföra sig genom att hålla i sidan på halsen och säga åt dem utan att lyfta upp dem i nackskinnet vilket är kränkande. Att man smiskar på hårdare behöver ju inte ge en mer kraftig korrigering

Jag tycker detta är svårt. När jag haft Sniffen ett halvår insisterade hundpsykologen på att jag skulle behandla honom som en valp och ignorera felbeteenden. Nu har jag haft honom ett år och tycker att jag inte kan ha samma passiva hållning. Jag korrigerar så lätt som möjligt, för mej handlar det mest om att fånga hans uppmärksamhet.
Det är svårt eftersom många av hans felbeteenden kommer sig av stress och osäkerhet och jag vill inte att han ska vända den osäkerheten mot mej. Utomhus har han på sista tiden börjat ta kontakt med mej men är i det närmaste immun mot mitt nejande.
För att ställa till det ännu mer är han extremt känslig inomhus och jag har fått jobba på att bygga upp förtroendet eftersom han är överdrivet undergiven i många situationer och blir neurotisk av att göra fel. Om han inte förstår vad jag vill (som ett nytt trick) eller varför jag provar selen för många gånger börjar han trava oroligt omkring i lägenheten. Då har jag alltså inte ens sagt nej eller något åt det hållet.

Om jag försöker hindra honom från att förstöra något kan det hända att han svarar upp. Inte på något allvarligt sätt, men det är helt klart inte den önskade responsen.

Han är så väldigt känslig så jag kan möjligen buffa till honom med handen eller korrigera måttligt med kopplet så att jag får hans uppmärksamhet, men som "straff" funkar det inte. (Finns det egentligen någon form av straff som funkar?)

Det mesta av det jag gör ser jag inte ens som korrigering, men det är det ju, tex pet i sidan är en påminnelse om vad som gäller = korrigering.

Kanske är det att ordet korrigering låter så hårt?

För oss räcker det oftast med röst och kroppspråk, men visst använder jag tex koppelkorrigering för att påminna henne. Om hon inte sätter sig när jag säger sitt då sätter jag henne med händerna. Sen kan jag ta tag i henne och säga till henne nos mot nos om hon beter sig illa. Pet i sidan används flitigt när hon glömt bort mig.

Men jag ser mig själv som ganska mesig, bruden med fickorna fulla med köttbullar

Jag trodde pinscher överlag var en ras som man inte korrigerade fysiskt, då dom lätt blir kränkta eller svarar upp?

Fotofreaket skrev:

Arcan skrev:Jag använder mig av fysisk korrigering om det verkligen behövs.. Minst på Arcan för att han är som han är och mest på Russllarna eftersom dom är hårda som attan... Men det är dock oftast bara vid fall under uppfostran där det behövs. Min äldsta russell som blir 8 till sommaren hade inte varit så bra han är idag utan den uppfostran han fått då han trodde att han var född till att vara kung. Efter hans 1:a år så har jag istort sett aldrig behövt mer än röstkorrigering på honom för han vet så väl.

Det är skillnad på ras och ras och på individen.. Än har jag bara haft hårda russllar som tar en tillsägning i form av nackskinnsgrepp eller nyp i kinden utan problem.. Jag har aldrig varit med om att mina hundar fått rädslor eller visat sig kränkta eller mer underlägsna.. Dom har snarare fattat att "nu är matte arg" och sedan rättat sig efter min vilja.. Hundar i flock använder ju faktiskt fysisk korrigering på varandra så varför skall jag inte kunna göra det.? Jag har heller aldrig varit med om att man måste ta i mer nästa gång bara för att man har varit fysisk en gång, mina hundar har ivf köpt att jag är ledaren och snarare aldrig gjort om samma sak igen och om dom mot förmodan gjort det så har jag inte ens behövt hälften av korrigeringen utan det har räckt med rösten.

Arcan har jag brottat ner när han faktiskt bettet sig riktigt illa då jag inte accepterar sånt som tex bli huggen åt. Han har inte heller visat sig mer rädd eller kränkt utan snarare förstått att det var fel.

Det handlar ju inte om att göra illa hunden.. Ibland på vissa hundar så behöver man bara ta i lite mer, så länge det inte handlar om att förorsaka hunden onödig smärta eller överdrivet våld så anser jag att man kan använda sig av fysisk korrigering om det behövs. Sen måste man självklart se till individens mentalitet och allt annat.

Ja hunden behöver inte bli rädd för att man tar den i nackskinnet någon gång, men ska man diskutera en metod man kan använda på så gott som alla hundar så passar inte "ta i nackskinnet" in i den anser jag även om det är en tuff hund om hunden är typen som tar mycket illa upp vid hård fysisk korrigering. Man kräver inte sitt ledarskap utan förtjänar det. Däremot kan man få tuffa russels att uppföra sig genom att hålla i sidan på halsen och säga åt dem utan att lyfta upp dem i nackskinnet vilket är kränkande. Att man smiskar på hårdare behöver ju inte ge en mer kraftig korrigering

Det finns inget korrigering, träningssätt eller vanlig uppfostran som passar ALLA hundar. Dom är ju som människor olika individer.
I det mesta så förtjänar man sitt ledarskap men ibland på vissa hundar så kan det krävas mer för att nå fram och jag tycker faktiskt att det är okej.
Det handlar inte om styrkan i smisket som du kallar det utan hur och när man tar tag i sin hund. Och även vilken individ, ras, kanske ålder mm spelar in... Man kan aldrig behandla alla hundar lika oavsett om det handlar om korrigering eller träning och uppfostran.

Sen är det ju så att man aldrig ska korrigera sin hund negativt på något sätt utan att det följs åt av något positivt som visar hunden vad som är rätt... Man kan inte bara banna (oavsett grad) i det oändliga utan att visa hunden vad som är rätt och ge den beröm för det.

Jag behandlar alla hundar jag sköter om (många) enligt samma principer och det fungerar för mig utmärkt.

Det är väl bara så att jag vägrar dalta med mina hundar om dom beter sig illa... Men som sagt, alla är vi olika precis som våra hundar.

Alla hundar är som sagt olika. Vissa kan man knappt höja rösten åt, andra behöver man ta i mer med. Jag tror varken på rent "mjuka" eller rent "hårda" metoder. Man måste anpassa efter hunden och alltid se till att det positiva överväger det negativa och aldrig göra illa hunden. Sedan är väl själva poängen med en korrigering att den ska ha effekt. Annars kan man lika gärna låta bli. Man får ta i precis så mycket att hunden reagerar som man vill att den ska göra, inte mer och vart den gränsen ligger får man känna efter för varje individ. Om man hela tiden korrigerar utan effekt tex genom att rycka och slita i kopplet för att hunden drar, höjer det nog bara tröskeln för vad som ska få hunden att reagera. Ett ryck i kopplet ska inte flytta på hunden, bara väcka dens uppmärksamhet och efter en korrigering måste det alltid komma beröm när hunden gör rätt.

ligistenzelda skrev:Jag trodde pinscher överlag var en ras som man inte korrigerade fysiskt, då dom lätt blir kränkta eller svarar upp?

Om Zelda bet mig eller nån annan, då skulle jag däremot se rött och brotta ner henne och ta ev påföljder.

Jag tror jag lever med den påföljden: en hund som misstror människor och biter dem innan de kan skada honom. Jag ser att han betraktar dem som tryckt ner honom á la Cesar Millan som upprorsmakare och blir stridsberedd när han ser dem. Säkert en kvarleva från hans förra liv.

Jag kan tycka att olika fel kräver olika korrigering. Gör Harry något riktigt dumt, ex biter en hund helt oprovocerat som han gjort nu, så tar jag i rätt hårt. Men en annan gång när han sagt ifrån väldigt tydligt och den andra hunden fortsatte och Harry då valde att bita blev jag inte lika arg. Jag tror inte ens att jag tog tag i honom.

Jag kan korrigera Harry med rösten i andra lägen, eller stampa i marken och gå mot honom och prata argt andra gånger. Det beror på situationen och graden av fel han gör. Stort fel - arg matte, litet fel - mindre arg matte.

Jag tror att nästan alla här inne (eller till och med nästan alla hundägare) någon gång blivit så arg på sin hund att de tagit i lite hårdare. Då menar jag förstås utifrån hunden. Vissa hundar tycker det är oerhört obehagligt att matte/husse bara höjer rösten, medan andra tål ett tag i nackskinnet.

Att ta tag i nackskinnet imnnebär för mig just det jag skriver, ett tag, inte att jag drar och ruskar. Min hund har så mycket halsskinn att det blir som ett lämpligt halsband. Sen strävar jag efter att försöka vara en rolig och kul prick att vara med.

Jag tycker till skillnad från när människor straffas för brott så när det gäller hundar ska straffet INTE stå i relation till brottet utan vara anpassat för att hunden ska förstå allvaret men inte vara destruktivt.

Fotofreaket skrev:Jag tycker till skillnad från när människor straffas för brott så när det gäller hundar ska straffet INTE stå i relation till brottet utan vara anpassat för att hunden ska förstå allvaret men inte vara destruktivt.

Men tycker vi inte alla det? Att "straffet" ska anpassas efter individen?

Jag har svårt att se det som ett "straff". Poängen är ju inte någon typ av hämnd på hunden utan bara att visa den att den gjort fel och sedan visa hur man vill att den ska göra.

herrHarry skrev:

Fotofreaket skrev:Jag tycker till skillnad från när människor straffas för brott så när det gäller hundar ska straffet INTE stå i relation till brottet utan vara anpassat för att hunden ska förstå allvaret men inte vara destruktivt.

Men tycker vi inte alla det? Att "straffet" ska anpassas efter individen?

Jo men i inläggen i tråden nyss så skrevs det större fel ska ha hårdare straff/korrigering vilket jag inte tycker

herrHarry skrev:Jag kan tycka att olika fel kräver olika korrigering. Gör Harry något riktigt dumt, ex biter en hund helt oprovocerat som han gjort nu, så tar jag i rätt hårt. Men en annan gång när han sagt ifrån väldigt tydligt och den andra hunden fortsatte och Harry då valde att bita blev jag inte lika arg. Jag tror inte ens att jag tog tag i honom.

Jag kan korrigera Harry med rösten i andra lägen, eller stampa i marken och gå mot honom och prata argt andra gånger. Det beror på situationen och graden av fel han gör. Stort fel - arg matte, litet fel - mindre arg matte.

Jag tror att nästan alla här inne (eller till och med nästan alla hundägare) någon gång blivit så arg på sin hund att de tagit i lite hårdare. Då menar jag förstås utifrån hunden. Vissa hundar tycker det är oerhört obehagligt att matte/husse bara höjer rösten, medan andra tål ett tag i nackskinnet.

Att ta tag i nackskinnet imnnebär för mig just det jag skriver, ett tag, inte att jag drar och ruskar. Min hund har så mycket halsskinn att det blir som ett lämpligt halsband. Sen strävar jag efter att försöka vara en rolig och kul prick att vara med.

Håller med i allt Jag tar betydlgt hårdare i Loke under lek än när han får en tillrättavisning.

Fotofreaket skrev:

herrHarry skrev:

Fotofreaket skrev:Jag tycker till skillnad från när människor straffas för brott så när det gäller hundar ska straffet INTE stå i relation till brottet utan vara anpassat för att hunden ska förstå allvaret men inte vara destruktivt.

Men tycker vi inte alla det? Att "straffet" ska anpassas efter individen?

Jo men i inläggen i tråden nyss så skrevs det större fel ska ha hårdare straff/korrigering vilket jag inte tycker

Aha, ok. Då håller jag inte med dig.

För jag anser att ett större fel resulterar i en argare matte och ett mindre fel i en mindre arg matte.

Ex: Harry biter en annan hund - matte blir arg!

Ex: Harry tar en strumpa, som slarviga husse slängt på golvet, och börjar tugga på den - matte säger till, men blir inte arg.

herrHarry skrev:

Fotofreaket skrev:

herrHarry skrev:

Fotofreaket skrev:Jag tycker till skillnad från när människor straffas för brott så när det gäller hundar ska straffet INTE stå i relation till brottet utan vara anpassat för att hunden ska förstå allvaret men inte vara destruktivt.

Men tycker vi inte alla det? Att "straffet" ska anpassas efter individen?

Jo men i inläggen i tråden nyss så skrevs det större fel ska ha hårdare straff/korrigering vilket jag inte tycker

Aha, ok. Då håller jag inte med dig.

För jag anser att ett större fel resulterar i en argare matte och ett mindre fel i en mindre arg matte.

Ex: Harry biter en annan hund - matte blir arg!

Ex: Harry tar en strumpa, som slarviga husse slängt på golvet, och börjar tugga på den - matte säger till, men blir inte arg.

Ja det har du i o f s rätt i men ibland ska man kanske vara försiktig med att straffa hårt om det tex brister i tillit som är problemet vid biten matte tex...

herrHarry skrev:Jag kan tycka att olika fel kräver olika korrigering. Gör Harry något riktigt dumt, ex biter en hund helt oprovocerat som han gjort nu, så tar jag i rätt hårt. Men en annan gång när han sagt ifrån väldigt tydligt och den andra hunden fortsatte och Harry då valde att bita blev jag inte lika arg. Jag tror inte ens att jag tog tag i honom.

Jag kan korrigera Harry med rösten i andra lägen, eller stampa i marken och gå mot honom och prata argt andra gånger. Det beror på situationen och graden av fel han gör. Stort fel - arg matte, litet fel - mindre arg matte.

Jag tror att nästan alla här inne (eller till och med nästan alla hundägare) någon gång blivit så arg på sin hund att de tagit i lite hårdare. Då menar jag förstås utifrån hunden. Vissa hundar tycker det är oerhört obehagligt att matte/husse bara höjer rösten, medan andra tål ett tag i nackskinnet.

Att ta tag i nackskinnet imnnebär för mig just det jag skriver, ett tag, inte att jag drar och ruskar. Min hund har så mycket halsskinn att det blir som ett lämpligt halsband. Sen strävar jag efter att försöka vara en rolig och kul prick att vara med.

I princip håller jag med dej men när Sniffen betett sig som ALLRA värst har jag inte visat min ilska och upprördhet, just för att jag tror att han agerat utifrån rädsla. Visst, det är obefogat och jävligt onödigt men jag tror att en kraftig korrigering bara hade spätt på känslan av panik i de fallen.

Å andra sidan kan jag tänka mej att de som blivit utsatta för hans överreaktion gärna sett mej hudflänga hunden för att känna upprättelse och att jag tagit det på allvar. Öga för öga, tand för tand.

Mina inlägg i diskussionen kanske inte är så intressanta med tanke på att Sniffen är lite utöver det vanliga? Men jag tänker att det påminner mycket om hur jag hör att föräldrar till autistiska barn har det. Visst, samma regler gäller för alla, men det är hur man implementerar dem som det skiljer sig åt.

Någon sa vad gäller barnuppfostran att om man behandlar alla barn exakt likadant blir det väldigt orättvist. Just för att man inte utgår ifrån vart och ett av barnens behov. Jag tror detsamma gäller hundar. Utmaningen ligger i att nå fram till sin vän med sitt budskap och funkar inte de gängse metoderna måste man hitta andra sätt.

Fotofreaket skrev:

herrHarry skrev:

Aha, ok. Då håller jag inte med dig.

För jag anser att ett större fel resulterar i en argare matte och ett mindre fel i en mindre arg matte.

Ex: Harry biter en annan hund - matte blir arg!

Ex: Harry tar en strumpa, som slarviga husse slängt på golvet, och börjar tugga på den - matte säger till, men blir inte arg.

Ja det har du i o f s rätt i men ibland ska man kanske vara försiktig med att straffa hårt om det tex brister i tillit som är problemet vid biten matte tex...

Jo, helt sant. Jag tycker inte heller att man ska straffa en hund om det brister i tilliten. Men det är ju en annan diskussion. Jag skulle aldrig drömma om att straffa någon annans hund, jag gör det med min hund som jag har en relation med.

Suvi med Sniff skrev:Någon sa vad gäller barnuppfostran att om man behandlar alla barn exakt likadant blir det väldigt orättvist. Just för att man inte utgår ifrån vart och ett av barnens behov. Jag tror detsamma gäller hundar. Utmaningen ligger i att nå fram till sin vän med sitt budskap och funkar inte de gängse metoderna måste man hitta andra sätt.

Precis! Det gäller att lära känna sin hund vilka metoder som funkar för den. Att "ta i mer" är inte lika med att "ta i för mycket".

Och dina inlägg är visst intressanta Suvi