Hur får jag min hund lugn fastän hundkompisen flippar vid hundmöte?

Jag undrar hur jag ska agera när vi är ute och går med en av Zeldas hundkompisar. Kompisen skäller på allt som rör sig och blir helt tossig när han ser hundar. Zelda hakar tyvärr på och reser ragg, skäller och morrar vilket hon inte gör i vanliga fall.
Zelda är ganska osäker vid hundmöte själv, men när vi är ensamma brukar jag kunna få henne att fokusera på mig istället för den andra hunden.

Hur skulle ni hantera situationen?

För tillfället så brukar jag berömma henne om hon inte hinner dra igång och gå vidare oavsett om det andra ekipaget stannar. Om hon drar igång så är hon för uppe i det hela för att kunna brytas, blir att bara gå därifrån, men det är ju ingen lösning...

ligistenzelda skrev:Jag undrar hur jag ska agera när vi är ute och går med en av Zeldas hundkompisar. Kompisen skäller på allt som rör sig och blir helt tossig när han ser hundar. Zelda hakar tyvärr på och reser ragg, skäller och morrar vilket hon inte gör i vanliga fall.
Zelda är ganska osäker vid hundmöte själv, men när vi är ensamma brukar jag kunna få henne att fokusera på mig istället för den andra hunden.

Hur skulle ni hantera situationen?

För tillfället så brukar jag berömma henne om hon inte hinner dra igång och gå vidare oavsett om det andra ekipaget stannar. Om hon drar igång så är hon för uppe i det hela för att kunna brytas, blir att bara gå därifrån, men det är ju ingen lösning...

En hund som inte brukar skälla på andra passerande hundar när den är själv med matte eller husse utan bara hakar på en annan hund brukar vara lätt att få tyst på faktiskt. Det är bara att lugnt och bestämt säga ifrån och samtidigt ta i hunden lite lätt. Det grejjar du nog om du föröker på allvar;) Håll inte på med massa beröm och gullande utan bara var cool i de situationerna.

Hm, jag skulle nog överväga att inte gå med dem om det är svårt för er att hantera det.

Annars skulle jag nog försöka skapa avstånd mellan mig och min hund och hunden som man går i sällskap med när det vankas hundmöten, så långt avstånd som det krävs för att min hund skulle kunna hantera det och så jobba med godis och klicker.

Sniffens bästa hundkompis har jääättesvårt för hundmöten och börjar skälla och göra utfall mot nästan varenda hund - och Sniffen som i vanliga fall ääälskar alla hundar hakar blixtsnabbt på!
Eftersom Sniffen har nån slags kris just nu tycker jag det är skitjobbigt att han reagerar på detta vis och tycker att det verkar som om han tar med sig det här beteendet när han är ensam också.

Pratade med en hundpsykolog om detta just idag och hon sa att hundars "härmningslust" (kommer inte ihåg exakta uttrycket) är väldigt stark och jag fick faktiskt rådet att sluta umgås med den här hunden så länge min hund är "instabil". Jag har ju sett att Sniffen som annars ignorerar harar blir helvild när jakttokiga kompisen skäller på dem, så nog är det smittsamt! Å andra sidan har Sniffen tolererat en massa joggare bara för att hundsällskapet inte reagerat negativt, så det är ju både på gott och ont!

Det vanliga är väl att man skvallertränar vid hundmöten (om det är svårt) så att du berömmer henne för sitt lugn låter i mina öron helt vettigt?!

Fotofreaket skrev:

ligistenzelda skrev:Jag undrar hur jag ska agera när vi är ute och går med en av Zeldas hundkompisar. Kompisen skäller på allt som rör sig och blir helt tossig när han ser hundar. Zelda hakar tyvärr på och reser ragg, skäller och morrar vilket hon inte gör i vanliga fall.
Zelda är ganska osäker vid hundmöte själv, men när vi är ensamma brukar jag kunna få henne att fokusera på mig istället för den andra hunden.

Hur skulle ni hantera situationen?

För tillfället så brukar jag berömma henne om hon inte hinner dra igång och gå vidare oavsett om det andra ekipaget stannar. Om hon drar igång så är hon för uppe i det hela för att kunna brytas, blir att bara gå därifrån, men det är ju ingen lösning...

En hund som inte brukar skälla på andra passerande hundar när den är själv med matte eller husse utan bara hakar på en annan hund brukar vara lätt att få tyst på faktiskt. Det är bara att lugnt och bestämt säga ifrån och samtidigt ta i hunden lite lätt. Det grejjar du nog om du föröker på allvar;) Håll inte på med massa beröm och gullande utan bara var cool i de situationerna.

Fast Zelda gör utfall ibland även fast vi är själva, värt att nämna. Hon kan vara hur cool som helst ena mötet och fullständigt rabiat vid nästa..Brukar fungera att få henne ur fixeringen om jag petar till henne och berömmer ögonkontakt och helst ökar avståndet till den andra hunden. Men jag har aldrig lyckats få henne att sluta när hon väl dragit igång, inte ens när vi är själva.

Men okej jag får vara på henne lite extra när vi går med hundkompisen och se hur det går.

Suvi med Sniff skrev:Sniffens bästa hundkompis har jääättesvårt för hundmöten och börjar skälla och göra utfall mot nästan varenda hund - och Sniffen som i vanliga fall ääälskar alla hundar hakar blixtsnabbt på!
Eftersom Sniffen har nån slags kris just nu tycker jag det är skitjobbigt att han reagerar på detta vis och tycker att det verkar som om han tar med sig det här beteendet när han är ensam också.

Pratade med en hundpsykolog om detta just idag och hon sa att hundars "härmningslust" (kommer inte ihåg exakta uttrycket) är väldigt stark och jag fick faktiskt rådet att sluta umgås med den här hunden så länge min hund är "instabil". Jag har ju sett att Sniffen som annars ignorerar harar blir helvild när jakttokiga kompisen skäller på dem, så nog är det smittsamt! Å andra sidan har Sniffen tolererat en massa joggare bara för att hundsällskapet inte reagerat negativt, så det är ju både på gott och ont!

Det vanliga är väl att man skvallertränar vid hundmöten (om det är svårt) så att du berömmer henne för sitt lugn låter i mina öron helt vettigt?!

Ja herregud härmsjuka är vad det är. Efter vi varit hos mina svärföräldrar och derras hund (skallets mästare) så är Zelda extra on egde flera dar efteråt och skäller på dörren vis minsta ljus och fjantar sig..imorse gjorde hon utfall av den värre sorten..

Så frustrerande att ens hund bara kan umgås med 100% stabila hundar..för ingen hund är perfekt och Zelda lägger sig till alla olater, däremot positiva egenskaper smittar inte lika lätt. Hon har en staffekompis som är lugnet själv, han bryr sig tex inte ett jota om vilt, tänk vad skönt om Zelda kunde kopiera sånt istället

Ja Zelda skvallrar på de flesta hundar, så långt går det fint, men det är själva passerandet som är så svårt. Dessutom har många för vana att släppa fram sina hundar så hon har ju höga förväntningar på möte när hon ser en hund. När hon inser att det inte blir nåt så vänder hon taggarna utåt. Önskar jag kunde förmedla tydligare till min hund när vi bara ska gå förbi, så hon slapp funderar över det hela..

Ibland känns det som man har en bomb i kopplet som bara väntar på en anledning att explodera Vet att felet ligger hos mig dock.

Sanna&Kelly skrev:Hm, jag skulle nog överväga att inte gå med dem om det är svårt för er att hantera det.

Annars skulle jag nog försöka skapa avstånd mellan mig och min hund och hunden som man går i sällskap med när det vankas hundmöten, så långt avstånd som det krävs för att min hund skulle kunna hantera det och så jobba med godis och klicker.

Svårt när det är svärförädrarsnas hund men jag förstår hur du menar.
Ska prova att öka avståndet mycket mera än vad jag gör idag. Om kanske tappar "styrka" om hon itn eär så nära hundkompisen.

ligistenzelda skrev:

Fotofreaket skrev:

ligistenzelda skrev:Jag undrar hur jag ska agera när vi är ute och går med en av Zeldas hundkompisar. Kompisen skäller på allt som rör sig och blir helt tossig när han ser hundar. Zelda hakar tyvärr på och reser ragg, skäller och morrar vilket hon inte gör i vanliga fall.
Zelda är ganska osäker vid hundmöte själv, men när vi är ensamma brukar jag kunna få henne att fokusera på mig istället för den andra hunden.

Hur skulle ni hantera situationen?

För tillfället så brukar jag berömma henne om hon inte hinner dra igång och gå vidare oavsett om det andra ekipaget stannar. Om hon drar igång så är hon för uppe i det hela för att kunna brytas, blir att bara gå därifrån, men det är ju ingen lösning...

En hund som inte brukar skälla på andra passerande hundar när den är själv med matte eller husse utan bara hakar på en annan hund brukar vara lätt att få tyst på faktiskt. Det är bara att lugnt och bestämt säga ifrån och samtidigt ta i hunden lite lätt. Det grejjar du nog om du föröker på allvar;) Håll inte på med massa beröm och gullande utan bara var cool i de situationerna.

Fast Zelda gör utfall ibland även fast vi är själva, värt att nämna. Hon kan vara hur cool som helst ena mötet och fullständigt rabiat vid nästa..Brukar fungera att få henne ur fixeringen om jag petar till henne och berömmer ögonkontakt och helst ökar avståndet till den andra hunden. Men jag har aldrig lyckats få henne att sluta när hon väl dragit igång, inte ens när vi är själva.

Men okej jag får vara på henne lite extra när vi går med hundkompisen och se hur det går.

Ja då kanske det är svårare, om hon gör utfall även när du är ensam med hunden. På hunddagiset där jag jobbar går man ibland med en osäker hund som skäller som 17 och det är oftast en svårbotad problematik som man får ha lite tricks för att lösa tex leksak, men det händer ibland att någon hakar på som normalt är lugn o fin. De brukar vara lätta att få ordning på och de får man ju säga till så att de slutar. Min hund Gips är osäker på andra hundar och henne kan man ge en boll-fungerar som napp;)

Ah okej om hon bara härmade och inte egentligen var osäker då hade det varit enklare.