Detta eviga gnällande!

ZetaNova skrev:Ja dte låter ju jobbigt om han är så pipig/skrikig. Tycker det har givits många bra tips i tråden redan så vet inte om jag kan tillföra något nytt.

För oss så är det Zeta som står för pipet, och det endast när man är på väg någonstans, alltså förväntanspip, så fort man kör lite fortare och inte svänger och saktar in så mycket så tystnar hon. Nova har tagit efter pipet lite i bilen, åker jag själv med henne så är hon tyst. Jag har en vattenflaska i bilen som det räcker att jag skakar så tystnar de, Zeta associerar ljudet med vattensprutan vilket är bra för den kan jag använda även när jag kör själv då jag aldrig behöver sikta på dem eller vända mig om.

När vi är ute och går och jag stannar så är de helt tysta, de bara står och väntar eller sätter/lägger sig ner. När du tränar den typen av passivitet tex genom klick så kan jag tipsa om att i början kanske klicka så fort han är tyst men sen endast klicka när han är avslappnad på gränsen till uttråkad, så du berömmer den sinnesstämmningen du vill att han ska ha. Man vill inte ha en hund som ligger spänd och tittar på dig och förväntar sig något när det är passivitet man tränar. Du kan ju alltid börja inne där det inte är något problem, ha han kopplad inne och lär han slappna av i kopplet och sen flytta ut det i närområdet och sen ännu längre bort osv.

Lycka till och hoppas det löser sig!

Bra tips med passivitetsträningen.. Han behöver verkligen bli passiv hela han, för även om han ligger och inget gör så har han ju full koll på allt..
Idag åkte vi bil för att Pricken skulle till vet, Arcan fick åka med och sitta kvar. Passa på att träna och verkligen kolla hur han beter sig. Det var pipandes hela vägen, skrikandes när vi parkerade och en stund efter att jag tagit ut pricken.. SEN knäpptyst! Tills jag kom tillbaka och skulle öppna luckan, då började det om.. Pip hela vägen hem och lite pip när jag parkerade.. Inte alls lika mkt skrik när jag parkerar hemma som när vi parkera borta..

Jag får det till förväntans pip/skrik.. Men kunde han inte bara pipa så man slapp skämmas så, folk verkar ärligt tro att man misshandlar honom och då sitter han bara där och pejlar av allt han ser samtidigt som han skriker... Knäppa hund säger jag bara..

Vet du ngt om hur resten av kullen är när det gäller detta, eller föräldrarna? Det är ju alltid intressant att se sådana samband och det kan ju förklara lite av hans beteende.

Arcan skrev:

Bra tips med passivitetsträningen.. Han behöver verkligen bli passiv hela han, för även om han ligger och inget gör så har han ju full koll på allt..
Idag åkte vi bil för att Pricken skulle till vet, Arcan fick åka med och sitta kvar. Passa på att träna och verkligen kolla hur han beter sig. Det var pipandes hela vägen, skrikandes när vi parkerade och en stund efter att jag tagit ut pricken.. SEN knäpptyst! Tills jag kom tillbaka och skulle öppna luckan, då började det om.. Pip hela vägen hem och lite pip när jag parkerade.. Inte alls lika mkt skrik när jag parkerar hemma som när vi parkera borta..

Jag får det till förväntans pip/skrik.. Men kunde han inte bara pipa så man slapp skämmas så, folk verkar ärligt tro att man misshandlar honom och då sitter han bara där och pejlar av allt han ser samtidigt som han skriker... Knäppa hund säger jag bara..

Ja precis jag tror ju att förr eller senare ger ju hunden upp (senare i pinscherns fall) och de drar en suck en pust, tittar bort eller pausar för bara några sekunder just där ska du ju berömma, det tar tid och man får vara envis och ha tid när man ska träna det, men jag tror det kommer gå jättebra!! Han är ju så ung med. Förväntanspip i bilen kanske kan vara svårt att helt bli av med, men man kanske kan dämpa det till en mer okej nivå iaf.


Zeta är en förväntanspipare men hon är alltid helt tyst på vägen tillbaka/hem för då vet hon att vi ska bara hem. Hon kan pipa i lägenheten om man säger vissa hundar/vänners namn med så med vissa får jag använda kodord när jag pratar i tele men oftast fattar hon ändå.

Hur beter du dig när han skriker/piper? Får han uppmärksamhet eller ignorerar du han bara? Eller ignorerar du först men sen står du inte ut längre och säger till (indirekt uppmärksamhet)? Jag frågar för att en hund kan ju vilja ha uppmärksamhet och göra oönskade beteenden för även om det resulterar i negativ uppmärksamhet så får de ändå uppmärksamhet som är bättre än inget. Nova hade en period då hon blev uttråkad gick in i sovrummet och började skälla, första gångerna gick jag in och skulle kolla vad som stod på, och busade även lite med henne då det var det hon ville eller gick dit och sa till henne att vara tyst... det slutade i att hon fattade snabbt att har hon tråkigt in i sovrummet och skälla = matte kommer. Så jag fick helt enkelt bara skita i henne och lyssna på hennes skall lite tills hon kom ut som ett frågetecken för att se vad jag sysslade med som inte kom. Hon testade ett tag men då detta inte var ett sådant invant beteende och jag snabbt insåg vad hon ville så gick det snabbt över med. Nu jämför jag inte vår situation men kan det kanske vara något liknande?

Sanna&Kelly skrev:Vet du ngt om hur resten av kullen är när det gäller detta, eller föräldrarna? Det är ju alltid intressant att se sådana samband och det kan ju förklara lite av hans beteende.

Jag kan svara för två individer

Pappa Eroz är inte pipig, har nog i princip aldrig hört han pipa. Snacka men inte pipa el gnälla

Syster Nova är inte pipig/gnällig, hon kan "buffa"(ngt enstaka lågt skall) på andra hundar om hon tittar ut genom fönstret (det gör inte Zeta), hon säger heller ingenting om det ringer på dörren (det gör däremot Zeta). Piper inte när hon står stilla eller väntar (inte Zeta heller), kan pipa lite i bilen om Zeta piper men inte när hon är själv. Så inget tydligt samband att hon generellt tar efter Zeta heller.

Jag har ju inte haft hund så länge så jag kanske är fel ute, men jag fick uppfattningen att Sniffen inte var medveten om sitt pipande. Att jag försökte tala om att det var ett oönskat beteende verkade inte gå in.
Det var som en icke viljestyrd respons, som att håren reser sig, man darrar och klapprar tänder när man fryser. Han verkade inte ha nån egen kontroll över pipandet.
Så verkade det för mej. Jag kunde fya eller banna eller vad som helst men han fattade inte vad jag syftade på. Vaddå, jag gör ju inget, sa hans blick.

Jag tror att pipandet slutar när förväntningarna/stressen går ner. Så var/är det för Sniffen.

Om mobilen ringer och jag hastar för att göra mej i ordning blir Sniffen väldigt förväntansfull, då joggar han omkring och håller koll på mej så jag inte ska sticka utan honom. Då piper han väldigt, ibland får han ystra anfall och gör lekinviter för att han tror vi ska på nåt jätteroligt äventyr.
Men då säger jag bara "du får stanna hemma" och som i ett trollslag avstannar allt det där. Han tystnar och tassar iväg och lägger sig i soffan.

Nu är det som att hans förväntningar är på en mer rimlig nivå när vi åker bil. Han vet inte om det blir en tur till en parkering eller om det blir härligt lösspringande och jagar inte upp sig i onödan. När vi närmar oss ett välbekant mål kan pipandet komma, men på en mycket uthärdligare nivå än tidigare.
Passivitetsträning är nog a och o i det här fallet. Det är nog svårt för en ung pinscher att relaxa i en situation som förknippas med roligheter.

ZetaNova skrev:

Arcan skrev:

Bra tips med passivitetsträningen.. Han behöver verkligen bli passiv hela han, för även om han ligger och inget gör så har han ju full koll på allt..
Idag åkte vi bil för att Pricken skulle till vet, Arcan fick åka med och sitta kvar. Passa på att träna och verkligen kolla hur han beter sig. Det var pipandes hela vägen, skrikandes när vi parkerade och en stund efter att jag tagit ut pricken.. SEN knäpptyst! Tills jag kom tillbaka och skulle öppna luckan, då började det om.. Pip hela vägen hem och lite pip när jag parkerade.. Inte alls lika mkt skrik när jag parkerar hemma som när vi parkera borta..

Jag får det till förväntans pip/skrik.. Men kunde han inte bara pipa så man slapp skämmas så, folk verkar ärligt tro att man misshandlar honom och då sitter han bara där och pejlar av allt han ser samtidigt som han skriker... Knäppa hund säger jag bara..

Hur beter du dig när han skriker/piper? Får han uppmärksamhet eller ignorerar du han bara? Eller ignorerar du först men sen står du inte ut längre och säger till (indirekt uppmärksamhet)? Jag frågar för att en hund kan ju vilja ha uppmärksamhet och göra oönskade beteenden för även om det resulterar i negativ uppmärksamhet så får de ändå uppmärksamhet som är bättre än inget. Nova hade en period då hon blev uttråkad gick in i sovrummet och började skälla, första gångerna gick jag in och skulle kolla vad som stod på, och busade även lite med henne då det var det hon ville eller gick dit och sa till henne att vara tyst... det slutade i att hon fattade snabbt att har hon tråkigt in i sovrummet och skälla = matte kommer. Så jag fick helt enkelt bara skita i henne och lyssna på hennes skall lite tills hon kom ut som ett frågetecken för att se vad jag sysslade med som inte kom. Hon testade ett tag men då detta inte var ett sådant invant beteende och jag snabbt insåg vad hon ville så gick det snabbt över med. Nu jämför jag inte vår situation men kan det kanske vara något liknande?

Jag håller helt med i det du säger om uppmärksamheten oavsett om den är negativ eller positiv så får dom ju som dom vill på ett sätt.. Arcan har fått både och.. Mer negativ när humöret bara brister.. Jag har försökt att kommendera ligg och beröm när han gör det och är tyst.. Ignorerat och bara höjt ljudet på stereon, me även verkligen skrikigt tyst när jag bara är påväg att explodera... Det sistnämnda gjorde inte saken ett dugg bättre men heller inte dom andra..

Senaste tiden har jag verkligen försökt att ignorera men jag håller på att bli koko i huvudet...

Sanna&Kelly skrev:Vet du ngt om hur resten av kullen är när det gäller detta, eller föräldrarna? Det är ju alltid intressant att se sådana samband och det kan ju förklara lite av hans beteende.

Vet faktiskt inte... Mer än att Nova å Eroz inte är sånna av vad jag läste här..
Arcans pipande upptäckte jag redan som bebbe när jag gick på stan och bar honom, han pep konstant... Vi var inte långvariga på stan kan jag säga för jag orkade inte höra.. Jag trodde väl att det skulle försvinna när han blev äldre, men jag tycker bara att det blivit värre..

Sanna&Kelly skrev:Vet du ngt om hur resten av kullen är när det gäller detta, eller föräldrarna? Det är ju alltid intressant att se sådana samband och det kan ju förklara lite av hans beteende.

Ja, som Annika skrev så är Eroz absolut inte pipig och har aldrig varit. Jag har knappt aldrig hört han pipa i hela sitt liv. Han har ända sedan han varit liten haft oerhört lätt för att slappna av överallt, jag tror inte det finns något ställe min hund inte kan lägga sig ner och däcka på I bilen är det samma sak, han har sedan valp somnat så fort man kör snabbare än 50 km/h. Jag har alltid varit lite imponerad av hans förmåga att slappna av så jag vet inte vad Arcans pipande kommer ifrån Jag har inte märkt på någon av de andra valparna jag har träffat eller hört något om att de ska vara överdrivet pipiga men det är ingenting jag vet. Hoppas att det löser sig iaf och att ni får stopp på hans pipande i bilen!!!

Emma & Eroz skrev:

Sanna&Kelly skrev:Vet du ngt om hur resten av kullen är när det gäller detta, eller föräldrarna? Det är ju alltid intressant att se sådana samband och det kan ju förklara lite av hans beteende.

Ja, som Annika skrev så är Eroz absolut inte pipig och har aldrig varit. Jag har knappt aldrig hört han pipa i hela sitt liv. Han har ända sedan han varit liten haft oerhört lätt för att slappna av överallt, jag tror inte det finns något ställe min hund inte kan lägga sig ner och däcka på I bilen är det samma sak, han har sedan valp somnat så fort man kör snabbare än 50 km/h. Jag har alltid varit lite imponerad av hans förmåga att slappna av så jag vet inte vad Arcans pipande kommer ifrån Jag har inte märkt på någon av de andra valparna jag har träffat eller hört något om att de ska vara överdrivet pipiga men det är ingenting jag vet. Hoppas att det löser sig iaf och att ni får stopp på hans pipande i bilen!!!

Arcan verkar ha svårt att slappna av öht när vi är utanför hemmet.. Var och vaccinerade honom nyss, satt å pep/skrek samtidigt som han skulle ha koll på precis allt under hela tiden vi satt och väntade på vår tur..
Men i bilen hem så var han lugn och tyst även när vi stannade vid en affär och stod i driven för att köpa mat..

Jag förstår verkligen honom verkligen inte.. Suck!

Jag tror att han har extremt lätt för att stressa upp, har funderat på varför han luktar så skumt ibland när han blir sådär uppjagad.. Han stinker stress..

Jag hade hoppats på att han skulle kunna föra sig i utställningsringen men just nu så har jag gett upp allt hopp om det.. Han kan ju inte ens föra sig bland vanligt folk utan att flippa ur..

Är han sån här av "naturen" eller är det jag som har "förstört" honom?? Hade en kanske aningens naiv tro om att Prickens och Vilyas lugna och stabila mentaliteter skulle hjälpa honom att bli lugn med..

Arcan skrev:
Är han sån här av "naturen" eller är det jag som har "förstört" honom?? Hade en kanske aningens naiv tro om att Prickens och Vilyas lugna och stabila mentaliteter skulle hjälpa honom att bli lugn med..

Varför skulle du ha förstört honom?

Vissa hundar har närmare till hysteri än andra och det tar tid innan man känner sin hund utan och innan. Dessutom har du redan en ras som på så många sätt påminner om pinschern men samtidigt är helt annorlunda så det är väl klart att det blir en omställning för dig?

Ta det lugnt och försök intala dig själv att ni kommer lyckas. Det tar tid att lära känna en hund utan och innan och hitta de knappar man behöver veta om. Vissa knappar dyker inte ens upp förrän hunden är lite äldre.

Cuthalion skrev:

Arcan skrev:
Är han sån här av "naturen" eller är det jag som har "förstört" honom?? Hade en kanske aningens naiv tro om att Prickens och Vilyas lugna och stabila mentaliteter skulle hjälpa honom att bli lugn med..

Varför skulle du ha förstört honom?

Vissa hundar har närmare till hysteri än andra och det tar tid innan man känner sin hund utan och innan. Dessutom har du redan en ras som på så många sätt påminner om pinschern men samtidigt är helt annorlunda så det är väl klart att det blir en omställning för dig?

Ta det lugnt och försök intala dig själv att ni kommer lyckas. Det tar tid att lära känna en hund utan och innan och hitta de knappar man behöver veta om. Vissa knappar dyker inte ens upp förrän hunden är lite äldre.

Känner mig väl bara så maktlös ibland å jag har aldrig förut haft en hund med så mkt nerver... Det första jag försöker gå igenom är vad jag har gjort, mig kan jag ju åtminstone förstå..

Jag ska försöka börja med att bara få honom att coola ner, vet ännu inte hur jag ska lyckas med det ännnu men jag får nog ta och ringa min hundinstruktör oxå.. Hon har ju privat träningar och det kanske skulle vara nyttigt..

Jag har uppfattat honom som extremt signalkänslig oxå. Han vet ju exakt på vilket humör man är här hemma, så jag måste väl dessutom träna mig själv på att inte bli frustrerad och stressad själv.. Snacka om att man säkert förstör massor utan att säga ett ljud..

Min pinscher har nerverna på utsidan sas och jag har märkt att det krävs att jag behåller lugnet i alla lägen fastän hunden flippar. Hon märker minsta irritation från min sida. Jag är en otålig människa av naturen så det kanske var därför jag fick denna hund så jag kan lära mig att vara tålamodig.. Lugn smittar och stress smittar åt båda hållen. Så mitt tips är att räkna till 10, andas djupa andetag och vänta tills han lugnar sig till en mer acceptabel nivå innan ni rör er. Och det bästa är ju att bara stanna på promenaderna titt som tätt och glo ut i tomma intet tills hunden tystnar. Korta av kopplet så hunden inte börjar ägna sig åt egna aktiviteter. Man behöver inte vara glad när ens hund driver en till vansinne, men jag tycker det hjälper Zelda när jag slappnar av i kroppen, rör mig långsammare osv.

Vi som har såna här hundar borde kanske börja meditera och göra yoga? Finns det inga kurser dit man kan ta med sin neurotiska hund?

Suvi med Sniff skrev:Vi som har såna här hundar borde kanske börja meditera och göra yoga? Finns det inga kurser dit man kan ta med sin neurotiska hund?

Ha, ha, detta har jag faktiskt läst om i Hundliv eller någon sådan tidning. Men de höll till i Stockholmsområdet så det har inte blivit aktuellt att kolla upp!

Arcan skrev:
Är han sån här av "naturen" eller är det jag som har "förstört" honom?? Hade en kanske aningens naiv tro om att Prickens och Vilyas lugna och stabila mentaliteter skulle hjälpa honom att bli lugn med..

Så får du ju inte tänka!! Klart du inte har. Alla gör vi vårt bästa och det är ju bara det man kan göra, och pröva sig fram och fösöka hitta lösningar och det är ju precis det du gör!! Det kommer ordna sig, det är jag övertygad om!

Suvi med Sniff skrev:Vi som har såna här hundar borde kanske börja meditera och göra yoga? Finns det inga kurser dit man kan ta med sin neurotiska hund?

Ja det vore ju faktiskt nåt - Vovveyoga Annars finns det massagekurser, fast där lär man väl bara hunden att slappna av inte husse/matte..Vore grymt om man kunde gå till ett spa med hunden där båda fick massage nån gång i veckan

Arcan skrev:[
Han vet ju exakt på vilket humör man är här hemma, så jag måste väl dessutom träna mig själv på att inte bli frustrerad och stressad själv.. Snacka om att man säkert förstör massor utan att säga ett ljud..

Jag kan trösta dig med att det finns en viss svart herre där hemma som driver sin husse till vansinne på mornarna eftersom han gnäller från att jag åker till klockan 12 (yep, han kan klockan har vi upptäckt de här veckorna ), ta och ge ett par minuter. Ett beteende han aldrig hållt på med innan och där han älskar sin husse, känner sig trygg med sin husse och trivs med sin husse.

Så ibland är det helt och hållet hunden som får för sig något och där man sedan får hitta hur tusan man ska göra för att få ordning på det . . .

Lätt är det då inte.. Men vi jobbar på det.. Vi håller på att ändra lite allmänna regler här hemma för att det ska bli lättare att vara konsekvent (fasiken så svårt det kan vara att vara konsekvent i alla lägen)

Tack för alla tips!! Nu gäller det bara att pröva sig fram, hoppas det löser sig eller åtminstone hamnar på en nivå som man kan klara av..

Arcan skrev:Lätt är det då inte.. Men vi jobbar på det.. Vi håller på att ändra lite allmänna regler här hemma för att det ska bli lättare att vara konsekvent (fasiken så svårt det kan vara att vara konsekvent i alla lägen)

Tack för alla tips!! Nu gäller det bara att pröva sig fram, hoppas det löser sig eller åtminstone hamnar på en nivå som man kan klara av..

Såg att du funderade på kastrering och det kan ju också bidra till att få en lugnare hun d

Nu har jag läst genom hela tråden och det blir en långt ... rörigt svar känner jag redan nu -

Jag har inte upplevt de andra valparna som speciellt stressade eller pipiga, Eroz vet jag är det inte - inte heller linjer bakom Eroz eller Vegas (som ju är mina linjer med) Vegas pappa är det inte säger Heather.
Och jag kan säga att Vegas, som individ inte är stressig eller pipig, har lätt för att komma till ro överallt och i alla situationer - piper när det är kallt och vi står still ... men det är nog allt.

MEN En individ kan ju få egenskaper som resterade i kullen och föräldradjuren inte har. Och det utan att ni har gjort fel - för så får du verkligen inte känna!

Ett exempel på det är ju min BeeJay, som är efter Bronx och en väldigt stabil fin flicka. Han är skriki i bilen, åksjuk och driver en till vansinne när man kör ... jag har ändå en förmåga att välja bort att lyssna de gånger han åker med.

Om vi ex skall på långtur - får han lugnande från vetrinär - och skall vi på en tur där jag anser det vara värt att han mår lite illa under resan, då kör vi utan. Ett exempel är när vi åker ungefär en timme för att naturvandra i 5-6 timmar ... och då är han helt slut på hemvägen och har njutit av att vara med.

Beejay var också lite mer av den ... vaknar typen, koll och reagens på ljud - han var MED helt enkelt. inte alls att jämnföra med Bronx och Vegas.

Jag är lite mer av en hanhundsperson - och kommer nog alltid ha mest hannar hemma - men tycker inte det är riktigt rätt mot grabbarna när vegas löper. Bronx bryr sig endast vid absolut höplöp .... Beejay är mer orolig och pipig under hela löpet.
Jag förväntar mig inte att det skall gå smärtfritt och utan att de reagerar - det ligger ju i deras natur att reagera på detta och för sin arts fortlevnad är det störst, bäst i flocken ... Jag tycker det är jobbigt ör dem vid löp ... och det är inte roligt.
Sist tog Annika Bronx på en veckas semester vid höglöp - TACK - och jag led varje dag utan honom men Bronx hade det gottigt!

Första gången Vegas löpte var grabbarna tillsammans till dygn 12 när vi var med, andra gången fick vi sära på dem mycket tidigare eftersom matte klantat till det i löp 1.

På Vegas 26 dygn tyckte jag det såg bra ut - vi hade gått gemensamma promisar i flera dagar och de sov samman på natten. Så jag ... a, de kan ng vara tillsamman när jag går på jobb nu .... och kom hem till blod överallt och två hannar som slagits duktigt. De var helt trötta och vänner nr jag kom - men kan tänka mig hur det varit de timmar jag inte var det... hemskt var det.

IAF - BeeJay är kastrerad av flera olika anledningar. Men den viktigaste var att han inte fixade att vara med löptik och att han hade svårare att koppla ner vakenheten.

Nu efter kastrering är han mer i harmoni med sig själv, han svarar mer på mina önskemål när vi är ute - dvs lättare att bryta vid hundmöte och dylikt - han vankar inte runt och sover hela nätterna i lugn och ro. Han har blivit mer i harmoni med sin vardag helt enkelt

Men sedan är jag lite knepig med mina hundar - de är mina barn - och jag inrättar mitt liv väldigt mycket efter dem. Beejay skall inte åka bil i onödan, han tycker inte om det och mr inte bra av det. Måste han med får det fixas - annars får husse passa eller liknande. Han skall inte behöva må dåligt för att det skall passa mig. Jag har valt att skaffa honom och hans egenheter får komma in i familjen.

Kastreringen har bara varit av godo - men - Hans rädslor finns kvar och han har blivit mer ... spöki.
Man brukar rekommendera att om man har två hannar kastreras den stabila och starka.

Konsekvens är alltid bra vid hundfostran - problemet är ju att orka vara det.

Jag tror han kommer komma ur det - troligtvis mår han bättre med kastrering och med ålder. Han har nog en jobbig tonårstid.

Hmmmm ... blev det nått svar där alls ... blev nog mest mina funderingar ... men..

BeeBronx skrev:Nu har jag läst genom hela tråden och det blir en långt ... rörigt svar känner jag redan nu -

Jag har inte upplevt de andra valparna som speciellt stressade eller pipiga, Eroz vet jag är det inte - inte heller linjer bakom Eroz eller Vegas (som ju är mina linjer med) Vegas pappa är det inte säger Heather.
Och jag kan säga att Vegas, som individ inte är stressig eller pipig, har lätt för att komma till ro överallt och i alla situationer - piper när det är kallt och vi står still ... men det är nog allt.

MEN En individ kan ju få egenskaper som resterade i kullen och föräldradjuren inte har. Och det utan att ni har gjort fel - för så får du verkligen inte känna!

Ett exempel på det är ju min BeeJay, som är efter Bronx och en väldigt stabil fin flicka. Han är skriki i bilen, åksjuk och driver en till vansinne när man kör ... jag har ändå en förmåga att välja bort att lyssna de gånger han åker med.

Om vi ex skall på långtur - får han lugnande från vetrinär - och skall vi på en tur där jag anser det vara värt att han mår lite illa under resan, då kör vi utan. Ett exempel är när vi åker ungefär en timme för att naturvandra i 5-6 timmar ... och då är han helt slut på hemvägen och har njutit av att vara med.

Beejay var också lite mer av den ... vaknar typen, koll och reagens på ljud - han var MED helt enkelt. inte alls att jämnföra med Bronx och Vegas.

Jag är lite mer av en hanhundsperson - och kommer nog alltid ha mest hannar hemma - men tycker inte det är riktigt rätt mot grabbarna när vegas löper. Bronx bryr sig endast vid absolut höplöp .... Beejay är mer orolig och pipig under hela löpet.
Jag förväntar mig inte att det skall gå smärtfritt och utan att de reagerar - det ligger ju i deras natur att reagera på detta och för sin arts fortlevnad är det störst, bäst i flocken ... Jag tycker det är jobbigt ör dem vid löp ... och det är inte roligt.
Sist tog Annika Bronx på en veckas semester vid höglöp - TACK - och jag led varje dag utan honom men Bronx hade det gottigt!

Första gången Vegas löpte var grabbarna tillsammans till dygn 12 när vi var med, andra gången fick vi sära på dem mycket tidigare eftersom matte klantat till det i löp 1.

På Vegas 26 dygn tyckte jag det såg bra ut - vi hade gått gemensamma promisar i flera dagar och de sov samman på natten. Så jag ... a, de kan ng vara tillsamman när jag går på jobb nu .... och kom hem till blod överallt och två hannar som slagits duktigt. De var helt trötta och vänner nr jag kom - men kan tänka mig hur det varit de timmar jag inte var det... hemskt var det.

IAF - BeeJay är kastrerad av flera olika anledningar. Men den viktigaste var att han inte fixade att vara med löptik och att han hade svårare att koppla ner vakenheten.

Nu efter kastrering är han mer i harmoni med sig själv, han svarar mer på mina önskemål när vi är ute - dvs lättare att bryta vid hundmöte och dylikt - han vankar inte runt och sover hela nätterna i lugn och ro. Han har blivit mer i harmoni med sin vardag helt enkelt

Men sedan är jag lite knepig med mina hundar - de är mina barn - och jag inrättar mitt liv väldigt mycket efter dem. Beejay skall inte åka bil i onödan, han tycker inte om det och mr inte bra av det. Måste han med får det fixas - annars får husse passa eller liknande. Han skall inte behöva må dåligt för att det skall passa mig. Jag har valt att skaffa honom och hans egenheter får komma in i familjen.

Kastreringen har bara varit av godo - men - Hans rädslor finns kvar och han har blivit mer ... spöki.
Man brukar rekommendera att om man har två hannar kastreras den stabila och starka.

Konsekvens är alltid bra vid hundfostran - problemet är ju att orka vara det.

Jag tror han kommer komma ur det - troligtvis mår han bättre med kastrering och med ålder. Han har nog en jobbig tonårstid.

Hmmmm ... blev det nått svar där alls ... blev nog mest mina funderingar ... men..

det blev många bra svar tycker jag... Jag tror att Arcan är lite lik din Beejay.. Mkt vaken och ska ha mkt koll, lätt för att reagera på ljud osv... Kan säkert vara så att han är åksjuk även om han inte kräks.. Enda gången han vilar i bilen är efter lååånga promenader då han är trött... Ibland får jag för mig att han behöver ha sån koll att det kan vara därför han gnäller så oxå..

Jag tror faktisk att en kastrering kan vara bra för honom.. I långa loppet så är det hans välbefinnande som räknas och om en kastrering kan vara en bit på väg dit så gör jag det.. Arcan är ändå med sina egenskaper ingen hund som skulle passa för tex avel och jag vill inte tvinga honom till utställningar heller för han har visat att han inte riktigt klarar av den atmosfären...

Det skulle vara så skönt om han kom mer i harmoni med sig själv.. Han har troligtvis som du säger en tuff tonårs/trots tid, och jag är medveten om att den kommer och kan hålla i sig.. Men med ålder och kastrering så kommer det förhoppningsvis bli lite lättare... Och framför allt slippa hans fixering när Vilya löper, har faktiskt aldrig varit med om en hanhund som bara låser sig i en löptiks närvaro.. Jag fick bada Vilya för att få bort löplukten, då gav han sig..