Detta eviga gnällande!

Vi har ett problem som håller på att få mig galen!

Arcan har extremt lätt för att gnälla, det upptäckte vi redan när han var bebbe.. Men nu, speciellt i bilen så är det snart ohållbart.. Hela tiden när bilen rullar så sitter han och småpiper i stort sett konstant.. Om vi stannar bilen så börjar han SKRIKA rakt ut... För att beskriva det hela så låter det som om han håller på att Dö, kanske klämmas ihjäl, jag har tom spelat inte det på telefon.. Det är hemskt! När han väl är ute ur bilen så fortsätter detta ibland..
Jag har stått utanför statoil i Arboga med Arcan liggandes bredvid mig SKRIKANDES. Då ska tilläggas att det enda jag gjorde var att säga ligg, vilket han gjorde men fortsatte skrika.. Det är inte kul att stå med en hund i kopplet som skriker som om du håller på att misshandla den...

Jag mår dåligt in i själen för jag fattar inte varför han har blivit sån här och jag fattar inte vad jag har gjort för fel? Varken Vilya eller Pricken säger ett ljud i bilen och trots sällskap av dom så gnäller och skriker han.

Han kan ju vara ensam hemma med deras sällskap utan att säga ett ljud...


Grejjen är den att jag inte uppfattar det som om han har panik. Han hoppar gärna in i bilen och verkar inte på något sätt vara rädd.

Vi ska försöka med att täcka buren så att han inte ser ut, det kanske är för mkt att se på som gör att han reagerar..

Finns det möjligen någon som har några tips om hur vi kan lösa detta? Det är inte kul när man känner att man knappt vill åka med sin hund för att det inte är trevligt.. Nu har jag trots allt åkt varannan dag i två-tre veckor ca 5 mil för att kunna gå långa promenader och ha honom lös. Enda gången jag ser en liten förändring när vi åker hem från dessa promenader... Motion och lek i all ära, men det är ohållbart att behöva gå ut på en 2 timmars promenad innan varje bilresa för att han kanske är lite lugnare en stund.

HJÄLP!

Åksjuk? Låter dock som om han har ångest faktiskt men testa att ge honom åksjuketabletter, det kanske hjälper.

Sniffen var en väldigt duktig förväntanspipare i bilen förut och det är ju rätt olidligt att behöva lyssna på. Nu vet jag inte om det är det som Arcan "lider" av, men i vårt fall hjälpte det att åka på korta utflykter utan spännande mål. Som att åka till mataffären och låta honom vänta i bilen. Det är ju inget att pipa av glädje över...

Han älskar fortfarande att åka bil (såpass mycket att han försöker lifta med förbipasserande bilar) men är numera tyst! Det blev för mycket för honom när alla bilresor betydde roliga äventyr. Så för hans del var det nyttigt att få ha lite tråkigt, helt enkelt.

Men om det verkligen är ångest.. Borde han inte vara typ okontaktbar och låst då oxå?
Jag kan ju ff säga åt honom att tex sitta eller ligga medan vi åker och han lyssnar på det..

När vi kommer till Sofie där vi ofta tar de långa promenaderna så eskalerar pipandet ju närmre vi kommer målet och när bilen väl är parkerad så bryter det ut fullständigt.. Det tar jag ändå som en upphetsning framför ångest.
Nu ha jag aldrig tidigare stött på en hund med ren ångest.. Men jag får inte riktig ihop det som ångest, men jag kan ju ha tok fel.

Om det nu är ångest, hur får man bukt på det? Går det ens...

Suvi med Sniff skrev:Sniffen var en väldigt duktig förväntanspipare i bilen förut och det är ju rätt olidligt att behöva lyssna på. Nu vet jag inte om det är det som Arcan "lider" av, men i vårt fall hjälpte det att åka på korta utflykter utan spännande mål. Som att åka till mataffären och låta honom vänta i bilen. Det är ju inget att pipa av glädje över...

Han älskar fortfarande att åka bil (såpass mycket att han försöker lifta med förbipasserande bilar) men är numera tyst! Det blev för mycket för honom när alla bilresor betydde roliga äventyr. Så för hans del var det nyttigt att få ha lite tråkigt, helt enkelt.

Hur gör man då med en hund som tom piper när han har just tråkigt? Att träna passivitet med honom kan vara nog så jobbigt för då ligger/sitter han bara och gnäller... Inte i hemmet alltså, utan om man råkar stanna en stund på promenaden av olika anledningar. Bara att plocka upp bajs kan få honom att börja gnälla...

Han gnäller när han måste ligga i korgen fast han inte vill. Han gnäller om man stannar för länge på ett och samma ställe. Han gnäller om man inte är snabb nog när man ska ut mm..
Hur tränar man då på att vara tyst när man har tråkigt?

Jag fick den känslan att det kan vara ångest av att du skrev att han skriker, det känns som om att det är lite väl mycket "skrik" för att bara vara att han är uttråkad.

Han kan vara väääldigt förväntansfull kanske eftersom det eskalerar ju nämre målet ni kommer. Sådant pipande är jättesvårt att få bukt med. Vattensprut från flaska kanske? Vet de som använder det, det funkar för stunden. Man måste försöka bryta beteendet, lättare sagt än gjort.

Har du tränat att belöna när han inte gnäller i de situationer han gör det?

Träna passivitet går ju ut på att de ska lära sig att vara stilla/inte pipa, det kan vara jobbigt men trägen vinner.

Har han överskottsenergi kanske? Mer hjärngympa kanske?

Arcan skrev:

Suvi med Sniff skrev:Sniffen var en väldigt duktig förväntanspipare i bilen förut och det är ju rätt olidligt att behöva lyssna på. Nu vet jag inte om det är det som Arcan "lider" av, men i vårt fall hjälpte det att åka på korta utflykter utan spännande mål. Som att åka till mataffären och låta honom vänta i bilen. Det är ju inget att pipa av glädje över...

Han älskar fortfarande att åka bil (såpass mycket att han försöker lifta med förbipasserande bilar) men är numera tyst! Det blev för mycket för honom när alla bilresor betydde roliga äventyr. Så för hans del var det nyttigt att få ha lite tråkigt, helt enkelt.

Hur gör man då med en hund som tom piper när han har just tråkigt? Att träna passivitet med honom kan vara nog så jobbigt för då ligger/sitter han bara och gnäller... Inte i hemmet alltså, utan om man råkar stanna en stund på promenaden av olika anledningar. Bara att plocka upp bajs kan få honom att börja gnälla...

Han gnäller när han måste ligga i korgen fast han inte vill. Han gnäller om man stannar för länge på ett och samma ställe. Han gnäller om man inte är snabb nog när man ska ut mm..
Hur tränar man då på att vara tyst när man har tråkigt?

Det är enkelt. Gnäller han när du plockar bajs går du inte före han är tyst. Stanna bilen när han gnäller osv...

När jag åker ut till Sofie så får jag känslan av att det bara är för att han vet vad som komma skall och att det är så himla kul. Men idag fick han följa med när vi skulle handla och första gången vi gick ut så sa han inte mkt, men när vi kom tillbaka så började det och när jag sen var tyvärr tvungen att ta ut hundarna för att gå en sväng så var han spänd och pipig hela promenaden. När jag sen lämnade dom i bilen och gick ifrån en stund så skrek han för kung och fosterland igen.

Alltså gör han det inte varje gång och jag har ju märkt att om man bara lämnar utan att han ser mig/oss så ger han sig efter en liten stund, för att självklart börja när vi kommer tillbaka.. Jag är ju lite anti att öppna när han piper/skriker för att det är för mig som att "belöna" beteendet.

Kanske är det så att han behöver mer mental utmattning.. Det känns bara som om jag redan gör så mkt och när man kommer till en situation som inte handlar om oss eller hemmet så kan han flippa ur ändå... Då ska man ju inte tro att man kan få kontakt med honom öht..

Känns sådär när man sammanfattar hans beteenden.. Här är man van vid två russllar i form av filbunkar och soffpotatisar och så har man helt plötsligt en som är allt annat än just det. Inte för att jag förväntade mig att han skulle bli just sån men ändå..

Man känner sig ju aningens uppgiven minst sagt även om han är super på andra saker..

Fotofreaket skrev:

Arcan skrev:

Suvi med Sniff skrev:Sniffen var en väldigt duktig förväntanspipare i bilen förut och det är ju rätt olidligt att behöva lyssna på. Nu vet jag inte om det är det som Arcan "lider" av, men i vårt fall hjälpte det att åka på korta utflykter utan spännande mål. Som att åka till mataffären och låta honom vänta i bilen. Det är ju inget att pipa av glädje över...

Han älskar fortfarande att åka bil (såpass mycket att han försöker lifta med förbipasserande bilar) men är numera tyst! Det blev för mycket för honom när alla bilresor betydde roliga äventyr. Så för hans del var det nyttigt att få ha lite tråkigt, helt enkelt.

Hur gör man då med en hund som tom piper när han har just tråkigt? Att träna passivitet med honom kan vara nog så jobbigt för då ligger/sitter han bara och gnäller... Inte i hemmet alltså, utan om man råkar stanna en stund på promenaden av olika anledningar. Bara att plocka upp bajs kan få honom att börja gnälla...

Han gnäller när han måste ligga i korgen fast han inte vill. Han gnäller om man stannar för länge på ett och samma ställe. Han gnäller om man inte är snabb nog när man ska ut mm..
Hur tränar man då på att vara tyst när man har tråkigt?

Det är enkelt. Gnäller han när du plockar bajs går du inte före han är tyst. Stanna bilen när han gnäller osv...

Jag kan ju bara tala om att det verkligen inte bara är enkelt! Inte för att låta vass men skulle jag stanna bilen varje gång han piper så kan jag rent skita i att åka för jag skulle inte komma en meter.

Arcan skrev:

Fotofreaket skrev:

Arcan skrev:

Suvi med Sniff skrev:Sniffen var en väldigt duktig förväntanspipare i bilen förut och det är ju rätt olidligt att behöva lyssna på. Nu vet jag inte om det är det som Arcan "lider" av, men i vårt fall hjälpte det att åka på korta utflykter utan spännande mål. Som att åka till mataffären och låta honom vänta i bilen. Det är ju inget att pipa av glädje över...

Han älskar fortfarande att åka bil (såpass mycket att han försöker lifta med förbipasserande bilar) men är numera tyst! Det blev för mycket för honom när alla bilresor betydde roliga äventyr. Så för hans del var det nyttigt att få ha lite tråkigt, helt enkelt.

Hur gör man då med en hund som tom piper när han har just tråkigt? Att träna passivitet med honom kan vara nog så jobbigt för då ligger/sitter han bara och gnäller... Inte i hemmet alltså, utan om man råkar stanna en stund på promenaden av olika anledningar. Bara att plocka upp bajs kan få honom att börja gnälla...

Han gnäller när han måste ligga i korgen fast han inte vill. Han gnäller om man stannar för länge på ett och samma ställe. Han gnäller om man inte är snabb nog när man ska ut mm..
Hur tränar man då på att vara tyst när man har tråkigt?

Det är enkelt. Gnäller han när du plockar bajs går du inte före han är tyst. Stanna bilen när han gnäller osv...

Jag kan ju bara tala om att det verkligen inte bara är enkelt! Inte för att låta vass men skulle jag stanna bilen varje gång han piper så kan jag rent skita i att åka för jag skulle inte komma en meter.

Frågan är om problematiken egentligen inte är ganska enkel...det gäller bara att vara envis och det kommer bli en fajt ungefär som när man ska lära barn vara tysta och gå och lägga sig. Fajten blir inte enkel. Envisast vinner.

Arcan skrev:

Suvi med Sniff skrev:Sniffen var en väldigt duktig förväntanspipare i bilen förut och det är ju rätt olidligt att behöva lyssna på. Nu vet jag inte om det är det som Arcan "lider" av, men i vårt fall hjälpte det att åka på korta utflykter utan spännande mål. Som att åka till mataffären och låta honom vänta i bilen. Det är ju inget att pipa av glädje över...

Han älskar fortfarande att åka bil (såpass mycket att han försöker lifta med förbipasserande bilar) men är numera tyst! Det blev för mycket för honom när alla bilresor betydde roliga äventyr. Så för hans del var det nyttigt att få ha lite tråkigt, helt enkelt.

Hur gör man då med en hund som tom piper när han har just tråkigt? Att träna passivitet med honom kan vara nog så jobbigt för då ligger/sitter han bara och gnäller... Inte i hemmet alltså, utan om man råkar stanna en stund på promenaden av olika anledningar. Bara att plocka upp bajs kan få honom att börja gnälla...

Han gnäller när han måste ligga i korgen fast han inte vill. Han gnäller om man stannar för länge på ett och samma ställe. Han gnäller om man inte är snabb nog när man ska ut mm..
Hur tränar man då på att vara tyst när man har tråkigt?

Haha, tänk om jag visste svaret på det!
När Sniffen piper i bilen är det pga förväntan, när vi stannar av på en promenad piper han för att det är döööötråkigt! Och jag vet fan inte hur jag får bukt med det.
I somras försökte jag ta med en bok och sitta med honom kopplad men han vägrade varva ner, han patrullerade, spanade och höll igång sambandscentralen samtidigt. Varje rörelse, varje prassel skulle utforskas. Jag förmodar att jag måste fortsätta traggla detta så fort vädret tillåter. Jag har iallafall inte hört om nåt annat sätt än att vänta ut det och då lär man få en hel del böcker lästa medan man tränar. Om man kan läsa för oljudet... öronproppar kanske är en bra idé.
Att få bort pipandet i bilen var en baggis i jämförelse. Vad jag minns pep han inte i bilen när den stod still, så det underlättade kanske. Du kanske ska börja öva med bilen stillastående, utan att köra en enda meter? Piper han även om han är ensam i bilen?

Suvi med Sniff skrev:

Arcan skrev:

Suvi med Sniff skrev:Sniffen var en väldigt duktig förväntanspipare i bilen förut och det är ju rätt olidligt att behöva lyssna på. Nu vet jag inte om det är det som Arcan "lider" av, men i vårt fall hjälpte det att åka på korta utflykter utan spännande mål. Som att åka till mataffären och låta honom vänta i bilen. Det är ju inget att pipa av glädje över...

Han älskar fortfarande att åka bil (såpass mycket att han försöker lifta med förbipasserande bilar) men är numera tyst! Det blev för mycket för honom när alla bilresor betydde roliga äventyr. Så för hans del var det nyttigt att få ha lite tråkigt, helt enkelt.

Hur gör man då med en hund som tom piper när han har just tråkigt? Att träna passivitet med honom kan vara nog så jobbigt för då ligger/sitter han bara och gnäller... Inte i hemmet alltså, utan om man råkar stanna en stund på promenaden av olika anledningar. Bara att plocka upp bajs kan få honom att börja gnälla...

Han gnäller när han måste ligga i korgen fast han inte vill. Han gnäller om man stannar för länge på ett och samma ställe. Han gnäller om man inte är snabb nog när man ska ut mm..
Hur tränar man då på att vara tyst när man har tråkigt?

Haha, tänk om jag visste svaret på det!
När Sniffen piper i bilen är det pga förväntan, när vi stannar av på en promenad piper han för att det är döööötråkigt! Och jag vet fan inte hur jag får bukt med det.
I somras försökte jag ta med en bok och sitta med honom kopplad men han vägrade varva ner, han patrullerade, spanade och höll igång sambandscentralen samtidigt. Varje rörelse, varje prassel skulle utforskas. Jag förmodar att jag måste fortsätta traggla detta så fort vädret tillåter. Jag har iallafall inte hört om nåt annat sätt än att vänta ut det och då lär man få en hel del böcker lästa medan man tränar. Om man kan läsa för oljudet... öronproppar kanske är en bra idé.
Att få bort pipandet i bilen var en baggis i jämförelse. Vad jag minns pep han inte i bilen när den stod still, så det underlättade kanske. Du kanske ska börja öva med bilen stillastående, utan att köra en enda meter? Piper han även om han är ensam i bilen?

Verkar som om dom är lite lika där..
Mitt egna problem i det hela är att JAG blir sjukt stressad av ljudet.. Hans pipande stressar mig nått så vansinnigt..

Jodå, han piper när den står still, mest då faktiskt... Kanske som du säger att man ska sätta honom i bilen en stund utan att köra. Bara det att när man sen ska ta ut honom så har han hunnit börja pipa igen. Där känner jag att det finns ytterligare ett problem. för belönar jag inte hans pipande när jag öppnar? Så känner jag ivf och då är ju allt förstört.

Här har du en till pipgris. Han kan vara rastad och allt är frid och fröjd och sedan kommer vi in i bilen . . . PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIP!!!

I Tottes fall så är det någon form av sysselsättning och förväntan, vid de tillfällen han behöver rastas till exempel så är det en helt annan typ av pip och skrik. Han älskar att få vara med och han kan inte komma fram fort nog.

Det som hjälper mest är ifall han är uttröttad innan vi hoppar in i bilen, då sover han som en stock. Annars så har det blivit bättre med hans ålder. Nu åke vi dessutom ofta långa sträckor vilket gör att han vet att det inte är någon idé att skrika och pipa förrän bilen har svängt av på en viss väg.

Så mitt tips är att försöka ta långa promenader och lite hjärngympa INNAN ni hoppar in i bilen och sedan gärna ta med honom åkturer där inget händer.

Ghibli är 11 år... så länge han och jag har levt ihop har han pipit i bilen. Det börjar en liten stund efter vi hoppat in och åker vi i stan kan han pipa konstant i olika valörer. För Ghibli är det helt och hållet förväntan. Det ökar i intensitet om vi dessutom åker nånstans där han är bekant.

Jag har kört vattenspruta, funkar MYCKET bra för oss. MEN bara när jag sitter som passagerare... Försök dig inte på att sköta både bilen och vattenflaskan! Jag har skaffat ett commanderhalsband, ett sånt som är som ett antiskäll fast man sköter det med en fjärrkontroll. Har inte provat det men jag tror att det skulle vara kanon.

Det tips jag har är att göra som någon redan skrivit, satsa en tid på att bara gåt ut och sätt er i bilen. Ta med en bok eller nåt till dig själv. Sen sitt där och gör det inte till nån grej. Piper han så strunta i det. Vänta ut honom och när han är tyst så kan du ju, om ni är vana med klicker, klicka in hans tystnad. Det kommer säkert att ta ett tag, men så småningom borde ju poletten ramla ner. Då kan ni ju starta bilen och göra samma sak.

Sen en regel jag har är att Ghibli ska vara tyst innan han får komma ur bilen. Men man måste ju då ha kommit så långt att hunden fattar att det är det som krävs, så det känns ju som om att det kommer ett steg senare.

Mne jag vet hur du känner dig, man tror ju att folk ska komma och ta hunden ifrån en, det låter ju som om vi misshandlar dem...!

Blessin däremot, hon har aldrig pipit om hon är ensam i bilen. Men hon går ju igång på Ghiblis pipande, så är det ju. Men tystnar han om vi till exempel åker långt så är hon oxå tyst. Hennes pipande är BARA sympati, hon tror att Ghibli måste ju veta att det är nåt kul på gång så det är bäst att hjälpa till!

Hoppas du hittar en lösning!

Kram Kattis

Skönt att veta att man inte är ensam... Senaste tiden så har jag nästan brytit ihop kan jag ju säga, man blir så frustrerad tillslut att man bara vill gråta..

Vi har oxå funderat på ett antiskall med fjärr..

Även om det är en sorts förväntan så blir det ju inte trevligt för oss i bilen... Som tur är så får han inte igång Pricken och Vilya, då skulle jag väl bli sinnessjuk..

Regeln med att vara tyst innan han ska ur bilen håller jag absolut oxå på, det fungerar som sagt inte nu.. Då skulle han få bo i bilen... För han blir aldrig tyst..

Han är ju bäst när han är trött, det är ju alltid possitivt.. Men han är inte helt tyst, det är bara inte så intensivt. Än så länge så verkar han inte fatta att vi åker långt när vi gör det.. Han har pipit hela vägen till Sthlm. alltså i 20 mil för att sen väl framme skrika tills vi blir döva..

Det blir till att kämpa för att få bort det här problemet.. Men som sagt, skönt att veta att det inte bara är jag.. Man undrar ju först och främst vad JAG har gjort för fel..

Arcan skrev:
Det blir till att kämpa för att få bort det här problemet.. Men som sagt, skönt att veta att det inte bara är jag.. Man undrar ju först och främst vad JAG har gjort för fel..

Du skaffade en pinscher

Cuthalion skrev:

Arcan skrev:
Det blir till att kämpa för att få bort det här problemet.. Men som sagt, skönt att veta att det inte bara är jag.. Man undrar ju först och främst vad JAG har gjort för fel..

Du skaffade en pinscher

det var inte jag... Det var Joakim.. Jag råkade bara stödja hans beslut men glömde bort att lotten för i stort sett all träning, uppfostran och allt annat hamnade på mig.. Han jobbar heltid, jag är arbetslös... Hmmm!
Haha... Så kan det gå..

Vet hur det är med en pip/gnäll skrikhund..

De andra har gett så bra tips så det behövs inga. Kämpa och ge dig inte, envisast vinner. Och jäklar vad envisa dom är!

Usch alltså, det låter riktigt jobbigt! Nog för att Kelly kan pipa i bilen ibland som den pinscher han är men det är inte på långa vägar så illa som det du beskriver! Jag skulle bli tokig!


Det är ju så svårt också att få en hund att sluta pipa! Jag tycker iaf att det låter som ett bra tips att vistas mycket i bilen och inte åka alls eller bara runt kvarteret men det kommer nog tyvärr att ta lång tid och kräva MASSOR med tålamod. Den fördel du har är förstås att Arcan är såpass ung så han kommer ju allmänt mogna och växa till sig under året. Lycka till!

Så är det nog som Sanna säger, det kräver en del tålamod. Jag har ju lixom gett upp lite på Ghibli. Han piper, punkt. Men så klart har jag tränat en massa... Till och med stannat på motorvägen, rusat runt bilen och slitit upp bakluckan och greppat hans kindpåsar och frågat om jag ska lämna honom där på vägen.... Ja visst! Ibland slår det ju slint!

Han tittar ju då med sina underbara ögon... tyst... och ser så oskyldig ut... för att samma sekund som vi startar bilen igen börja med sitt... piiiip....piiiiiiiiip....
Ibland är dom billiga dom små liven! Men det har blivit bättre, jag kan väsa "gå och lägg dig" när han blir för intensiv... och då brukar han lugna sig.

Men ge inte upp! Det kommer bli bättre, jag tror ni får se varje liiitet litet steg som en framgång. Just förväntan är ju en svår grej att dämpa oxå. Men försök hitta ett sätt att träna som gör att ni båda känner att det ger resultat och ha tålamod.

Lycka till!

Texie piper ibland när hon vet att vi ska ut på något kul, och ja det är frustrerande! Men så fort vi åker någon länge sträcka, det räcker att åka utanför 50 skyltarna så somnar hon. Sen kan vi åka 40 mil utan att hon vaknar Så vårt problem i bilen är inte så stort, men jag hade också blivit tokig om det hade pågått jämt. Hoppas att det löser sig! Hade du provat att täcka över buren? Kanske man kan prova att ge ett extra gott ben, t.ex. ett grisöra, så att de kan sysselsätta sig med något annat?

Ja dte låter ju jobbigt om han är så pipig/skrikig. Tycker det har givits många bra tips i tråden redan så vet inte om jag kan tillföra något nytt.

För oss så är det Zeta som står för pipet, och det endast när man är på väg någonstans, alltså förväntanspip, så fort man kör lite fortare och inte svänger och saktar in så mycket så tystnar hon. Nova har tagit efter pipet lite i bilen, åker jag själv med henne så är hon tyst. Jag har en vattenflaska i bilen som det räcker att jag skakar så tystnar de, Zeta associerar ljudet med vattensprutan vilket är bra för den kan jag använda även när jag kör själv då jag aldrig behöver sikta på dem eller vända mig om.

När vi är ute och går och jag stannar så är de helt tysta, de bara står och väntar eller sätter/lägger sig ner. När du tränar den typen av passivitet tex genom klick så kan jag tipsa om att i början kanske klicka så fort han är tyst men sen endast klicka när han är avslappnad på gränsen till uttråkad, så du berömmer den sinnesstämmningen du vill att han ska ha. Man vill inte ha en hund som ligger spänd och tittar på dig och förväntar sig något när det är passivitet man tränar. Du kan ju alltid börja inne där det inte är något problem, ha han kopplad inne och lär han slappna av i kopplet och sen flytta ut det i närområdet och sen ännu längre bort osv.

Lycka till och hoppas det löser sig!

Rivendells Kattis skrev:Så är det nog som Sanna säger, det kräver en del tålamod. Jag har ju lixom gett upp lite på Ghibli. Han piper, punkt. Men så klart har jag tränat en massa... Till och med stannat på motorvägen, rusat runt bilen och slitit upp bakluckan och greppat hans kindpåsar och frågat om jag ska lämna honom där på vägen.... Ja visst! Ibland slår det ju slint!

Typ så har det varit här med.. haha.. ibland tappar man det bara... Men det bästa var efter 15 mil med pip i bilen när Joakim sa med väldigt lugn röst till mig: Snart så kommer jag stanna bilen och slita ur hunden ur bilen..
I samma ögonblick som han sagt det så vart det knäpptyst i bilen, Det har hänt vid ett tillfälle till.. Då börjar man ju undra?

AzaBouleau skrev:Texie piper ibland när hon vet att vi ska ut på något kul, och ja det är frustrerande! Men så fort vi åker någon länge sträcka, det räcker att åka utanför 50 skyltarna så somnar hon. Sen kan vi åka 40 mil utan att hon vaknar Så vårt problem i bilen är inte så stort, men jag hade också blivit tokig om det hade pågått jämt. Hoppas att det löser sig! Hade du provat att täcka över buren? Kanske man kan prova att ge ett extra gott ben, t.ex. ett grisöra, så att de kan sysselsätta sig med något annat?

Tyvärr skulle man kunna slänga in ett märgben i bilen utan att det skulle vara intressant.. Jag ska prova att täcka över buren, men vi har bara bur i Joakims bil och i veckorna åker jag och hundarna mest i min bil.