Lösspringade

Idag har jag varit ute och släpp lös mina blådårar ... eftersom jag varit sjuk - sen början av december känns det som - har det iaf denna vecka blivit minimi med långa promenader. Det är såååååå underbart skönt att se dem ösande i sk pinscherrus eller fritt busande - BeeJay och Vegas låter och står och smyger på varandra ... Bronx får snällt småspringa i ett flexi.

Eftersom Bronx inte är helt ointresserad av vilt, spår och .... flugor, känns det som finns det så många situationer som kan bli riktigt farliga om han är lös och inte vill komma ...

Jag kanske är fjantig ... men enligt försäkringsbolagens statistik - orolig som jag är ringde jag mitt försäkringsbolad för o se hur de täcker - blir varje dag cirka 10 hundar dödade i trafikolyckor i Sverige... !!!


Hur resonerar ni ang att ha era hundar lösa?
Hur fungerar de och hur tränar ni?

När har ni dem lösa?
När ni är på "okända" områden - stor skog, stor spring yta.... släpper ni????

Vi har Texie lös när vi är på stora ytor/skogen. Okända skogar är heller inget problem och ibland kan vi till och med korsa vägar när hon går fot lös. Har bara hänt 2 gånger att hon sprungit iväg efter vilt, och då var hon borta 5 min vardera. Men det var flera månader sen sist nu. Det gäller att ha is i magen också om de skulle sticka, för om man springer efter och ropar så lär de sig att husse/matte har kolla på dom och inte tvärt om. Men är det så att hunden ändå sticker på vilt hela tiden så vet jag inte om jag skulle våga ha den lös.

Vi har lagt ner mycket tid till att öva inkallning ända sen hon var 9 v. Vi ville så gärna ha en hund som kan få springa fritt i skogen och visst är det härligt att se dom springa, de är så lyckliga då

Jag tycker det är väldigt roligt när man har sin hund lös och den lyder och man är säker på att den fungerar lös. Jag förstår inte folk som säger att de vill ha en hund som tänker själv och inte är en robot. -Vadå Är hunden glad och lycklig och busig, men lydig är ju allt okej. En robot som inte tänker blir ju ingen harmonisk hund ändå. Därför valde jag senast en vallhund. Pinschern är bra med men inte maximalt bra på att vara lös. Att ha hunden lös är enda anledningen till varför jag vill ha just en speciell ras, annars kan jag tänka mig massor med hundar som kompis. Tillgivna kamrater finns ju det gått om i hundvärlden

ja jag har canyo lös. fast på ställen då jag vet att jag kan se henne någorlunda så där. hon stack en gång hos pappa efter rådjur men kom efter en stund igen helt anfådd o skitglad. men där vet jag att det inte finns risk för att hon blir påkörd. han bor på landet långt ifrån bilar. sen har vi ett ställe här hemma en gammal skjutbana med bra sikt på hund o ev rådjur. där stack hon efter en hare men hon tröttnade på den då den va på tok för snabb.
i skogar jag inte känner släpper jag henne med hon bakspårar mig sen om hon sticker iväg. hon lärde sig dock till slut att hålla sig nära mig då vi e på okänd mark. hon avskyr då jag försvinner. skäller på mig o piper.
vet dock inte hr det funkar med fler hundar. risken kanske är att sticker en så triggas den andra. så har man 2 skitglada hundar som sticker iväg tillsammans.

Det är en fruktansvärd balansgång det där. Sniffens stora kärlek för lösspringande och totala brist på inkallning gör det väldigt svårt för mej som hans ägare. Att ströva omkring i en skog har inte varit att tänka på, om han har sele och lina går jag dubbelvikt och trasslar loss honom så ett flexi hade varit att föredra i det fallet.

Jag vill helst ha honom inom räckhåll (max 10 meter), medan han tycker att han har bra koll när han är 50-100 meter ifrån mej. För honom är det viktigt att få rusa som besatt fram och tillbaka tills han skummar om munnen. I lina har han inte alls lika kul och verkar till och med fejka pinscherryck! De ser så halvhjärtade ut.

Jag försöker hålla mej till inhägnader, tomma fårhagar har blivit något av vår specialitet. Men det blir tyvärr inte så ofta som jag skulle önska, jag har ingen hage här i närheten. Vi har också lånat en baseballplan flera gånger. Men visst, ibland är det bara att korsa sig och hoppas på det bästa och släppa hunden mot bättre vetande. Hittills har det ju gått bra! Han har överlevt alla äventyr och förr eller senare kommer han och låter sig kopplas. Kanske är det inte så slumpmässigt och tursamt som det känns, kanske finns det ändå nån slags överenskommelse mellan oss eftersom det går såpass bra som det gör? Jag har aldrig åkt hem utan honom, haha.
Han springer sina turer men har aldrig kommit bort ifrån mej mer än 5 minuter. Men sen kan han ju retas och vägra låta sig kopplas i en kvart... Som tur är verkar han inte ha nån jakt i sig!
Om inkallningen fungerade skulle han få mycket mer frihet. Det är synd att han inte förstår det.

Jag vågar inte ha mina hundar lösa om det inte är inhägnat. Överallt här finns det vägar och då stora motorvägar. Även om det är en stor äng och mycket skog så känns vägen för nära och i och med att mina grabbar är sådana "typiska pinschrar" som gör sina stora lovar och kommer tillbaka lite när de vill och även kan jaga vilt eller en katt om det springer framför så är jag för feg. Det är tråkigt eftersom att jag hemskt gärna skulle vilja låta dem kunna löpa men som sagt, vågar inte

/Saila

Suvi med Sniff skrev:Det är en fruktansvärd balansgång det där. Sniffens stora kärlek för lösspringande och totala brist på inkallning gör det väldigt svårt för mej som hans ägare. Att ströva omkring i en skog har inte varit att tänka på, om han har sele och lina går jag dubbelvikt och trasslar loss honom så ett flexi hade varit att föredra i det fallet.

Jag vill helst ha honom inom räckhåll (max 10 meter), medan han tycker att han har bra koll när han är 50-100 meter ifrån mej. För honom är det viktigt att få rusa som besatt fram och tillbaka tills han skummar om munnen. I lina har han inte alls lika kul och verkar till och med fejka pinscherryck! De ser så halvhjärtade ut.

Jag försöker hålla mej till inhägnader, tomma fårhagar har blivit något av vår specialitet. Men det blir tyvärr inte så ofta som jag skulle önska, jag har ingen hage här i närheten. Vi har också lånat en baseballplan flera gånger. Men visst, ibland är det bara att korsa sig och hoppas på det bästa och släppa hunden mot bättre vetande. Hittills har det ju gått bra! Han har överlevt alla äventyr och förr eller senare kommer han och låter sig kopplas. Kanske är det inte så slumpmässigt och tursamt som det känns, kanske finns det ändå nån slags överenskommelse mellan oss eftersom det går såpass bra som det gör? Jag har aldrig åkt hem utan honom, haha.
Han springer sina turer men har aldrig kommit bort ifrån mej mer än 5 minuter. Men sen kan han ju retas och vägra låta sig kopplas i en kvart... Som tur är verkar han inte ha nån jakt i sig!
Om inkallningen fungerade skulle han få mycket mer frihet. Det är synd att han inte förstår det.

Har du provar när ni är ute i skogen och sniffen är lös att kalla in honom och om han inte kommer springa iväg alternativ gömma dig bakom en buske eller träd. Han kanske ändå blir lite orolig/fundersam vart du är på väg eller var du tog vägen. Vi övade det mycket med texie och gör fortfarande. För hon har också en tendens att vilja springa på långa turer, men när vi har försvunnit från henne så har hon blivit rädd och söker upp oss. Då lär hon sig med tiden att det kan vara värt att hålla koll på matte/husse. Men denna övningen ska man helst göra ute i en skog där det inte rör sig så mycket folk/bilar.
/Johanna

AzaBouleau skrev:

Har du provar när ni är ute i skogen och sniffen är lös att kalla in honom och om han inte kommer springa iväg alternativ gömma dig bakom en buske eller träd. Han kanske ändå blir lite orolig/fundersam vart du är på väg eller var du tog vägen. Vi övade det mycket med texie och gör fortfarande. För hon har också en tendens att vilja springa på långa turer, men när vi har försvunnit från henne så har hon blivit rädd och söker upp oss. Då lär hon sig med tiden att det kan vara värt att hålla koll på matte/husse. Men denna övningen ska man helst göra ute i en skog där det inte rör sig så mycket folk/bilar.
/Johanna

Jovars, jag har testat! Men han kommer bara så nära att han får syn på mej och rejsar förbi utan att komma ända fram. Han är sååå självständig ute! Men jag kanske borde försvinna ordentligt så han blir orolig...? Det är lite svårt att hitta bra ställen att öva på, helt klart. Hagarna erbjuder ju sällan gömställen och sikten är fri. Får vänta till våren och gräva ner mej i ett dike eller nåt, hehe!

Jag har i stort sett alltid mina töser lösa när vi är på våra promenader, är vi någonstans där jag vet att de rör sig mycke hundar får dock Zenya ofta vara kopplad eller ha comanderhalsband på sig (hon vill gärna springa fram till okända hundar och visa att de minsan e hon som bestämer ). Troja är så pass följsam och försiktig att hon alltid tar ögonkontakt med mej när det händer något runt om kring (att vi möter någon, de hoppar fram ett djur rakt framför henne osv).
Är vi på okänd mark får dom vara lösa förutsatt att jag har godis med mej (Zenya går lätt att muta , Troja kommer vare sig jag ahr godis eller ej).
Är vi tex i sommarstugan får dom springa lös vare sig vi är inne eller ute, dom håller sig kring gården och fullföljer deras jobb som vakthundar Än har dom aldrig gått utanför den tomtens gränser (men besökare kan inte komma obemärkta)
Hemma har vi stängsel runt hela gården så där får dom vara ute ensam bäst dom vill

På Troja har inkallningen alltid suttit suveränt (hon går ALDRIG utom synhåll för mej), på Zenya har jag varit tvungen att jobba lite hårdare med att hon inte ska springa för långt. Hon kommer alltid och hämtar sin belöning när jag ropar, men hon är oftast borta lika snabbt som hon kom Jag har jobbat mycke med att gömma mej så hon ska inse att hon måste hålla koll på mej, men de har inte gjort någon skillnad.. Den övningen ser hon mer som en lek, spåra matte och sen e hon borta igen
Är jag dock på ett nytt ställe tillåter jag henne inte att springa bort så långt, jag kallar in innan hon lämnat mitt synfällt (blir mycke inkallande och tjat men bättre de än att de ska hända henne nå).

Men allt som allt är dom väldigt duktiga på inkallning mina töser och de blir dom belönade med att allt som oftast få vara lösa!

Trayan går så og si alltid løs og jeg har noen komndoer som er gull verdt i disse situasjonene:

Når vi går langs veien bruker jeg "gå her" som betyr at han må gå ved min side og da er vi trygge for trafikken..
Ellers så bruker jeg "vente", og da står han å venter på meg, kan være greit hvis han kommer litt langt unna..
Også bruker jeg mye "ligg", denne øver vi fortsatt mye på, hvis det for ekspempel kommer bil eller en person litt brått på slik at jeg ikke rekker og kalle inn bruker jeg "ligg", og da skal han legge seg på stedet..

Syns det er veldig deilig å ha muligheten til å ha han løs for da blir han kvitt så mye mer energi, er jo virkelig en stor energi-bombe denne gutten

AzaBouleau skrev:

Suvi med Sniff skrev:Det är en fruktansvärd balansgång det där. Sniffens stora kärlek för lösspringande och totala brist på inkallning gör det väldigt svårt för mej som hans ägare. Att ströva omkring i en skog har inte varit att tänka på, om han har sele och lina går jag dubbelvikt och trasslar loss honom så ett flexi hade varit att föredra i det fallet.

Jag vill helst ha honom inom räckhåll (max 10 meter), medan han tycker att han har bra koll när han är 50-100 meter ifrån mej. För honom är det viktigt att få rusa som besatt fram och tillbaka tills han skummar om munnen. I lina har han inte alls lika kul och verkar till och med fejka pinscherryck! De ser så halvhjärtade ut.

Jag försöker hålla mej till inhägnader, tomma fårhagar har blivit något av vår specialitet. Men det blir tyvärr inte så ofta som jag skulle önska, jag har ingen hage här i närheten. Vi har också lånat en baseballplan flera gånger. Men visst, ibland är det bara att korsa sig och hoppas på det bästa och släppa hunden mot bättre vetande. Hittills har det ju gått bra! Han har överlevt alla äventyr och förr eller senare kommer han och låter sig kopplas. Kanske är det inte så slumpmässigt och tursamt som det känns, kanske finns det ändå nån slags överenskommelse mellan oss eftersom det går såpass bra som det gör? Jag har aldrig åkt hem utan honom, haha.
Han springer sina turer men har aldrig kommit bort ifrån mej mer än 5 minuter. Men sen kan han ju retas och vägra låta sig kopplas i en kvart... Som tur är verkar han inte ha nån jakt i sig!
Om inkallningen fungerade skulle han få mycket mer frihet. Det är synd att han inte förstår det.

Har du provar när ni är ute i skogen och sniffen är lös att kalla in honom och om han inte kommer springa iväg alternativ gömma dig bakom en buske eller träd. Han kanske ändå blir lite orolig/fundersam vart du är på väg eller var du tog vägen. Vi övade det mycket med texie och gör fortfarande. För hon har också en tendens att vilja springa på långa turer, men när vi har försvunnit från henne så har hon blivit rädd och söker upp oss. Då lär hon sig med tiden att det kan vara värt att hålla koll på matte/husse. Men denna övningen ska man helst göra ute i en skog där det inte rör sig så mycket folk/bilar.
/Johanna

Jag körde också med denna träning när Ebba var liten. Så fort jag inte såg henne eller jag tyckte hon var för långt bort så gömde jag mig. Hon är nu 2år och jag har inte behövt träna på detta på över ett år
Så när vi är ute och går, så går hon typ 10-20m innan hon vänder sig om och kollar om jag är med och väntar på mig sen så går hon sina metrar igen... Samma sak gäller om man byter riktning när hunden är en bit framför, så gör jag ju det utan att berätta det för henne. på så sätt blir hon den som håller koll på vart jag är och inte tvärt om, väldigt skönt

Träna vidare bara så kommer det sitta sen

Det var en pinscherägare som sa att anledningen till att det inte riktigt funkar i vårt fall kan vara att jag fick honom först vid 10 månaders ålder och var ganska självständig. Han är inte så bunden till människor för trygghet. Jag kan tänka mej att det funkar väldigt bra på en "mammigare" hund!

Suvi med Sniff skrev:Det var en pinscherägare som sa att anledningen till att det inte riktigt funkar i vårt fall kan vara att jag fick honom först vid 10 månaders ålder och var ganska självständig. Han är inte så bunden till människor för trygghet. Jag kan tänka mej att det funkar väldigt bra på en "mammigare" hund!

Ja det är ju helt klart så att vissa hundar smörar direkt för en och där får man ledarskapet nästan gratis, medans andra är betydligt svårare. Det ska dock fungera med alla hundar om man jobbar på det. Varför inte kontackta din lokala hundpsykolog. Du behöver kanske bara ta en eller två lektioner. De flesta blir nog om inte saliga åtminstone possitivt överaskade att de får många bra tips. Istället för att köra fast i gamla spår.

Suvi med Sniff skrev:Det var en pinscherägare som sa att anledningen till att det inte riktigt funkar i vårt fall kan vara att jag fick honom först vid 10 månaders ålder och var ganska självständig. Han är inte så bunden till människor för trygghet. Jag kan tänka mej att det funkar väldigt bra på en "mammigare" hund!

Jag tror att det är väldigt individuellt.

Totte är mammig så det heter duga men känner han sig tillräckligt trygg på ett ställe (som hos pappa) så drar han som en avlöning och har skitkul. Han håller sig visserligen i närheten av hemmet och vet var han har oss men det är sällan vi vet var han är . Det är dock enda stället han är så trygg på (tack och lov!).

Vår shiba har däremot bott hos oss (okay hos mina föräldrar) sedan 8 veckors ålder och har under valptiden aldrig blivit lämnad ensam, alltid blivit överöst med kärlek och knytit an till familjen. Ändå är hon av naturen bland det mest självständiga jag har träffat. Hon kan själv!

Jaga vad är det? Livet går ut på att få springa själv i skogen och bara vara . Mamma provade allt innan hon gav upp. Gömma sig fungerar inte för hon skiter i det. Gå åt ett annat håll? "Jaha, ha så kul!" säger shiban och kutar åt andra hållet. Godis? Varför äta när man kan få leka mustang? osv osv. Visst blev det lite bättre i och med kastreringen, nu är hon inte borta i närheten av så länge ifall hon kommer lös men fortfarande är hon mer katt än hund.

Så, träning i all ära men vissa hundar är som de är på gott och ont

[quote="Cuthalion"]

Suvi med Sniff skrev:

Så, träning i all ära men vissa hundar är som de är på gott och ont

Samtidigt är det så att när det gäller hundfostran så har folk en tendens att inbilla sig, inklusive jag själv - att de gör helt rätt trotts att de gör mycket helt fel. Det är som sagt olika hundar mellan och har en hund alltid ignoreat en är det ju lätt att inbilla sig att det ligger i hans natur och själv gör man inget fel. Jag har ofta tänkt så själv.

[quote="Fotofreaket"]

Cuthalion skrev:

Suvi med Sniff skrev:

Så, träning i all ära men vissa hundar är som de är på gott och ont

Samtidigt är det så att när det gäller hundfostran så har folk en tendens att inbilla sig, inklusive jag själv - att de gör helt rätt trotts att de gör mycket helt fel. Det är som sagt olika hundar mellan och har en hund alltid ignoreat en är det ju lätt att inbilla sig att det ligger i hans natur och själv gör man inget fel. Jag har ofta tänkt så själv.

Nu tolkar du mig fel. Jag har inte någonstans sagt att vi gjort allt rätt eller att det aldrig skulle gå att träna våra hundar till bättre lydnad än de har nu.

Det mitt inlägg handlade om var en kommentar till att Sniff endast skulle vara självständig för att han kom till sin ägare i vuxen ålder. Vissa är mer självständiga än andra. Skulle man lägga ner ett antal timmar per dag på inkallning för shiban så klart att man skulle uppnå resultat till slut men för oss skulle det inte vara värt det, vilket den citerade meningen syftar till.

[quote="Cuthalion"]

Fotofreaket skrev:

Cuthalion skrev:

Suvi med Sniff skrev:

Så, träning i all ära men vissa hundar är som de är på gott och ont

Samtidigt är det så att när det gäller hundfostran så har folk en tendens att inbilla sig, inklusive jag själv - att de gör helt rätt trotts att de gör mycket helt fel. Det är som sagt olika hundar mellan och har en hund alltid ignoreat en är det ju lätt att inbilla sig att det ligger i hans natur och själv gör man inget fel. Jag har ofta tänkt så själv.

Nu tolkar du mig fel. Jag har inte någonstans sagt att vi gjort allt rätt eller att det aldrig skulle gå att träna våra hundar till bättre lydnad än de har nu.

Det mitt inlägg handlade om var en kommentar till att Sniff endast skulle vara självständig för att han kom till sin ägare i vuxen ålder. Vissa är mer självständiga än andra. Skulle man lägga ner ett antal timmar per dag på inkallning för shiban så klart att man skulle uppnå resultat till slut men för oss skulle det inte vara värt det, vilket den citerade meningen syftar till.

Nädå, jag menar att även en shiba eller sniff kan man göra förarvek, fast visst är det skillnad på hur hundar är.

Ok, men oavsett hur eller varför något blivit på ett visst sätt så är det inte så intressant som hur man hittar en lösning. Jag har inget emot att träffa nån som kan säga hur jag ska bli bättre! Vi har gått en grundkurs och träffat en hundpsykolog och det tyckte jag att jag lärde mej mycket av. Till våren vill jag gärna träffa nån slags instruktör igen, men det finns ju så många olika inriktningar att välja bland! Jag vet ännu inte exakt vad det blir för något.

Men jag undrar över hur man gör sin hund förarvek! Det får du gärna förklara, mr Fotofreak.
Sniffen älskar att lyda och göra konster för godis inomhus, men ute har vi inte alls samma kontakt. Han är ofta så upptagen av andra intryck att han knappt noterar mej och godis är då ganska ointressant. Går han upp i stress är det jättesvårt att nå fram till honom. Detta när han är kopplad, när han är lös är han bara sorgfri och glad hela tiden. Hur får jag honom att stanna hos mej när han hellre vill springa fram till hundar och lifta med förbipasserande bilar?
Utomhus har mitt nej ingen betydelse, inomhus är han rädd för att göra fel.

Suvi med Sniff skrev:Ok, men oavsett hur eller varför något blivit på ett visst sätt så är det inte så intressant som hur man hittar en lösning. Jag har inget emot att träffa nån som kan säga hur jag ska bli bättre! Vi har gått en grundkurs och träffat en hundpsykolog och det tyckte jag att jag lärde mej mycket av. Till våren vill jag gärna träffa nån slags instruktör igen, men det finns ju så många olika inriktningar att välja bland! Jag vet ännu inte exakt vad det blir för något.

Men jag undrar över hur man gör sin hund förarvek! Det får du gärna förklara, mr Fotofreak.
Sniffen älskar att lyda och göra konster för godis inomhus, men ute har vi inte alls samma kontakt. Han är ofta så upptagen av andra intryck att han knappt noterar mej och godis är då ganska ointressant. Går han upp i stress är det jättesvårt att nå fram till honom. Detta när han är kopplad, när han är lös är han bara sorgfri och glad hela tiden. Hur får jag honom att stanna hos mej när han hellre vill springa fram till hundar och lifta med förbipasserande bilar?
Utomhus har mitt nej ingen betydelse, inomhus är han rädd för att göra fel.

Tjena! Ja hundar kan vara lydiga när det passar - lydiga inne men inte ute, dvs lydiga men utan ledarskap. Att hunden är förarvek innebär ju att den är sammarbetsvillig och vek gentemot föraren vilket den blir om man har ett possitivt ledarskap. Hur du får det får du fråga hundpskologen du kanske ska träffa, inte mig
De är bra på stress, ledarskap och sådant...

För att återgå till ursprungsfrågan - nej, jag har tyvärr inte Harry lös...

Han kan vara lös på brukshundklubben när vi tränar, han är ju självklart lös när vi tävlar. Men att släppa lös honom på ett fält, nej det vågar jag inte. Jag vågar ha honom lös vid mina föräldrars stuga, men under uppsikt.

Jag kan ha honom lös under fullständig kontroll några meter ifrån mig, men det är ju inte att vara lös.

Det här känns som ett stort misslyckande och nästa hund ska inte drabbas av detta.

Jeg mener at uansett hva slags "type" pinscher man har - jaktlyst eller ikke, kan den da fint trenes til å gå løs Trayan har ganske så mye jakt-lyst, men han stikker ikke fordi det ikke er lov og får kosekvenser, derfor velger han heller å komme til meg hvor han får masse skryt og godbiter Det er selvfølgelig mye vanskeligere å trene en hund man ikke har hatt siden valpestadiet for da vet man jo ikke dens tidligre erfaringer, den kan jo ha stukket av hjemmefra mange ganger og belønnet seg selv og da blir jo avlæringen av dette super vanskelig..

Jeg vil si det er hovedsakelig hvor mye trening man legger i "det" og da gjerne i et tidlig stadie, som avgjør om man kan ha hunden sin løs eller ikke..

Maiken skrev:Jeg mener at uansett hva slags "type" pinscher man har - jaktlyst eller ikke, kan den da fint trenes til å gå løs Trayan har ganske så mye jakt-lyst, men han stikker ikke fordi det ikke er lov og får kosekvenser, derfor velger han heller å komme til meg hvor han får masse skryt og godbiter Det er selvfølgelig mye vanskeligere å trene en hund man ikke har hatt siden valpestadiet for da vet man jo ikke dens tidligre erfaringer, den kan jo ha stukket av hjemmefra mange ganger og belønnet seg selv og da blir jo avlæringen av dette super vanskelig..

Jeg vil si det er hovedsakelig hvor mye trening man legger i "det" og da gjerne i et tidlig stadie, som avgjør om man kan ha hunden sin løs eller ikke..

Visst har du rätt i att alla hundar kan vara lösa, men vissa är då betydligt svårare än andra. Jag menar inte att min Harry tillhör de svåraste, men jag vet om flera som kämpat som djur med att ha sin pinscher lös. Jag har inte kämpat som ett djur med detta - eftersom jag har lagt mitt krut på andra problem.

Det måste man förstå, att har man en hund med många svåra "problem": stress, ensamhetsproblem, jakt, osäkerhet, rädslor med mera är det inte så enkelt som många ger skenet av. "Det är bara att träna" är ett hån mot dem som dagligen kämpar med sin hund och dess problem. Man orkar inte ta tag i alla bekymmer, en sak räcker gott och väl.

Maiken - vad är det för konsekvenser som drabbar din hund när den inte lyder när den är lös?

Jeg vil si det er hovedsakelig hvor mye trening man legger i "det" og da gjerne i et tidlig stadie, som avgjør om man kan ha hunden sin løs eller ikke.. [/quote]
Maiken - vad är det för konsekvenser som drabbar din hund när den inte lyder när den är lös?[/quote]



Tusen dollar i böter eller ett år i finkan kanske?

quote]
Visst har du rätt i att alla hundar kan vara lösa, men vissa är då betydligt svårare än andra. Jag menar inte att min Harry tillhör de svåraste, men jag vet om flera som kämpat som djur med att ha sin pinscher lös. Jag har inte kämpat som ett djur med detta - eftersom jag har lagt mitt krut på andra problem.

Det måste man förstå, att har man en hund med många svåra "problem": stress, ensamhetsproblem, jakt, osäkerhet, rädslor med mera är det inte så enkelt som många ger skenet av. "Det är bara att träna" är ett hån mot dem som dagligen kämpar med sin hund och dess problem. Man orkar inte ta tag i alla bekymmer, en sak räcker gott och väl.

Maiken - vad är det för konsekvenser som drabbar din hund när den inte lyder när den är lös?[/quote]

På vilket sätt är det ett hån med att säga det är bara att träna? det är ju enda sättet att lösa det, oavsett vad det är!

Och självklart har vi alla mer eller mindre problem med något.

Jag har haft stora problem med henne som liten att hon stack när hon va lös, eller rättare sagt hon stack när hon såg harar, fåglar, rådjur och sånt:( men jag har märkt på min hund iaf att ju mer man tränar med henne ju lättare är det att ha henne lös.

herrharry skrev:Det måste man förstå, att har man en hund med många svåra "problem": stress, ensamhetsproblem, jakt, osäkerhet, rädslor med mera är det inte så enkelt som många ger skenet av. "Det är bara att träna" är ett hån mot dem som dagligen kämpar med sin hund och dess problem. Man orkar inte ta tag i alla bekymmer, en sak räcker gott och väl.

Tapper skrev:På vilket sätt är det ett hån med att säga det är bara att träna? det är ju enda sättet att lösa det, oavsett vad det är!

Och självklart har vi alla mer eller mindre problem med något.

Jag har haft stora problem med henne som liten att hon stack när hon va lös, eller rättare sagt hon stack när hon såg harar, fåglar, rådjur och sånt:( men jag har märkt på min hund iaf att ju mer man tränar med henne ju lättare är det att ha henne lös.

Jag menade att om du redan lägger ner massor av tid på "viktigare" problem (ensamhetsträning, rädslor, stress osv) så är det inte så enkelt som att bara träna på ytterligare en grej. Sen är det lite enklare att bryta en hund som reagerar på synintryck än en som bara springer och letar spår. Jag är iaf dålig på att se när min hund bara luktar eller när han får upp ett spår (och då är det oftast redan för sent).

Jag tror att jag skulle kunna lära mig själv att lita på min hund så jag vågar ha honom lös. Men tyvärr brister jag i förtroende... Jag "försvarar" inte bara mig själv, utan alla andra som också har problem. Däremot är min hund grym på att träna lös bland andra hundar och även på tävling. Det finns säkert de hundar som kan vara lösa i skog och mark men absolut inte kan vara det på träning eller tävling.