Försvara ben!

I denna fråga är jag och Cathrine helt på samma bana. Vilket vi i och för sig ofta är...!

Den enda som skulle kunna tänka sig att morra är Blessin, men henne säger man bara till och tar benet ifrån. Hon håller som en blådåre men till slut så får jag ta det. När Blessin kom till mig var det dock värre... hon pep i väg och gömde sig. Jag gick efter tills det att jag fick tag på benet. Dock bråkade jag aldrig med henne om det. Ghibli skulle aldrig ens tänka tanken. Han släpper och antar att han ska får tillbaka det, sitter och tittar glatt.

Andra hundar jag har haft hemma har kunnat morra... men mest åt andra hundar. Det har hänt nån gång att dom morrat mot mig, men då går jag bara fram och tar det ändå. Men jag säger som Cathrine, gör det inte till nån stor grej. Det blir lätt bara kamp av det hela.

Sen kan väl jag tycka lite att har jag gett dem ben är det ju för att det är deras. Klart man ska KUNNA ta det, men jag har inget direkt behov av att göra det. Men det finns ju gånger som det kan vara bra... så visst det ska funka.

Nu ut i skogen! Ha det!

Kattis

Jag har aldrig haft problemet att någon av mina hannar vaktar/morrar när man kommer i närheten när de har ben, mat eller vad som. Däremot kan de ju göra detta mot varandra och tidigare så brydde jag mig inte för de skötte det ju själv utan att de skadade varann men sedan min dotter Nellie kom in i bilden så accepterar jag inte att den ena hunden springer mot den andra som har ett ben (ofta har de ju var sitt om inte flera men självklart ska man ju ha vad den andra har *suck*). Detta just för att den andra hunden inte ska flyga upp och markera mot den andra och Nellie kanske råkar befinna sig i närheten.

Om någon av dem gör detta så åker benen bort. Ingethårdhänt här heller utan jag plockar bara bort dem ett tag. Man märker ju att de lärt sig för händer det att Sultan ex. springer fram mot Zorro när han tuggar ben och Zorro hoppar till och markerar att "det är mitt" så i nästa sekund tittar de båda på mig/husse och lämnar benet för de vet att det inte få ha det kvar. Tyvärr så är det ju inte idealiskt för Zorro har ju i detta fallet inte gjort fel egentligen men jag vill inte riskera att något händer med ett barn och före en viss ålder kan inte barn lära sig att hålla sig ur vägen i vissa valda situationer.

/Saila

I vår familj har människorna alltid fungerat som praktiska benhållare. Oftast ligger ju hundarna själva någon stans och tuggar på sitt ben men om de ligger bredvid en i soffan hjälper vi gärna till och håller det åt dem. Vi kan ju hålla stadigare än vad de själva kan. Ingen av våra hundar har någonsin vaktat ett ben mot en människa (men gör det mot varandra) eftersom de lärt sig från de var små att det är praktiskt att samsas om benet med en människa.
Däremot kan Loke vakta snusk han hittar ute mot mig men det är nog mitt eget fel eftersom jag springer fram och rycker det ur munnen på honom.

Jag är också för byteshandel! Varför göra prestige av det hela?

Vad vinner man på att kunna ta ett ben ifrån en hund? Varför ska man göra det? En hund har all rätt att ha hög integritet. Alla kanske inte har det, men jag tycker att man hör många pinschrar som har det.

Jag kan ta ett annat exempel, som jag tycker att är liknande detta.
När Harry var skadad så behandlade vi honom med el. Han skulle ligga ner på sida i ca 30 minuter. Jag och hon som behandlade Harry fick våldhålla honom, han var galen när vi tvingade ner honom på sida och höll fast honom. Efter många svettiga behandlingar kom vi på att vi testar att han får stå upp. Viola! Lätt som en plätt, Harry accepterade det direkt.
Hade vi ansett att vi minsann skulle ha honom att ligga på sida hade vi nog hållit på än idag och kränkt Harry riktigt rejält. Istället accepterade vi hans integirtet och valde den väg som han accepterade. Alla nöjda.

Samma sak med ben. Jag kan ta ben från Harry när som helst, utan att byta med godis. Men, trots det byter jag med godis ibland. Det ska löna sig att samarbeta med matte och byta saker! Jag anser absolut inte att jag har ett bra ledarskap bara för att jag kan ta saker från Harry, jag anser att det bevisas på ett helt annat sätt!

Så lät de hundar som har hög integritet få ha det och ta benen på ett juste sätt, dvs byteshandel. Jag tror inte att man "vinner" på att ha inställningen att jag ska banne mig kunna ta vad som helst från min hund! Utan utöva bytershandel från tidig tidig ålder. Det ska iaf jag göra med min valp!

Jag har alltid (ivf tidigare, just nu är jag kluven) ansett att hunden ska vika under mig i alla lägen och den har egentligen ingen rätt att hävda sig.. Jag har aldrig behövt (skulle heller aldrig) vara handgriplig i detta utan det har bara fungerat genom vardaglig träning.. Jag har alltid ansett att all form av hävdelse är mitt fel, att jag inte har satt upp korrekta och schyssta regler från början.. Jag ser en stor skillnad i att ha 1 hund eller 3 hundar.. Arcan har vid tillfälle tyckt att han är "stor" nog att ta ett ben direkt ur Prickens mun, det resulterade i slagsmål. Där anser jag inte att Arcan respekterade Pricken alls.. Jag ser många tendenser till vad jag kallar respektlöshet från Arcans sida mot de andra äldre hundarna, är det inte mitt jobb att se till att ordningen är balanserad och trevlig.

För mig handlar det inte om prestige utan om uppfostran..

Kanske är jag "primitiv" i mitt hundtänkande ibland, men allt grundar i att ha en stabil flock och trevliga individer däri. Arcan är underbar på många sätt, men jag kommer nog aldrig att acceptera att han svarar upp mot mig. Däremot kan jag tänka om mitt sätt när jag behöver ta saker från honom, att påkalla hans uppmärksamhet osv för att minska risken för konflikt.

Kanske är detta oxå bara en fas i hans uppväxt, han är som sagt inte så gammal ännu.

Allt som fungerar är ju nice tänker jag. Allt som är rimligt och vettigt ur både matte och husse - och hundens sätt att tänka är också nice. Fungerar det inte, kanske det inte är rimligt som hunden ser det, och man får tänka om. Man får ofta tänka om när det gäller hunddressyr tycker jag

Om jag förstod rätt så skrev du här redan efter första incidenten? I sådant fall är jag övertygad om att det var ett prov. Och om jag tolkat det rätt så klarade du det inte. De flesta tonåringar testar med destruktiva beteenden någon gång för att se hur omgivningen beter sig. Coyak har morrat en gång åt mig när han tuggat ben och det var under ett besök hos Emma där han fått tag i ett av Harrys ben och jag skulle till att pussa honom i ansiktet när han tuggade. Lite dumt men om jag minns rätt så backade jag med ansiktet men såg till att vara delaktig i aktiviteten genom att hålla i tuggbenet. Med andra ord nonchalera men inte backa ur situationen. Eftesom Coyak vaktar resurser skulle han säkerligen morra fler gånger om jag tryckte upp ansiktet i hans ansikte medans han tuggar igen men detta gör han ju inte för att jag brister i ledarskap utan för att han anser att jag inte har där att göra. Annika och Kim, med Deema, har till och med fångat detta på bild när de var i Kolmården på besök i somras. Den ranglängsta försvarade sin mat mot alfa-hanen och han accepterade det.

Om hunden vaktar sitt ben när man passerar under tugget eller om hunden vaktar när man tänker ta benet är två olika beteenden enligt mig. Båda har visserligen med tillit att göra men jag skulle hantera det annorlunda. Byteshandel fungerar helt klart om man vill kunna ta saker ur sin hunds mun utan kamp. Att acceptera min närvaro när man tuggar ben hade jag snarare löst genom att aldrig låta hunden aktivera sig med detta på egen hand tills den accepterar min närvaro. Detta genom att alltid hålla i tuggbenet medans det tuggas. På sådant sätt blir ens närvaro en trevlig del som hör till när man tuggar ben. Visserligen kan det leda till att hunden alltid vill ha med dig när man tuggar ben! Men varför inte göra det till en mysig samvaro framför TV?

Själv har jag en hund som har dysfori (fint ord för lättretlig ) framför allt när han ligger och sover. Vi jobbar konstant på att Coyak ska acceptera att man rör på sig när han ligger bredvid och sover. Samtidigt som jag accepterar det anser jag att han egentligen bara har två val - antingen flytta på sig om han tycker det är så jobbigt som han påstår, eller vara tyst! Jag har felbedömt honom en gång när jag provocerade honom men både han och jag har lärt oss av det. Jag provocerar aldrig lika mycket på en gång längre och han väljer oftare att flytta på sig. Önskar bara att han kom på det innan jag fick mitt fina ärr!

Rivendells Cathrine skrev:

Kram och ha det gott alla! (Jag har klappat Rockor på Seaworld igår SHIT coolt (och delfiner så klart) )

Cathrine

Ha ha, det var bara för att få berätta det som du svarade på tråden eller hur?

Jag har inte så mycket att tillägga till vad som redan sagts: självklart är det inte okej att hunden vaktar och det kan ju verkligen utvecklas åt fel håll så att hunden till slut hugger. Men jag skulle vara väldigt försiktig för att inte skapa en ond cirkel med en allt osäkrare hund med mera vakt och mera bråk.

Byteshandel är jättebra och allmänt ha en approach som att du är den stora givaren. Det skulle ju också vara bra om du kunde hålla benen när han tuggar. Det gör jag ofta med Kelly, det blir en trevlig liten umgängesstund tillsammans. Ha ha, det har lett till att Kelly tycker att det är smidigt när matte håller så han kommer ofta och lägger sina äckliga klövar eller stinkande tjurpenisar på mig eller bredvid mig i soffan. Eller på min rygg om jag av någon anledning sitter på golvet. Ha ha, husse är ju lagom impad när Kelly kommer med sina äckelben och vill ha hjälp.
Överlag har jag undvikit att ta grejer av honom för att inte skapa en bild för hunden att matte bara plockar av en saker... Sedan vill man ju kanske "öva" på att ta av hunden grejer ibland men jag anser att det kanske ska vara en gång av 10, resterande gånger får hunden vara ifred.

Kelly kan ibland vakta ben mot andra hundar och det är helt okej tycker jag, i synnerhet då det inte är ett maniskt eller överdrivet beteende. Ibland så är han dock lite överdriven till exempel när Ingo kommer på besök. Kelly blir ju så glad då samtidigt som han vill visa att benen minsann är hans så då blir det ett ganska högljutt vaktande. Det tar jag inte heller så hårt på eftersom jag vet att han spelar över eftersom han blir glad över besöket.
När Kellys boxertjej Ayla är på besök så vaktar han ibland benen mot henne och ibland låter han henne tugga på samma ben.
Men såklart det är skillnad att vakta ben mot en annan hund och en människa.

Mitt sista råd blir nog att ta det lugnt och skynda långsamt. Låt det ta den tid det tar och försök undvika sådana situationer där du tar benet av hunden som straff.

Jag tror med på byteshandel.

Zeta har aldrig vaktat något mot mig eller någon annan människa. Däremot kan hon morra på Nova om hon kommer för nära nu. Nova kan ju vara lite störig så och lägga sig en halvmeter från och skälla. Nova har dock kommit på att backar man upp med rumpan före så morrar inte Zeta, för då är hon ju inget hot, så det ser ofta ut såhär hemma:



Nova har aldrig morrat över mat, vanliga ben och leksaker... men en gång när hon fick märgben för första gången, det var för gott. Sen har jag ofta tagit grejer ur hennes mun ute, hon är en liten äckelpotta så det var väl det hon trodde jag skulle göra när jag kom. Vad jag gjorde var att gå ut och hämta lite godis sen gick jag och la mig brevid henne i sängen igen. Gav henne en godis, sen började jag klappa henne och gav henne godis sen tog jag benet och gav henne godis, och sen fick hon benet igen. Inte ett morr från hennes sida. Sen gick jag därifrån igen och gick tillbaka efter några minuter och testade igen, bytte benet mot godis och inga problem, inget morr. Hon har heller aldrig morrat efter det och kommer gärna med ben upp i knät på mig och andra.

Så mitt tips är att vara lugn och öva byteshandel, bygg upp förtroendet i denna situationen, som många skriver så tror jag inte det handlar om ledarskap utan om osäkerhet. Jag tror även att eftersom jag har Zeta sen innan så har Nova fått uppleva konkurrens från början, det fick inte Zeta eftersom hon var ensam hund i familjen och därför kanske Nova testade medans Zeta aldrig gjorde det. Men det är mina spekulationer

Arcan morrade för första gången när han var ganska lites, sådär en 5 månader kanske men jag tror det bara var ett överslag. I den här åldern så är det 3:e gången innan jag skapade tråden här.

Många säger att det är bra att hålla i benet och det är ju inga problem, det har vi gjort många gånger.. Han kanske inte kommer till oss med det, men visst kan vi hålla i det ibland. Jag har aldrig varit med om att han vaktat något annat än just tuggben, det är väl det som jag inte riktigt får ihop.

Kanske som Annika skriver att det är pga av konkurrensen från de andra vovvarna som gör att instinkten kommer mer mot oss oxå.

Jag måste nog komma över tanken att jag brister i min ledarskap och mina regler bara för att det har blivit såhär.. Än är det inget jätte stort problem så allt kan ju ff ändras till det bättre.

Dom svar du redan fått är inne på rätt bana. Jag tror att du inte ksa göra någon grej av det hela. Lysa har provat morra mot mej när hon var runt 6 mån och fick grisöra. Jag skulle gå ut med henne senare och hon ville inte släppa örat så jag skulle ta av henne det och då morra hon. Jag var faktiskt tvungen att fundera igenom hur jag skulle hantera situationen i framtiden om det skulle uppkomma igen.

jag löste det så att om får hon något så är det hennes och vill jag absolut ha det så kör vi bytes handel. Det krävdes inte många byten för att hon skulle sluta. Nu får jag plocka allt ur hennes mun. Tillochmed mumsiga märgben utan att köra bytes handel.

En lite observation, från en som också börjat med bytes ... och nu inte behöver men oftas gör för att vara juste...

Vad roligt det är med frågan och vilken ... i grunden enad åsikt vi har

Pinscher har iaf mera ursprung och lättare för att falla tillbaka till en "instinktshandling" än många raser....

I vargflocken har individerna ”rätt” att försvara vad de för tillfället ”äger”, även yngre gentemot äldre. Det kan vara t.ex. ett ben eller en liggplats.

Även våra hundar gör det sinsemellan utan att det handlar om "den yngre sätter sig upp mot den äldre". Det skulle från mänskligt håll kunna tolkas som dominans då det handlar om försvar av en resurs, men handlar snarare om försvar av enskilda resurser och ingen strävan efter högre status. Hunden kan på samma sätt också försvara den liggplats den för tillfället har eller det ben den för tillfället har, mot människor, utan att för den sakens skull försöka nå högre status.

Och egentligen har inte hunden något behov av att vara ledare eller få högre status i en människofamilj då vi inte nödvändigtvis, nästan aldrig konkurrerar om samma saker.

Så sant... Bara jag som måste släppa vissa tankar kring detta med ledarskap mm.. Så löser det sig säket..

Nå har jeg ikke lest hele tråden, men svarer allikevel...

Azarel var også litt sånn da han var mindre. Spesielt ting han fant ute (pinner, stein, papp-biter etc.) skulle forsvares. De anså han som sine egne så da fikk vi bare holde oss unna. Hvis vi prøvde å ta det fra ham så knurret han, og han har glefset etter både meg og Erik.
Så her har vært mye bytting. Hvis jeg får det han har så får han noe som er bedre. Og det har virkelig funket hos oss. Nå kommer han gjerne til oss med bein o.l. for å få oss til å holde i det mens han tygger.