Försvara ben!

Arcan har börjat med att morra när man ska ta ben från honom!!!! Jag blir ju galen för detta är ju totalt oacceptabelt i mitt hem... Senast igår låg han och tuggade ben, jag satt på en stol och omedvetet strök honom på ryggen med foten och då började han morra.. Jag petade till honom för att tala om att det är oacceptabelt men han bara ökade i morret. Tillslut tog jag tag i honom och då var det fulla kriget, det var inte bara morr längre som i "försvinn från min mat" Utan snarare "Passar du dig inte så hugger jag". Han fick vara utan benet en stund och fick sen tillbaka det när han låg lugnt i sin korg. Eter det så gick jag dit och skulle ta benet igen och så var det dags att morra igen... Lär han sig aldrig?! Snart blir det tuggbensförbud för hundarna... Jag tänker ju steget längre med ev framtida barn, eller kanske andras barn.. Tänk om han verkligen hugger lixom?

Vad ska jag göra åt dett a problem? Jag har aldrig stött på det förut då ingen av mina hundar har försvarat sina sakerr gentemot mig.. Jag anser ju att alla mina hundar lånar ben och dyl av mig och ingen har rätt att morra åt mig oavsett anledning.. Var finns min ledarposition då?

Tips och råd av alla slag skulle göra mig glad.

Tja - jag utöver byteshandel och de skall veta att de skall kunna lita på mig - jag ryker inte ben från dem hur som ...

MEN jag är nog också så att jag inte skulle ge mina hundar ben som låg för dem att tugga när som och hur som - det sker under kontrollerade former.

Träna massor med byteshandel ....

Jag är jätteglad över att Sniffen aldrig reagerar över om jag tar hans ben. Ibland hjälper jag till och håller fast ett spralligt ben så det ligger still och han kan gnaga.

Så jag blev väldigt förvånad den dagen då ett barn försökte ta ett märgben ifrån honom och han morrade. Jag vet inte vad jag ska tycka om det, för egentligen ska ingen annan behöva röra hans ben, men samtidigt vill jag inte att han ska skrämma barn! Tänk om det inte skulle stanna vid morr? Men jag tror det får vara upp till mej att dels tala om för mina gäster att de ska låta hans ben vara och kanske inte ha ben framme om det kommer barn eller hundar på besök.

Jag skulle inte känna mej bekväm med att min egen hund morrade åt mej för en sån sak och skulle förmodligen försöka träna bort det. Tänk om han skulle flyga på mej för att jag städade undan ben och leksaker? Nej, han får inte vakta mot mej.

Jag tror inte på att träna på själva problemet, i varje fall inte att knycka benet och bli arg på hunden för att den morrar. Utan istället träna på att bygga upp relationen, alltid vara reko mot hunden. Men ändå ha regler och ledarskap. Men inte "stjäla mat" och liknande ifrån hunden utan att den får något i utbyte. Det blir en lång process.

Hmm..
Jag har alltid med Russllarna bara tagit det dom har om jag velat och det har aldrig ens varit en diskussion från deras sida, dom bara vet att jag tar det jag vill ha.. Därför blev jag paff när Arcan har börjat morra.

Jag gjorde dock ett test idag och morret kommer mest när han inte är beredd och det kan jag köpa.. Jag kan ju ivf påkalla hans uppmärksamhet och sen ta benet.. Då verkade det vara ok, nästan för han blir väldigt spänd och stelnar till (för mig är det ff ett hotfullt beteende) men han skippar morret då.. Att bara ta det verkar få honom att gå igång med morret oxå.

Allt väldigt logiskt egentligen. Men jag anser inte att byteshandel skall behövas, varför ska jag som ledare i mitt hem förhandla med hundarna om att få ta det dom har? I mina ögon är allt i mitt hem just mitt och hundarna lånar mina saker av mig när jag vill.

Sen kanske man får tänka om sitt sätt beroende på ras, men i grunden så tycker jag inte att man ska behöva "förhandla" med en vuxen hund som vet sin plats i flocken.. Detta kanske reder ut sig över tid, Arcan är ju trots allt ung ff.. Men jag vill ju den dagen vi får barn vara säker på att mina barn kan just bara gå och ta det hundarna har... Ett barn frågar ju inte direkt om lov först och det är lätt hänt att en hund vill leka med barnets saker.. Jag vet att det går bra med Vilya och Pricken så jag vill verkligen att det ska bli bättre även med Arcan.

Jag får väl tänka om med honom...

Ja, jag tror inte det blir bra om man blir för principfast utan hellre att man tar det lugnt även när hunden morrar och istället att man försöker avdramatisera. Det blir nog bra bara det blir kalkat, som min morfar sade

Jo, jag måste nog tänka mig för och bara vara lugn och avdramatisera det hela.. Men det är svårt för där har jag verkligen alltid varit extremt principfast... Men jag får helt enkelt tagga ner lite och gå en annan väg med Arcan..

Jag är som du och tolererar inte att inte kunna ta saker från hundarna när/var/hur jag vill. Dock vet hundarna att de alltid får tillbaka det jag har tagit (nu räknar jag inte de gånger då de hämtat något de inte får ha eller hittat något mindre lämpligt ute men det verkar de kunna ta eftersom det är en sådan liten del av antalet gånger de får något).

Som jag gör med mina vovvar är att jag ibland tar benet ur munnen på dem och tittar samt tar på det. Jag går inte iväg, jag gömmer inte benet utan håller det bara en stund så att jag vet att jag får ta det och hunden vet var den har benet. Detta gör jag inte överdrivet ofta men ibland när jag vill veta att det är okay får både mig och hundarna.

Förresten, det går en liknande diskussion på vovve just nu där Anders Hallgren citerades angående att ta ben från hunden kontra ledarskap. Nu har jag den inte framme men där trycker HAllgren på att ledarskap har inget med att ta den ifrån hunden att göra. Även en lågt i rang kan morra till en äldre för att visa att han eller hon vill ha sitt ben ifred vilket en trygg hund går med på. Istället handlar det om förtroende där hunden vet att han inte behöver oroa sig för att någon snor hans ben utan han kan känna sig trygg med att han har det kvar.

Nu var det här den infon som gavs, tolka det fritt

Byteshandel och avdramatisering

Föreställ dig detta scenario:
Du sitter på en restaurang har beställt mat. Maten dröjer och du är hungrig. Maten kommer in och du börjar äta din mat. Plötsligt kommer servitören och rycker bort tallriken mitt framför ögonen på dig! HUR reagerar du?

Nu ska man inte förmänskliga hundar men det kan vara lättare att förstå dem.

Om servitören hade erbjudit dig något annat som var godare istället för det du hade på tallriken hade du med största sannolikhet reagerat mycket positivt

Jag håller med Hallgren

Joanna skrev:Byteshandel och avdramatisering

Föreställ dig detta scenario:
Du sitter på en restaurang har beställt mat. Maten dröjer och du är hungrig. Maten kommer in och du börjar äta din mat. Plötsligt kommer servitören och rycker bort tallriken mitt framför ögonen på dig! HUR reagerar du?

Nu ska man inte förmänskliga hundar men det kan vara lättare att förstå dem.

Om servitören hade erbjudit dig något annat som var godare istället för det du hade på tallriken hade du med största sannolikhet reagerat mycket positivt

Jag håller med Hallgren

Jag med

Hundpsykologen vi träffade uttryckte det som att pinschrar är väldigt ursprungliga i sitt sätt.
I det fallet pratade vi om att Sniff gärna tar en soffa i besittning och vaktar den - inte mot mej men mot andra. Och då spelar det ingen roll att vi är på besök hos någon för första gången, han kan ta deras soffa och tycka den är hans och att andra ska hålla sig borta.
Vilket enligt hundpsykologen är helt riktigt. Den som tar ett ben, en leksak eller en liggplats "äger" den. Så är regeln. Om jag sen kommer och vill ta saken eller platsen ifrån hunden bryter jag mot reglerna och det tolereras inte. (Som i restaurangexemplet ovan är det ju en väldig provokation, så gör man inte ostraffat!)

Hon rekommenderade byteshandel och vad gällde soffan tyckte hon att jag skulle erbjuda hunden något i utbyte mot att få sitta bredvid! Detta för att han skulle associera det med något trevligt att få sällskap i soffan, även om han inte hade nåt emot att just jag satte mej där, men vi skulle alltså öva i preventivt syfte.

Ja, på hunddagiset har vi en hund i synnerhet som tycker han är ball för att han står på stolryggen, kylskåpet eller något högt. Så det känner jag igen

Det konstiga som jag tycker med det hela är att han aldrig försvarar sin vanliga mat.. Den lämnar han med glädje och kan helt strunta i och om jag pillar i den så tittar han bara på mig som ett stort fån och äter vidare...

Med tuggben Kanske det är så att han känner en konkurans gentemot de anda hundarna så att det blir ett överslag när jag kommer... Men jag kan ff bara inte tycka att det är ok..

Jag får väl tänka om mitt handlande i saken med Arcan, men det är ju ff inte ok att min hund morrar åt mig..
Jag kanske är konstig som anser mig äga allt och skall vara accepterad överallt av mina hundar oavsett vad jag vill göra eller ta. Det har ju inte varit några problem tills nu. Men sen har jag ju bara haft russllar tills nu och dom kan man behandla på ett helt annat sätt än Arcan.

Jag måste lära mig att hantera min korta stubin i det läget. För mig är det inte alltid så lätt..

Men visst, skulle någon sno min tallrik på en resaturang så skulle jag bli fly förbannad.. Så allt är ju egentligen väldigt logiskt..

Att hundar morrar bör man ofta bara ignorera, om de tex är osäkra och morrar kan man ju inte straffa bort det eller om de pratar mycket så att säga. Därmed inte sagt att det alltid är ok att hunden morrar, den får tex inte spänna sig för mycket på en annan hund om det inte är av osäkerhet utan bara för att jäklas.

Arcan skrev: Men sen har jag ju bara haft russllar tills nu och dom kan man behandla på ett helt annat sätt än Arcan.

Jo, russlar kan man säga till. Man kan säga att "Nu räcker det och nu är det det här som gäller". Så provar man samma sak på en pinscher och får tillbaka "Up yours! Du kan dra åt skogen om du skall bete dig så!".

Men som sagt, de är charmiga och du får försöka ta benet och ge tillbaka det rätt snabbt till att börja med så han börjar förstå att han får behålla det och du bara lånar det.

Byteshandel sysslar jag själv sällan med eftersom att jag vill vara säker på att alltid kunna ta saker från dem ifall det skulle behövas men jag vet att för många fungerar det bra.

Cuthalion skrev:

Arcan skrev: Men sen har jag ju bara haft russllar tills nu och dom kan man behandla på ett helt annat sätt än Arcan.

Jo, russlar kan man säga till. Man kan säga att "Nu räcker det och nu är det det här som gäller". Så provar man samma sak på en pinscher och får tillbaka "Up yours! Du kan dra åt skogen om du skall bete dig så!".

Precis så är det!!

Arcan skrev:

Cuthalion skrev:

Arcan skrev: Men sen har jag ju bara haft russllar tills nu och dom kan man behandla på ett helt annat sätt än Arcan.

Jo, russlar kan man säga till. Man kan säga att "Nu räcker det och nu är det det här som gäller". Så provar man samma sak på en pinscher och får tillbaka "Up yours! Du kan dra åt skogen om du skall bete dig så!".

Precis så är det!!

Kan man dra alla över en kam så lätt?

Fotofreaket skrev:Att hundar morrar bör man ofta bara ignorera, om de tex är osäkra och morrar kan man ju inte straffa bort det eller om de pratar mycket så att säga. Därmed inte sagt att det alltid är ok att hunden morrar, den får tex inte spänna sig för mycket på en annan hund om det inte är av osäkerhet utan bara för att jäklas.

Detta är inget osäkerhets morr... detta är med hela kroppen spänd och hela han känns "slagsmålsberedd", det är därför jag känner att det verkligen är ett problem. Men jag får jobba på helt enkelt..

Fotofreaket skrev:

Arcan skrev:

Cuthalion skrev:

Arcan skrev: Men sen har jag ju bara haft russllar tills nu och dom kan man behandla på ett helt annat sätt än Arcan.

Jo, russlar kan man säga till. Man kan säga att "Nu räcker det och nu är det det här som gäller". Så provar man samma sak på en pinscher och får tillbaka "Up yours! Du kan dra åt skogen om du skall bete dig så!".

Precis så är det!!

Kan man dra alla över en kam så lätt?

Kanske inte alla.. Men här stämmer det verkligen...

Arcan skrev:

Fotofreaket skrev:Att hundar morrar bör man ofta bara ignorera, om de tex är osäkra och morrar kan man ju inte straffa bort det eller om de pratar mycket så att säga. Därmed inte sagt att det alltid är ok att hunden morrar, den får tex inte spänna sig för mycket på en annan hund om det inte är av osäkerhet utan bara för att jäklas.

Detta är inget osäkerhets morr... detta är med hela kroppen spänd och hela han känns "slagsmålsberedd", det är därför jag känner att det verkligen är ett problem. Men jag får jobba på helt enkelt..

Ok, men är det rättvist att sno benet

Fotofreaket skrev:

Arcan skrev:

Fotofreaket skrev:Att hundar morrar bör man ofta bara ignorera, om de tex är osäkra och morrar kan man ju inte straffa bort det eller om de pratar mycket så att säga. Därmed inte sagt att det alltid är ok att hunden morrar, den får tex inte spänna sig för mycket på en annan hund om det inte är av osäkerhet utan bara för att jäklas.

Detta är inget osäkerhets morr... detta är med hela kroppen spänd och hela han känns "slagsmålsberedd", det är därför jag känner att det verkligen är ett problem. Men jag får jobba på helt enkelt..

Ok, men är det rättvist att sno benet

Jo, jag tycker ju att det är det.. Av någon anledning så kan det ju behövas, då ska man ju inte vara rädd för att hunden ska hugga osv.. Ett morr är visserligen "bara" ett morr, men hur vet man att det inte sår över en dag och slutar i att hunden hugger..

Arcan skrev:

Fotofreaket skrev:

Arcan skrev:

Fotofreaket skrev:Att hundar morrar bör man ofta bara ignorera, om de tex är osäkra och morrar kan man ju inte straffa bort det eller om de pratar mycket så att säga. Därmed inte sagt att det alltid är ok att hunden morrar, den får tex inte spänna sig för mycket på en annan hund om det inte är av osäkerhet utan bara för att jäklas.

Detta är inget osäkerhets morr... detta är med hela kroppen spänd och hela han känns "slagsmålsberedd", det är därför jag känner att det verkligen är ett problem. Men jag får jobba på helt enkelt..

Ok, men är det rättvist att sno benet

Jo, jag tycker ju att det är det.. Av någon anledning så kan det ju behövas, då ska man ju inte vara rädd för att hunden ska hugga osv.. Ett morr är visserligen "bara" ett morr, men hur vet man att det inte sår över en dag och slutar i att hunden hugger..

Ja fungerar det så varför inte, men blir det kamp så kanske det inte gör det utan problematiken förvärras. Beror alltså lite på hunden...

Arcan är ju inte så gammal och det här med integritet kanske är något som först nu börjar komma upp till ytan...
Jag är MYCKET för byteshandel. Har jag gett mina hundar ett ben så är det deras. Vill jag ha tillbaka det så tycker jag att de ska få något i utbyte.
Jag har kört byteshandel från valpstadie med båda hundarna och det har aldrig uppstått konflikt kring ben mat eller dylikt mellan oss och när den relationen är etablerad så har det inte heller varit problem att plocka undan ben om det har behövts, t.ex. när barn kommit på besök.

Hoppas att ni hittar en bra lösning för er båda!

Hej! Jag håller faktiskt med Arcans matte, jag blir fly förbannad om dom vaktar ben mot mig och benet förvinner fortare än hunden hinner säga kl 7. Jag vet också dock att i min flock så får även ranglåga hundar vakta ben mot Macke han bryr sig sällan men tycker han att det inte är ok så tar han benet iallafall... Dock så biter inte en ranglåg hund i det läget utan släpper och "ger" upp.

Dock finns det sätt att bygga upp relationen så att man inte behöver "tukta" det beteendet och jag gör ofta som en ledarskapshandling att jag håller benet åt hundar som verkar ha en tendens att testa att vakta... Detta gör att dom kommer hellre med sina grejer för det är rätt praktiskt att ngn håller i.

Dock får jag villigt erkänna att det är sällan ngn av mina hundar får för sig det.

MEN när det händer så backar jag inte en sekund utan jag tar benet aldrig att jag är hårdhänt eller tar tag i hunden utan jag tar helt enkelt benet ifrån dom. Är det så att dom inte ska ha ben just då av någon anledning (är faktiskt inte så förtjust i att ha ben liggande framme Simon skulle säkert kunna tänka sig att smaka så får i de fall de får ben dem på kvällen när barnen är lagda) så ryker benet för den gången och nästa gång så håller jag benet en stund när jag ger den hunden och så tar jag benet och ger tillbaka det igen.

Självklart handlar det ibland (kanske tom rätt ofta) om osäkerhet men för mig är det inte ok att morra dock tror jag ofta hundarna faktiskt BARA tänker sig att morra och det är inte farligt att hunden morrar.

Såklart du ska kunna ta ben ifrån honom, dock tror jag inte att börja korrigera är ngn höjdare för då skapar du en kampsituation.

Det där med barn och ben är inget som jag tycker om överlag, även om jag ibland har ben och barn ihop (ibland så ligger dom ju inte så man ser dom) så tycker jag det är att ta en onödig risk för skulle ngt hända så är det jävligt trist att behöva förklara för barnet att du ser ut som du gör för att mamma trodde att hon kunde lita på sina hundar och det var visst inte riktigt så.....
Dock är det så att oavsett vilken ras så vill jag inte att mina ungar går fram till NÅGON hund som har ett ben. Det är djur och smäller det så blir det trist för alla inblandade.
Visst det fungerar kanske 99 ggr av 100 men vill man verkligen utsätta sitt barn för att vara unge nr 100?

Kram och ha det gott alla! (Jag har klappat Rockor på Seaworld igår SHIT coolt (och delfiner så klart) )

Cathrine