Träning för osäker hund

Jag har lite funderingar som jag inte vet hur jag ska formulera, men jag vill ha lite hjälp med hur jag ska tänka med träning och aktivering.

Min uppfattning är att Sniff både har svårt att koncentrera sig på en uppgift och att han har dåligt självförtroende. Det kanske är jag som förmänskligar honom, så ni som har mer erfarenhet får säga vad ni tycker.

När vi tränar trix inomhus är han alltid taggad och glad, oftast är det han som tar initiativ till att vi tränar genom att stirra ut mej eller slå på mej med tassen. Han älskar det!

Utmaningen för mej är att hitta så enkla övningar som möjligt. Om han inte förstår och inte blir belönad inom 3-5 sekunder tappar han sugen och går iväg. Jag måste alltså se till att han alltid lyckas. Om jag försöker utveckla något han lärt in blir han väldigt förvirrad över vad som är rätt och fel. Om belöningen uteblir vill han inte vara med.

Ett exempel är "varsågod". Han är oftast jätteduktig när jag lägger en godisbit vid hans tassar och han undviker att titta på den tills han får sitt var så god. Jag försöker ibland dra ut lite på tiden och då händer det att han försöker ta godisbiten utan tillåtelse. När jag säger nej och hindrar honom blir han så störd av detta att han sen inte vågar tro på att varsågod betyder att han får ta godisen. Osäkerheten sitter i en stund och jag kan få upprepa flera gånger innan han vågar tro på det.

Likadant kan han bli osäker om det blir krångel med sele eller halsband. Jag måste vara fokuserad och dra på dem i en rörelse, utan att han fastnar med nosen eller att låset krånglar, för i annat fall blir han ängslig nästa gång jag ska ta på halsband/sele. Då blir det en jobbig dans i hallen med nervig hund.

Jag är väldigt noga med att vara lågmäld och försiktig och korrigerar honom med minsta möjliga medel. Jag försöker tala om när jag tycker han är duktig och berömmer allt möjligt, men jag kan förmodligen bli bättre på det. Men det svåra är att Sniffen blir så negativt påverkad av småsaker.

Han leker numera med leksaker, men vi kan aldrig leka tillsammans. Om jag tar tag i en leksak vill han inte kampa, han verkar vara rädd att ta den ifrån mej. (Det börjar bli bättre nu, men helt lätt är det inte.) Han är inte rädd för att göra det med andra hundar, då kan han intressera sig för pinnar och bollar som annars inte roar honom.

Jag vill gäna träna med Sniffen men undrar vad som kan passa honom. Hittills har vi testat lite spår, men ofta är han för ofokuserad för att spåra mer än några meter. Han bryr sig sällan om att försöka hitta godis jag gömmer i träd osv. Hundpsykologen har förbjudit agility och cykling och vad gäller agility tror jag det är alldeles för svårt och krävande för hans lilla huvud. Eller för mitt. Vi har skaffat en klövjeväska, kanske det är bra för honom?
När jag försökte få honom att sätta tassarna i en låda blev han förstås misstänksam och vägrade. Även när jag bytte från en byrålåda till skokartongslock. När locket gled några cm blev det opålitligt.

Jag tror han behöver få något att göra för att må bra, men jag vet inte vad! Det är så svårt att försöka få hunden att lyckas med allt genom hela dagen för att han inte ska bli osäker. Nån som har några tankar eller förslag?

I allmänhet är det en väldigt glad och trevlig kille, han trivs med livet i stort, men när det handlar om att prestera något blir det väldigt svårt för honom. Han är rädd att misslyckas och blir ängslig.

Jag har läst, har några idéer, men hinner inte svara nu. Återkommer!

Klicker kanske kan vara något? (föreslår en som aldrig kommer att komma närmare en klicker än 5 meter av ren lathet ).

Annars är mitt tips att fortsätt, fortsätt, fortsätt. Träna på att ta på sele/halsband flera gånger per dag utan att det handlar om att gå ut, låt honom sura vad gäller uteblivna godisbitar men beröm med rösten hela tiden när han gör rätt o.s.v.

Tror visserligen att det är bra att du är lugn vid dina korrigeringar men du kan prova att ha ett speciellt tonfall när det är "Nej, nu gör du inte som jag vill även om det inte är någon katastrof". En harkling, ett väsande eller något som påkallar hans uppmärksamhet utan att han uppfattar det som att helvetet bryter lös och som är över på en sekund.

Just nu sitter jag själv i en intressant situation där min älskade Totte (som läser mig som en bok) vet precis när jag menar allvar och när jag skäller på en annan hund, medan Lillan tror att så fort jag låter arg så har hon gjort JÄTTEFEL och att hon kommer förvisas till Sibirien . . . I samband med det har hon precis varit i höglöp vilket ger en Totte med sockervadd mellan öronen så det har varit rena cirkusen. SUCK! Det som dock fungerar är att vi kör på som vanligt och då hon visar att livet är avskyvärt och att hon kommer göra allt för att få vår kärlek så visar vi överdrivet glatt att allt är bra (ifall det inte är hon som har gjort fel). De gånger hon däremot inte blir speciellt berörd så låter vi henne vara och lösa situationen själv.

Men som sagt, envishet, envishet, envishet där du genomför det du räknat med åtminstone en gång även om han tycker det är obehagligt/läskigt/tråkigt är det jag tror på. Sedan är det ju vissa dagar som man inser att det inte är någon idé att prova ens en gång och då låter man det vara.

Efter en lång period då han rantat runt innan vi kommit ut har jag verkligen fokuserat på att sätta på halsbandet i en enda snabb rörelse och sedan dess har han varit lugn i ett par månader. Har gått direkt till dörrmattan och väntat på halsbandet utan krångel. Men så blev det strul med en sele som han måste kliva i och jag fick krångla med hans tassar, så nu är han ängslig igen. Även för halsbandet alltså.

När han kom till mej var han livrädd för matskålar med efter mycket om och men kom han över sin skräck. Så råkade jag komma åt en kasse med pantflaskor som skramlade till när han åt och efter det ville han bara äta när jag lämnat köket. Jag tror den oron är på väg bort igen, men ni förstår vad jag menar med att allt måste lyckas till 100%, annars blir han ängslig.

Han får ju hela tiden för sig att golvet är för halt för att gå normalt på och måste gå baklänges, men det varierar hela tiden vilka "fläckar" som är farliga. Inomhus glömmer han snabbt bort att han egentligen inte kan gå där, men fläcken utanför vår lägenhetsdörr är konstant livsfarlig.

Det här är exempel på hans "nojor", hur lätt det är för honom att jaga upp sig.

När han är lugn och fokuserad kan han en massa olika kommandon, men när han blir uppspelt är det som om han inte lyssnar. Säger jag sitt lägger han sig. Upprepar jag sitt så lägger han ner huvudet. Så stirrar han på mej och undrar om han inte ligger fint nog, han gör ju sitt allra finaste ligg för mej.
Jag skulle vilja säga nåt som "bra försök, men inte riktigt rätt" för jag uppskattar ju att han vill vara mej till lags, även om det blir bortitok. (Nu kom jag kanske på svaret själv, jag kanske inte ska träna med honom förrän han är lugn och fokuserad...!)

Jag har testat klicker ett par gånger och upptäckte att det inte funkar alls, det är nåt med koordinationen och tajmingen! Jag säger bra istället för att klicka, jag sträcker mej efter godiset för fort, jag villar helt bort mej! Det verkar så enkelt, men för mej blir det som att lära sig quickstep! (Jag har nog samma inlärningssvårigheter som min hund.)

Hur som helst skulle jag vilja ge honom en vettig syssla så han får använda huvudet ordentligt, det börjar kännas lite enformigt att köra sitt, ligg, tassen osv varje dag. Om jag kunde få honom att ta emot med munnen skulle jag vilja lära honom att städa, men fatta vad många moment det skulle innebära! Låter skitsvårt för en som inte törs göra fel.

MEN - tycker inte du det änns oms det du gör är på rätt väg?

OM man läser dina inlägg tycker jag man kan skönja en klart förbättring och en ständigt uppåtgånede trend - att ni är på G och på rätt väg....

Jag tycker du skall fortsätta som du gör....

Tack, det var snällt! Jo det är klart att det känns så mycket bättre nu än i början, men samtidigt undrar man ju alltid om man gör tillräckligt. Och det känns som om han behöver en kul och vettig sysselsättning så han kan känna sig duktig.

Suvi med Sniff skrev:Tack, det var snällt! Jo det är klart att det känns så mycket bättre nu än i början, men samtidigt undrar man ju alltid om man gör tillräckligt. Och det känns som om han behöver en kul och vettig sysselsättning så han kan känna sig duktig.

godissök hemma?

Hjärngympa utomhus

Gå bakom Ett bra kommando till exempel när man ska ut genom en dörr. Börja träna på en smal stig där ni inte får plats att gå i bredd. Låt hunden "gå bakom" och hindra den från att tränga sig förbi. Upprepa "gå bakom". Gör samma sak när ni går in och ut genom dörrar. Beröm när hunden håller sig bakom.

Balansera Balansövningar stärker hundens självförtroende. Locka upp hunden på en sten eller en stock. Beröm och belöna den genast. Efter hand kan övningen göras svårare. Hunden kan kanske ligga ner eller promenera på en liggande stock.

Hoppa över benet Stå upp och sätt foten mot en vägg så att benet blir ett hinder. Locka hunden att hoppa med en godsak. Snart behövs inte väggen som spärr utan att det räcker att lyfta på benet så hoppar hunden över.

Ja! Det låter som lagom svåra övningar! Tack så jättemycket för tipsen!

Ok, lite mer tid, men jag återkommer säkert i ämnet senare också.

Det finns en jättebra bok med massor med bra tips på olika aktiviteter, den heter Min bästa vän och är skriven av Marie Hansson (tror jag). Där kan du välja ut olika övningar som du tror passar Sniffen.

Men, precis som du skriver, det är toppenviktigt att Sniffen får lyckas ofta! När du börjar lära in något ska belöningsfrekvensen vara hög, dvs massor av godis hela tiden för minsta lilla framsteg. Efterhand kan man minska ner belöninsgfrekvensen.

En annan sak att tänka på med en osäker hund som inte gärna tänker själv är belöningspositionen (det finns ett fint och rätt namn, men det står still i min skalle just nu...). Du ska alltså ge belöningen på det ställe där den passar bäst. Ex. du tränar på att Sniffen ska ligga med huvudet mot govlet, då ska belöningen ges där huvudet ska vara, dvs platt mot backen. Förklarar jag tydligt och vettigt nog?

Sen kan man även träna in att hunden ska vilja ta på sig halsbandet själv. Du håller fram halsbandet framför honom. Minsta lilla ansats till att röra huvudet mot halsbandet ger belöning. Belöngen ska ges där han hade huvudet. (frekvens och placering) Ha, där kom det! Placering heter det ju!
Du ska alltså inte locka honom med en godis utan han ska själv vilja sätta in huvudet i halsbandet. Det känns som om det här kan ta mycket tid för er eftersom han är ängslig kring halsbandet, men det är bara att traggla på! Kom ihåg att belöna ofta i början av en ny inlärning. Klicker skulle vara toppen här, men det går lika bra utan!

Om jag tar min Harry som ett exempel så tror jag att han skulle fatta detta rätt snabbt, men då är han klickertränad och tränad i att tänka själv och våga pröva. Kanske vi skulle ha detta som januari månads uppdrag? Att lära hunden sätta på halsbandet själv!

Hej Suvi!

Först bara en helknasig fråga - varför får ni inte köra agility? Själv har jag lärt mig att det stärker en hunds självförtroende . . .

Gillar Sniff sin mat? Hur mycket? Tillräckligt mycket för att du kan använda den som belöning? Hur är det annars med godisbelöningar inomhus? Har för mig att han har svårt för att ta godis ute.

För att ta mig ur koppelträsket skulle jag träna på att låta Sniff ta på sig kopplet själv. Om du vill skippa att använa klicker är det rätt att byta ut det mot ett ord men du tänker väl på att det ordet alltid ska efterföljas av en belöning för att vara effektiv? Och att det är kort? Annars mister det lite sin poäng. Testa annars att istället för ett ord (som, även om vi inte tror det, är ett par hundradelar fel i tajmingen) använda dig av ett ljud format med munnen. Smacka, skapa ett ljud med tungan, exprimentera tills du hittar ett ljud som du gör utan att tänka efter. Då kommer du att ha ett fantastiskt redskap som är lika bra som en klicker. Även om Bra fungerar, är det lätt att det blir fel sak man förstärker när man har en hund som är så snabb i vändningarna som en pinscher kan vara. Bara ett tips att ta till sig eller förkasta . . .

För att få Sniffen att lära sig att ljud inte är otäckt kan du testa denna varianten:

1. Använd tex en konserv (tom eller full beroende på ljudstyrka du önskar och underlag som du tränar på).
2. Lär Sniff att gå fram och vippa omkull konserven stegvis.
3. Byt underlag så att ljudets ändras.
4. Ställ flera konserver över varandra för att skapa mer ljud, byt ut till andra saker som ger ljud ifrån sig när de smäller i backen.
5. Låt honom få lära sig att det är roligt att göra oväsen!!!


Ha inte för stora krav på honom - inte ens mina klarar alltid av att göra det jag ber dem om när de är uppspelta! Och ryktet är att jag tränar en hel del! Istället för att fela honom om han inte gör rätt när du ber honom om något locka upp honom från positionen med godis och be en gång till. På det viset behöver du inte korrigera honom muntligt.

Har fler tips men det är svårt att ta det utan att ha träffat er.

Ha, vilken tur att du kompletterade det jag skrev så bra Emma! Great minds think alike som det heter!

herrHarry skrev:Ok, lite mer tid, men jag återkommer säkert i ämnet senare också.

Det finns en jättebra bok med massor med bra tips på olika aktiviteter, den heter Min bästa vän och är skriven av Marie Hansson (tror jag). Där kan du välja ut olika övningar som du tror passar Sniffen.

Men, precis som du skriver, det är toppenviktigt att Sniffen får lyckas ofta! När du börjar lära in något ska belöningsfrekvensen vara hög, dvs massor av godis hela tiden för minsta lilla framsteg. Efterhand kan man minska ner belöninsgfrekvensen.

En annan sak att tänka på med en osäker hund som inte gärna tänker själv är belöningspositionen (det finns ett fint och rätt namn, men det står still i min skalle just nu...). Du ska alltså ge belöningen på det ställe där den passar bäst. Ex. du tränar på att Sniffen ska ligga med huvudet mot govlet, då ska belöningen ges där huvudet ska vara, dvs platt mot backen. Förklarar jag tydligt och vettigt nog?

Sen kan man även träna in att hunden ska vilja ta på sig halsbandet själv. Du håller fram halsbandet framför honom. Minsta lilla ansats till att röra huvudet mot halsbandet ger belöning. Belöngen ska ges där han hade huvudet. (frekvens och placering) Ha, där kom det! Placering heter det ju!
Du ska alltså inte locka honom med en godis utan han ska själv vilja sätta in huvudet i halsbandet. Det känns som om det här kan ta mycket tid för er eftersom han är ängslig kring halsbandet, men det är bara att traggla på! Kom ihåg att belöna ofta i början av en ny inlärning. Klicker skulle vara toppen här, men det går lika bra utan!

Om jag tar min Harry som ett exempel så tror jag att han skulle fatta detta rätt snabbt, men då är han klickertränad och tränad i att tänka själv och våga pröva. Kanske vi skulle ha detta som januari månads uppdrag? Att lära hunden sätta på halsbandet själv!

Det är helt otroligt, men det var nästan det enda Sniffen kunde när han kom till mej! Hans förra ägare hade lärt honom sticka huvet i halsbandet. Han hade då ett groteskt stort helstryp, så det gick att göra en stooor ögla. Nu har vi mer normalstora halvstryp. När jag skriver att han ibland blir neurotisk och nervös så är det för att jag inte hållit upp halsbandet helt rätt, att han kommit in snett och "fastnat" eller missat hålet av nån anledning. Då kan han bli lite misstänksam och orolig nästa gång, så jag måste förbereda mej som om det var världens svåraste trolleritrick för att det ska bli 100% rätt.
Jag har testat halsband med vanligt spänne och klickspänne, men då blir han nervös av att jag håller på greja så länge... Men jag har fått lägga såna halsband på hyllan eftersom han har så lätt att ta sig ur halsband.
Nog om det!

Jag förstår vad du menar med belöningspositionen, men jag är inte helt med på varför den är viktig?

Agility är väldigt stressande och det passar inte en hund som redan har för lätt att gå upp i stress. Så fick jag det förklarat och jag kan absolut tänka mej att det skulle bli alldeles för mycket för Sniffen. Fast det har ju inte hindrat oss från att vara på agilitybanor och testat lite olika hinder! Han kan ju fortfarande leka och testa nya utmaningar, men att klara av en massa avancerade saker på tid skulle nog inte vara så bra för honom.

Själv hoppades jag på att cykling skulle vara ok, men det tyckte alltså inte hundpsykologen vi träffade.

När det gäller ljudkänsligheten så är det väldigt stor skillnad på de ljud han själv orsakar och de som kommer utifrån. Sedan jag fick honom har han ofta fått sin mat i petflaska och det skramlar rätt våldsamt när han jagar runt den! När vi är utomhus är han osäker på så mycket att alla ovanliga ljud skrämmer honom.

Det var nog egentligen mest en olycklig slump att han blev skrämd när han åt, eftersom han redan haft en rädsla för matskålarna, annars tror jag inte ljudet i sig skrämt så mycket. Men tack ändå för tips! Det skulle kunna vara nåt att göra utomhus för att ta itu med de rädslorna! Han är alldeles för vaksam på inbillade faror ute.

Jo jag vet att det inte är lätt att ge råd till nån man inte träffat, så ni är jättesnälla som gör det ändå!

Hjärngympa inomhus

Överlista burkar Lägg godis på golvet och ställ en burk ovanpå. Hunden ska knuffa omkull burken för att få tag på det som finns under. Du kan variera genom att lägga godis i en kastrull med lock. Hunden ska knuffa undan, lyfta locket vilket kan vara en bra övning för ljudkänsliga hundar.

Smörpaket När ett paket med smör är slut kan man lägga det upp och ned på golvet och låta hunden använda tassar och mun för att försöka vända det och slicka rent det. Detta är ofta svårt i början, de puttar omkring det på golvet och förstår inte riktigt hur de ska komma åt det som luktar gott. Efter ett par försök lyckas de ofta så hjälp dem inte – och vilken omedelbar belöning de får!

Leta godis Detta är lättast att träna inomhus. Låt någon hålla hunden i dörröppningen (första gångerna kan hunden få se lite av vad som händer) eller i skymundan från dig då du "gömmer" godisbiten. Uppmana hunden att "leta godis". Förstår den inte vad den ska göra kan du följa med och visa den, men låt hunden få jobba så självständigt som möjligt. De flesta hundar älskar denna lek och det går ganska snabbt att stegra svårighetsgraden så att hundarna får jobba mer. *Gömma godiset när inte hunden ser, *gömma flera godisbitar, släng ut en hel näve och be den söka *gömma godiset på knepigare platser, kanske t.o.m. dolt under en filt.

Töm flaskan Tvätta rent en PET-flaska (hårt eller mjuk, hunden behandlar dem olika) och lägg i några godisbitar i lagom storlek. De skall inte vara för stora så att det blir svårt för hunden att få dem ut ur flaskan men inte heller för små så att det går för fort att tömma den. En frolic brukar vara lagom att dela in i tre bitar.

Toalettrullar Dessa ska man alltid spara om man är hundägare. De blir jättebra godisklämmor om man klämmer ihop ändarna. Hunden ska bita sig in till godiset. Gör övningen svårare genom att tejpa ihop ändarna, gömma toarullen mm. Använd fantasin så kan du stegra svårigheten i det oändliga.

Putta på bollen Lägg hunden och placera bollen mellan hundens tassar och säg putta. Om hunden tar bollen i munnen säg nej och ta bollen. Börja om. Minsta kontakt med nosen mot bollen belönas. Öka kraven successivt.

Lite att göra inomhus iaf

Tack för fler bra tips! Och det slår mej vilken bra bok för (första)hundsägaren som skulle kunna skrivas av allt som tas upp i forummiljön. Är det nån som funderat på att skriva första svenska pinscherboken?

Suvi med Sniff skrev:Tack för fler bra tips! Och det slår mej vilken bra bok för (första)hundsägaren som skulle kunna skrivas av allt som tas upp i forummiljön. Är det nån som funderat på att skriva första svenska pinscherboken?

Ett het tips till Suvi som inte jobbbar

Jag vet om att det finns någon påbörjad som ligger och skräpar i en hörna hos ngn....

jag kommer... om allt går som det skall, vara med och skriva en ny på ett utrikiska... ej engelska... vill inte säga så mycket mer eftersom det inte skall gå i stöpet.
Har fått förfrågan och tackat ja

Å, ytterligare ett tips...

Man köper 100liter jord och öser ut det på (grannens) tomten. Sen släpper man ut hunden, sätter sig i ett hörn i soffan - med tillgång till fönster och läser en god bok ... förslagsvis om aktivering av hund

Voi että, säger jag!

Jag skulle inte kunna skriva boken, men jag skulle kunna hjälpa till att sammanställa en! Jag har säkert ställt de flesta nybörjarfrågor som finns...

Jordtipset tyckte Sniffen lät bra! Han tycker om att gräva efter dolda skatter (kattskit) i sandlådor!

Förresten kom jag på en grej om Sniffens nojighet kring halsband och det är att han blir lika störd om han råkar få min jacka eller nycklar i huvet. Jag hade nycklarna i band om halsen och när jag böjde mej ner för att ta bort halsbandet fick han dem i hjässan... så hade man traumatiserat sin hund för veckor framöver.