En katt....struntar väl jag i sa Ztella

Sovmorgon...skönt. Barnen och jag vaknade inte förrän 07:30! Gött! Fast jag har ju haft vakan över valparna så för min del har det ju blivit lite brott i sömnen...ni vet så fort man hör en valp piper mer än vanligt så är man ju där direkt. Hönsmamma som man är. Annars har natten varit jättebra. Konstigt nog har min dröm fortsatt efter avbrottet...är inte det märkligt, visst det händer ibland men nu var det liksom hela natten. Men det var väl inte riktigt detta jag skulle skriva om utan om morgonpromenaden.

Vi går ut genom dörren och svänger liksom förbi huset, då vänder sig Ztella om och ser grannen svarta katt...den hon en gång i tiden jagat upp i den högsta svajigaste och klenaste björken i hela området...hon ser alltså katten...tittar på mig och sedan vänder bort blicken och tar styrning mot skogen.... I normala fall skulle jag påstå att Ztella på något sätt inte var sitt normala jag eftersom hon går igång på alla cylindrar av att se en katt men nu finns det ju annat som lockar....valparna där hemma de får ju inte vara ensamma för länge anser Ztella och så var promenaden helt plötsligt mycket mer intressantare än katten...

Det är rätt fantastiskt när man märker hur djur funderar och tänker

Cuthalion skrev:Det är rätt fantastiskt när man märker hur djur funderar och tänker

Ja verkligen, att se ett starkt ursprungsbeteende ta överhanden över ett annat starkt.

Anna, passa på att klicka in henne på beteendet nu!