Saila - Zepzax kennel

Hej!

Jag heter Saila Holmberg, 27 år gammal och bor i Stockholm (Kungsängen). Jag bor med min make Magnus och dotter Nellie (1år) i en härlig liten villa. När jag inte är mammaledig jobbar jag som sjuksköterska inom den akuta äldrevården och trivs utmärkt med detta yrkesval.

Självklart förgylls vår dag också av pinscher i form av två hanar. En röd hane vid namn Sultan de la Perle du Cap (Sultan/Sulty) som importerades från Frankrike av Lilla Enebys kennel och som jag var fodervärd till från början men nu äger. Sultan blir 8 år den 1:a januari och har varit hos oss sedan sommaren 2002. Vi har också en svart hane som är en son till Sultan. Han heter Lilla Enebys Xtreme (Zorro) och fyllde 5 år i våras. Det är mina två soffpotatisar som just för tillfället främst är sällskapshundar. Har spårat en del med Zorro tidigare, men detta har blivit lite liggandes på is.

Annars älskar jag utställningar och allt med den atmosfären, människorna och hundarna. Mina två hanar ställs inte så mycket, men Sultan får kanske kika in i ringen igen nu när han blir veteran. De jag ställer ut är främst tikar som jag och min syster Mirka äger inom vår kennel som har prefixet Zepzax. Ibland känner jag mig lite mer känd i pinschervärden som "Mirkas syster" ....fast så har det nog alltid varit litegrann eller hur syrran? *hehe*

I alla fall så har vi tillsammans uppfödning av pinscher i "liten skala" som det brukar kallas. Vi har precis levererat vår 5:e kull med valpar och hos oss har knappa 30 valpar sett dagens ljus. Kennelns startade 2003 och vår första kull var 2004.

Pinschern hamnade hos oss egentligen utan större efterforskning. Syrran hade ju köpt en sån och Musse var ju fantastisk (fast egentligen, vem väljer pinscher av att ha träffat Musse?? ) skämt åsido....men det var så, det var den rasen som fanns i familjen så det blev liksom den rasen för oss också när vi skulle ha hund. Att träffa Sussi och Uffe på Lilla Enebys tror jag iofs kan få vem som helst att skaffa pinscher Vi skulle ju bara hjälpa dem med att ha hand om Sultan tills de hittade ett hem till honom eftersom han blev lite "mobbad" av deras tikar. Vi hade ju inte alls tänkt skaffa hund än....nog visste de att det inte skulle ta lång tid innan vi sa att han får stanna.....det tog väl ca 30 minuter tills vi ringde dem eftersom han travade in hos oss som om han aldrig bott någon annanstans, hoppade upp i sängen, la sig på huvudkudden och tittade på en med en blick som sa: "Bara så ni vet, så sover jag här"!!!...och det gjorde han!

/Saila