Kopierar kompisens ovanor

Sniffen gillar verkligen sin hundkompis Oscar. Allt som Oscar gör måste även Sniffen göra. Han är en härmapa, en följare snarare än en ledare.

Oscar älskar att jaga harar. När Sniffen ser detta vill han göra likadant.
Oscar är väldigt osäker på okända hundar, vrålskäller och gör utfall, även när de är på långt håll. Sniffen, som vanligtvis älskar andra hundar får exakt samma beteende när han är med sin idol.

Nu undrar jag om det finns risk att Sniffen lägger sig till med dessa ovanor permanent. Kommer han börja jaga harar och skälla på andra hundar även när Oscar inte är med? Och vad ska jag göra för att korrigera Sniffen när han sätter igång?
Jag funderar på om det är så nyttigt för Sniff att umgås med Oscar så länge han ska imitera hans dåliga vanor. De träffas kanske en gång i veckan och det är den enda lekkamraten han har för tillfället.

Vad säger ni?

Det är synd att hundar inte har lika lätt att ta efter andra hundars goda vanor som dåliga vanor!


Jag skulle nog försöka att jobba med Sniff och markera att det inte är okej bara för att Oscar gör det. Om du inte kan rå på det så får du nog överväga om du tycker att det är värt att riskera att Sniffen anammar dessa beteenden genom att träffa sin kompis.
Samtidigt är ju en gång i veckan inte så mycket så jag har svårt att tro att det skulle smitta av sig på era egna promenader men säker kan man ju aldrig bli.

Själv skulle jag nog vara mer återhållsam om jag hade en valp med att träffa hundar med dåliga vanor, har de hunnit bli lite äldre så är det nog lättare att de inte apar efter.

oj oj oj vad jag känner igen det här problemet! Fast i vårt fall handlar det om skällande, vid hundmöte och inomhus..

Mina svärföräldrars hund skäller på folk och fä och när vi ses och promenerar så hänger ju Zelda på skällandet och det blir ett jäkla liv. Zelda ser inte upp till denna hund, tvärtom nästan, hon tycker han är en tråkig gammal gubbe men jag tror det är flockmentaliteten, man ställer upp när den ena larmar osv. Tror de flesta hundar är härmapor. Dom blir starkare tillsammans också, två hundar vågar sig längre ifrån husse/matte och kanske vågar sig på att jaga och vara borta länge tillsammans, medan ensamma kanske dom inte gör det alls, lr kommer tillbaka fortare.

Jag skulle aldrig låta Zelda ha en hundkompis som jagade iaf, det skulle gå åt skogen eftersom hon redan har mycket av det själv

Ett dilemma om det är enda hundkompisen Du får känna efter om Sniff tar till sig ovanorna eller om det bara är att han apar efter när dom ses (med undantag för jagandet, om dom lyckas jaga efter en hare finns det risk för att sniff får upp ögonen för det, men inte alls säkert)

Hur du ska korrigera honom har jag ingen aning om, svårt..

Ja, tänk om han ville kopiera sin kompis bra sidor! Då skulle han vara bra på fotgående, trix och agility nu.

Skällandet verkar väldigt smittsamt, Sniff hakar på direkt när Oscar börjar, men hittills har han inte skällt på egen hand. Jag är ju bara rädd att om han börjar så blir det svårt att få honom att sluta!
Det känns lite som att vara en orolig förälder som vill välja vilka kompisar barnet ska ha, man vill ju inte ha för många dåliga influenser! Samtidigt leker de väldigt bra ihop, och vi ägare trivs ju också bra ihop!

Vi går inga promenader ihop eftersom båda drar som oxar då, så vi försöker gå/åka till ställen där de kan springa lösa. Så länge vi inte stöter på harar eller andra hundar går det ju bra.