Konsekvensen av olydnad

Jo, jag vet att jag har en egensinnig pinscher, men om jag nu skulle vilja kräva absolut lydnad skulle det vara på kommandot "kom". (Det finns några andra också, men detta är nog det viktigaste, tror jag.)

För varje gång jag säger kom och han ignorerar mej så lär han sig ju att det inte är absolut nödvändigt att lyda. Vad ska jag göra så han fattar att jag menar allvar?
Vad blir konsekvensen när era hundar inte lyder? På nåt sätt vill jag att han fattar att det roliga tar slut när han struntar i att komma. Inkallning är ingen lek, det handlar ju om hans egen säkerhet.
Skulle det funka bättre om jag bytte till "hit" nu när "kom" blivit lite urvattnat redan?

Suvi med Sniff skrev:Jo, jag vet att jag har en egensinnig pinscher, men om jag nu skulle vilja kräva absolut lydnad skulle det vara på kommandot "kom". (Det finns några andra också, men detta är nog det viktigaste, tror jag.)

För varje gång jag säger kom och han ignorerar mej så lär han sig ju att det inte är absolut nödvändigt att lyda. Vad ska jag göra så han fattar att jag menar allvar?
Vad blir konsekvensen när era hundar inte lyder? På nåt sätt vill jag att han fattar att det roliga tar slut när han struntar i att komma. Inkallning är ingen lek, det handlar ju om hans egen säkerhet.
Skulle det funka bättre om jag bytte till "hit" nu när "kom" blivit lite urvattnat redan?

Säkert urkorkad fråga - du har ju haft honom en period nu ...

Har du kört en del med att du på lösa promenader gömmer dig? Att hans uppgift när ni är ute är att ha koll på dig?

Jag tror det kan vara väldigt bra att byta ord - han har ju redan"lyssnat" sig trött på kom.

Påbörja hit med lina - och överös med gott när han kommer ... mitt enkla tips

Säger nog samma som Pia... byt ord och använd en tunn lina... tvättlina brukar funka bra. GOTT godis... inte det vanliga godiset. Och använd ALDRIG det nya ordet om inte linan är på. Glömmer du godiset, strunta i att träna!

Pia - Lösa promenader har vi inte haft i egentlig mening. Vi bor i stan och han är en vettvilling när han är lös, helt orädd för bilar mm. Det är delvis därför jag behöver få detta att funka.

Han har bara fått vara lös korta stunder och han reagerar när jag gömmer mej men är listig nog att springa förbi när han hittat mej.

Om han är kopplad och jag lämnar honom till nån annan och sen kallar på honom kommer han rusande i överljudsfart! Tyvärr har vi ingen träningskompis.

Inomhus älskar han att träna lydnad för godis och gör sitt bästa nästan jämt, utom när det gäller kom, även när han ser att det vankas godis.

Vet inte om det kan ha med hans "förra liv" att göra, han har lite svårt för närhet och vill helst ha ett litet säkerhetsavstånd. Jag har fått jobba mycket med att belöna kontakt och närhet, men inte förrän nu kopplat det till svårigheterna att komma på inkallning. Hmmm...

Kattis - Lina har vi. Får se vad vi kan hitta på för supergodis!

du kna ju klicka in ett nytt ord som kattis o pia sa "hit" så han vet vad det betyder. att hit = godis.
på prommisar sen så kan du ha honom kopplad, säg hit o tittar han på dig så är det godis, sen så går du längre o säger hit, men nu måste ha röra sig mot dig, klick och ge hon en gotte, nästa steg är att att han nu måste titta o komma till dig sen klick o godis.
lycka till

När jag håller allmänlydnadskurs så brukar jag säga att två saker ska vara ovillkorliga, och två saker ska alltid vara positiva.

De två som ska vara ovillkorliga är:

NEJ
STANNA KVAR

Nej ska alltid vara ovillkorligt eftersom det bryter en aktivitet. Vad hunden än gör, så betyder ett NEJ att den omedelbart ska sluta med det den håller på med. Om ett NEJ inte åtlyds (när hunden vet vad det innebär) så måste det innebära konsekvenser/ett visst obehag, som givetvis måste anpassas efter vilken hund man har.

Stanna kvar (eller plats eller vad man nu vill använda) ska vara ovillkorligt eftersom det betyder att hunden stannar kvar exakt på den plats där du har satt/lagt den. Oerhört viktigt exempelvis bär man öppnar bakluckan på bilen, eller när man måste lämna hunden av någon anledning, eller om kanske kopplet går sönder.

Fördelen med att ha dessa två kommandon ovillkorliga är att då kan alla andra kommandon vara positiva.

Och de två saker som främst alltid alltid ska vara positiva är HIT/KOM och namnet.

HIT/KOM ska alltid vara positivt eftersom det alltid ska vara förenat med positiva känslor att komma till sin husse/matte. Det ska vara roligt att åtlyda kommandot HIT/KOM, och det ska alltid resultera i positiva känslor för hunden. Då kommer den alltid att komma snabbt och med glädje.

Samma sak med namnet - att hunden lystrar och tar kontakt med husse/matte när namnet sägs ska alltid vara positivt för hunden - det ska vara roligt och intressant att hålla koll på vad husse/matte vill när de säger hundens namn.

Så hur går det då ihop med det som många vill ha - en ovillkorlig inkallning?

Jo:

Om hunden står och nosar - ropa NEJ - som är ovillkorligt och bryter beteendet - och sedan HIT/KOM - som är positivt och roligt.

Om hunden inte gör något särskilt - ropa hundens namn - som får hunden att lystra positivt - och sedan HIT/KOM - som är positivt och roligt.

Om hunden sticker på vilt - ropa NEJ - för att bryta - och sedan HIT/KOM.

Om hunden ska fram till en annan hund - säg NEJ - och sedan hundens namn - för att få kontakt och belöna.

I vissa lägen av viltjakt eller hundmöten så kan det bli för stor belastning på hunden att behöva vända ryggen åt lockelsen när man ropar NEJ, så då kan det fungera bättre med ett STANNA KVAR. Då stannar hunden på den plats den befinner sig, men kan fortfarande titta efter viltet/den andra hunden. Och då är det bara att själv gå fram till hunden och koppla den.

Om hunden inte åtlyder ditt NEJ, så är det DEN olydnaden som ska ge konsekvenser. Och du ser ju på en gång om ditt NEJ har effekt eller inte. Om hunden inte lyder ditt nEJ, så behöver du aldrig ropa HIT/KOM, och då blir det kommandot inte urlakat/undergrävt i onödan. Istället går du fram till hunden och visar att det ger konsekvenser att inte åtlyda ett NEJ.

Allt detta är naturligtvis under förutsättning att man har gjort ett ordentligt grundarbete när det gäller att lära hunden vad de olika kommandona innebär - du kan inte ställa krav på hunden och ge konsekvenser för olydnad om inte hunden vet exakt vad kommandot verkligen betyder.

Det är vad jag brukar säga.

Meile - Vilket intressant svar! Väldigt tänkvärt. Jag ska låta det sjunka in lite, sen kanske jag återkommer med frågor.

Jag har en redan nu! Detta med "nej" är han bra på att lyda inomhus, och förstår det när han är i koppel, men när han är helt lös är det som att ordet helt saknar betydelse för honom. Han blir en liten retsticka, allt är på lek när han är lös. Hur får jag honom att fatta allvaret då? Kommer jag mot honom dansar han garanterat undan. Han är sååå självständig och kavat när han är lös.

Meile :

ooh intressant. Några bra tips på hur man tränar in ett effektivt NEJ? Vad kan man göra när hunden inte lyder kommandot? Har jättesvårt att få Zelda att ta ett nej när hon får upp spår osv..help

Om inte nej fungerar när han är lös så är tyvärr inte nej-kommandot tillräckligt befäst hos hunden.

Det är svårt att förklara exakt såhär i text, men även fast du tycker att han kan nej-kommandot inomhus, så börja med att verkligen TRÄNA nej-kommandot inomhus. Exempel på hur detta kan göras är t.ex.:

Lägg någonting gott i närheten av honom. När han går fram, säg nej med lugn och tydlig stämma och hindra honom fysiskt (lugnt och försiktigt) från att gå fram och ta godbiten. När han slutar försöka, så berömmer du honom med glad röst och säger tydligt och positivt "varsågod" eller vad du nu vill använda för frihetskommando, och låter honom ta godbiten.

Variera övningen med att ställa en tallrik/skål med någonting gott/intressant någonstans på golvet hemma - rör dig/agera som vanligt i rummet runt skålen. När han vill ta den - säg nej (fortfarande lugnt och tydligt), och när han visar att han åtlyder ditt nej så berömmer du och säger varsågod.

Rulla/kasta en leksak eller något annat roligt längs golvet. Betona nej lugnt och tydligt. Om han åtlyder ditt nej så berömmer du, och sedan säger du varsågod, och så kan ni leka tillsammans en stund.

Om han inte åtlyder ditt nej så hindrar du honom fysiskt med en arm från att ta godbiten/leksaken - lugnt och helt utan hot och/eller smärta ska det vara, bara ett lugnt och bestämt agerande från din sida.

Han ska så småningom förstå - utan att känna smärta eller hot - att nej betyder "du får inte ta godiset/föremålet, och det är ingen idé att du försöker för du kommer inte fram".

Nästa steg när detta fungerar KLOCKRENT inne är att ta ut hunden utomhus och göra liknande övningar utomhus - först med hunden i koppel, därefter med antingen lång lina eller också lös men på väldigt nära avstånd till dig. Kanske i ett inhägnat område som en trädgård eller liknande om du har tillgång till det.

När du känner att nej fungerar till 100% i alla dessa situationer så kan du börja använda det praktiskt utomhus när hunden är lös.

Glöm inte bort att belöna ordentligt varje gång hunden faktiskt åtlyder ditt nej.

Då bör kommandot nej ganska snart vara ordentligt befäst i alla situationer.

...och NÄR nej-kommandot verkligen är befäst hos hunden, så måste det innebära konsekvenser att inte åtlyda ett nej.

OBSERVERA är att nedanstående bara gäller när NEJ verkligen är ordentligt inlärt och hunden VET vad ordet nej betyder.

Om du säger NEJ, och hunden inte lyder - gå då med bestämda steg fram till hunden, prata med mörk röst (exakt VAD du säger är egentligen oviktigt, bara det hörs att du är sur), och ta i hunden om det behövs (vissa hundar reagerar tillräckligt bara på att du verkar vara så förbaskat sur - de avbryter aktiviteten och blir låga - och då får du inte gå vidare och ta i hunden, då är det genast "bra" och positiva kommandon som gäller, för då tog ju hunden vid sig av din korrigering).

OM du behöver ta i hunden när du kommer fram så säger du "nej" igen samtidigt som du nyper till i örat/kinden eller i sidan eller där du kommer åt - inget kraftigt nyp, men tillräckligt för att få en reaktion hos hunden. När hunden då riktar sin uppmärksamhet mot dig, så backar du och kommer med ett positivt kommando (exempelvis HIT/KOM), och så belönar du glatt när hunden kommer fram till dig.

Gör detta endast en gång - upprepa inte ditt nej ytterligare, och kom inte med flera nyp. Det blir bara tjatigt, och gör hunden "van" vid korrigering.

Utan om hunden nu inte reagerar på nypet utan fortsätter med vad den nu höll på med (äta bajs kanske) så får man kanske ta i lite hårdare (absolut inte med hårdare smärta, utan snarare med hårdare auktoritet), och istället ta tag på båda sidor om hundens huvud (i kinder eller halsskinn) och hålla fast samt prata med mörk och "arg" röst. Det ska absolut inte göra ont på hunden, den ska bara sitta fast i dina händer. Som en tik håller fast en bråkig valp. Det ska inte göra ont - jag kan inte betona detta nog - men den ska känna att du håller fast. Till en början kommer den försöka att komma loss, men då är det bara att lugn och stilla hålla kvar. När hunden lugnar ner sig så fortsätter du prata lugnt med mörk röst, och snart kommer du att känna att hunden "slappnar av" - det kommer att komma en liten "suck", som att hunden pustar ut. Och då släpper du bara helt sonika hunden och säger "bra" med positiv röst.

Sedan gör ni direkt efter detta om några "arrangerade" nej-övningar igen så att hunden får känna att "aha, det var så här jag skulle göra när jag hörde ordet nej", och var då noga med att belöna riktigt ordentligt med glada tillrop när hunden gör rätt.

Detta är min metod (det mesta hämtat från Thomas & Memea Mohlin, med en del från andra instruktörer och en del från egna erfarenheter), och det har funkat bra på mina kurser (har haft alla möjliga och omöjliga raser/korsningar på dessa) och på mina egna hundar (rottis & pinscher).

Mitt mål är en relation mellan hundägare och hund som bygger på förtroende och respekt från båda håll, och där eventuella korrigeringar (när man nu måste korrigera) inte bygger på smärta/koppelryck, utan på - kan vi kanske kalla det "auktoritärt obehag"...

Såg också att du undrade hur du skulle kunna bygga lite självförtroende hos Sniff, och en metod är att då & då utsätta honom för situationer som han själv tycker är lite småjobbiga, men som du lugnt och stadigt hjälper honom att klara av.

Ett konkret exempel är agilitytunneln, som många hundar tycker är läskig första gången, och blankt vägrar att gå igenom.

Ibland får man som ägare krypa in hela vägen från andra änden av tunneln, och ömsom dra/ömsom locka hunden hela vägen genom tunneln samtidigt som en annan person blockerar utgången (så att hunden inte kan backa ut), och man själv backar bakåt med godis och glatt beröm.

Och när hunden väl kommer ut ur tunneln så är det tjo och tjim och massor med belöning och godis.

Vissa hundar (oftast de som var som mest rädda för tunneln innan), blir ofta så spralliga av att de klarade av det otäcka, att de nästan inte kan få nog av att springa genom tunneln sedan. De märkte att de klarade av det trots att det var otäckt först, det hände inget otäckt varken medan de var därinne eller efteråt, och det lönade sig att lita på matte/husse och göra som de sa, så blev allt toppenbra sedan. Ofta blir de väldigt stärkta av detta, förtroendet för matte/husse blir stärkt, och tunneln blir ofta förknippad med positiva känslor efteråt.

Samma sak som med tunneln kan även appliceras på andra situationer som du VET är ofarliga och lättförståeliga för hunden, men som den tycker är lite lagom läskiga (den får inte vara jätterädd, för då är den blockerad) - ett praktexempel är ju GB-gubben som många hundar tycker är döfarlig...om hunden reser ragg och tycker den är läskig - nå, men dra då försiktigt med dig hunden fram till gubben med "milt våld" och med mycket positiva lockelser och beröm, och när hunden väl är framme och har nosat på gubben så belöna den (hunden, inte gubben) rikligt med mycket beröm och godis.

Finns många sådana "halv-läskiga" situationer som detta kan användas på - bryggor, läskiga soptunnor, smala broar, gallertrappor, osv... För varje gång du visar hunden att den faktiskt klarar av det läskiga med lite hjälp från dig, och att om den litar på dig så kommer allt gå bra och den kommer att klara av det - så stärks både hundens självförtroende (jag klarade det!), och förtroendet för dig (det gick bra eftersom jag litade på matte, hon verkar veta hur man hanterar sånt här), och du kommer förhoppningsvis att märka att det går lättare och lättare att "få med dig" hunden på olika läskigheter.

Dessutom kommer inte hunden att känna att den alltid måste klara av allting själv (själv bestämma sig för att gå igenom läskiga tunneln, själv bestämma sig för att gå fram till GB-gubben), utan den lär sig att om du säger att det går bra - så går det bra, då klarar ni det otäcka tillsammans, och det visar sig att det inte är otäckt längre.

Också något som jag brukar praktisera på både mina kurser och på mina egna hundar, och jag har hittills inte stött på en hund som det inte har fungerat på.

Det viktiga är bara att välja "lagom" läskiga utmaningar, hunden får inte vara tok-rädd, för då blockerar den sig bara.

Åh, det ärt precis såna här instruktioner som jag behöver! Tack Meile! Väldigt tydligt och lätt att förstå.

Håller med, väldigt användbart! Tack