Hur många här har

en jaktidiot till hund?

Och hur har ni hanterat det?

Förut kunde jag ha min Bronx lös - utan mer än lite koll...

Han och BeeJay lyckades sedan en gång jaga en hare och döda den ... hur hemskt som helst ... Efter det har jag endast - men mitt fulla medvetande - släppt Bronx medveten om att han kommer dra... jaga vad han kan och vara borta en liten stund.

Bronx släpps alltså endast på ställen där jag känner mig säker på bilar, vilt och så.

Han är dessutom alt för smart för sitt eget bästa - han kryper under stakett och ser möjligheter i allt... en jaktdåre!!!

Det finns inget annat sätt att hantera det - än, koppel och lös endast, endast då det verkligen funkar.

Mina andra släpper jag på ställen jag känner mig säker på - trafik och sånt... så mycket lättare.

Jag har direkta motsatsen till en jaktidiot! Han är nästan löjligt ointresserad av harar som skuttar framför nosen på honom, men jag inbillar mej att jaktgenen plötsligt en dag ska aktiveras (som att han ska se en annan hund jaga och plötsligt fatta att det är så man "ska" bete sig) och att jag då får en dåre som sätter efter allt!
Idag står vi och tittar på harar och jag försöker förstärka hur tråkiga och ointressanta harar är med mitt beteende. Inte vet jag om det hjälper!

Så inga träningstips?

Skvallra funkar inte, why god why?
Tycker det är riktigt jäkla hemskt när hunden blir döv och skriker efter harar, rådjur -allt! Man får ju skämmas när man står med en hund som låter som jag slagit henne sönder och samman. Ok om hon var tyst åtminstonne.

Det kanske är kört när man har en hund med så stor jaktlust. Det rådet jag brukar få av folk med en hund som inte har stort viltintresse är att ignorera, som om det skulle hjälpa haha.

Suvi: Dont worry, tror inte han han börjar intressera sig helt plötsligt om han aldrig visat minsta intresse. Hur visar du att harar är tråkiga?

ligistenzelda skrev:Så inga träningstips?

Skvallra funkar inte, why god why?
Tycker det är riktigt jäkla hemskt när hunden blir döv och skriker efter harar, rådjur -allt! Man får ju skämmas när man står med en hund som låter som jag slagit henne sönder och samman. Ok om hon var tyst åtminstonne.

Det kanske är kört när man har en hund med så stor jaktlust. Det rådet jag brukar få av folk med en hund som inte har stort viltintresse är att ignorera, som om det skulle hjälpa haha.

Suvi: Dont worry, tror inte han han börjar intressera sig helt plötsligt om han aldrig visat minsta intresse. Hur visar du att harar är tråkiga?

Eller utsätta... så intresset tappas...

Min systers hundar visar inte minsta lilla intresse - de har rådjur och annat konstigt på tomten jämt....

Eller utsätta... så intresset tappas...

Min systers hundar visar inte minsta lilla intresse - de har rådjur och annat konstigt på tomten jämt....

Ja det där är frågan. Ett kullsyskon till Zelda, deras matte kör metoden att hunden får springa efter om hon vill och dom tror att hon tappat intresse på det viset, men jag är skeptisk. Det brukar ju sägas att jakt är extremt självbelönande så den hunden kan ju inte varit så värst intresserad, bara tyckt det var lite lajbans. Eller? Om jag skulle släppa Zelda vid dessa tillfällen skulle hon ju fara efter, och säkert komma tillbaka strax, men frågan är då om man förstärker eller mattar av intresset?

ligistenzelda skrev:

Eller utsätta... så intresset tappas...

Min systers hundar visar inte minsta lilla intresse - de har rådjur och annat konstigt på tomten jämt....

Ja det där är frågan. Ett kullsyskon till Zelda, deras matte kör metoden att hunden får springa efter om hon vill och dom tror att hon tappat intresse på det viset, men jag är skeptisk. Det brukar ju sägas att jakt är extremt självbelönande så den hunden kan ju inte varit så värst intresserad, bara tyckt det var lite lajbans. Eller? Om jag skulle släppa Zelda vid dessa tillfällen skulle hon ju fara efter, och säkert komma tillbaka strax, men frågan är då om man förstärker eller mattar av intresset?

Men jag menar inte släppa - utan se, lukta och uppleva ....

Haha, jag är så pedagogisk! Jag pratar med Sniffen:
- Titta, här kommer en hare hoppandes! Vad vill den då? Nu satte han sig ner. Jaha, så var det inget mer med det! Ska vi gå vidare?
Och Sniffen har aldrig problem med att lämna haren där den sitter. Skuttar den iväg gör han ingen ansats att följa efter. Min tanke är att avdramatisera hela händelsen och visa att jag inte tycker haren är nåt att bry sig om. Vi kan titta på den men den är inte rolig för att den rör på sig. Samma sak med katter, igelkottar och ekorrar. Eftersom vi bor i stan har vi inte träffat på nåt vilt ännu.

Sniffen är/var däremot fixerad vid andra hundar och samma teknik hade knappast funkat då! Han vill/ville fram till varje pris och där måste jag säga att jag tror vi fått hjälp av sura hundar som skäller. Då kan han komma av sig och då har jag samma inställning att den andra hunden är heeelt ointresant och att det är roligare att gå vidare. Han har blivit bättre på detta och måste inte gå fram till alla hundar längre.

Nu kanske man inte ska rekommendera "dåliga erfarenheter" för att hunden ska lägga av med en fixering...

Men jag menar inte släppa - utan se, lukta och uppleva ....

ok då är jag med Hade varit bra om det fanns ett vilthägn eller dylik i närheten som man kunde gå till och sitta och titta.

Suvi med Sniff skrev:Haha, jag är så pedagogisk! Jag pratar med Sniffen:
- Titta, här kommer en hare hoppandes! Vad vill den då? Nu satte han sig ner. Jaha, så var det inget mer med det! Ska vi gå vidare?
Och Sniffen har aldrig problem med att lämna haren där den sitter. Skuttar den iväg gör han ingen ansats att följa efter. Min tanke är att avdramatisera hela händelsen och visa att jag inte tycker haren är nåt att bry sig om. Vi kan titta på den men den är inte rolig för att den rör på sig. Samma sak med katter, igelkottar och ekorrar. Eftersom vi bor i stan har vi inte träffat på nåt vilt ännu.

Sniffen är/var däremot fixerad vid andra hundar och samma teknik hade knappast funkat då! Han vill/ville fram till varje pris och där måste jag säga att jag tror vi fått hjälp av sura hundar som skäller. Då kan han komma av sig och då har jag samma inställning att den andra hunden är heeelt ointresant och att det är roligare att gå vidare. Han har blivit bättre på detta och måste inte gå fram till alla hundar längre.

Nu kanske man inte ska rekommendera "dåliga erfarenheter" för att hunden ska lägga av med en fixering...

Ja precis när hunden redan är fixerad är det svårt attt övertyga den om motsatsen Då ska det väl till en obehaglig upplevelse för att dom ska bli skeptiska, typ att haren bet henne eller nåt haha.
Kanske ska börja gäspa demonstrativt å klia mig för att visa mitt ointresse?

Jág vet inte vad vi har gjort, men Lystra springer gärna efter rådjur eller grannens jäkla katter, men efter några meter kommer hon på att hon är ensam och kommer tillbaka.. Haha lite feg..
Hon är definitivt jaktintresserad = drar gärna efter och blockerar sig på ett spår av rådjur. Är hon lös som sagt så drar hon några meter: Enda gångrna hon drar iväg och är borta 10 minuter är om hon har sällskap ex INky eller Deema

Sen är hon ju inte lös på alla ställen utan bara i skogen där det är lugnt att springa iväg, självbelönande.. Jo om hon nu tycker att det är kul, men jag tror att om vi hade försökt bromsa henne hade det nog blivit värre. Hon förstår kanske att det itne är värt o jaga.. Jag vet itne, är inte expert på ämnet

Jag har ju aldrig min hundar lösa där det finns människor mm för att visa hänsyn till dom som är hundrädda
Men uppe i stora skogen så är min hundar lösa ibland
Trix var en jävel att dra tills han va 2,5 år sen så trillade kronan på plats eller kanske det var min krona som trillade på plats jag lärde läsa honom och så när det var dax för honom att börja få upp ett spår så det var bara att bryta innan han blev helt blockerad av att spåret han är 6.5 år nu och har inte dragit en gång sen han var ca 3 år

Tacos den lilla slyngen släppte jag lös i skogen när han var 1 år pang så va han borta i 1 timme så har han varit kopplad i 2 års tid till nu för några veckor när vi var uppe i skogen med Annika och Kim och Deema så fick han vara lös i flera timmar och han fixade det halvbra tog en längre runda fast bara 1 gång Tacos har jag tyvärr inte riktigt hunnit lära mej att läsa av till 100% och hans kottar sitter jäkligt långt inne i öronen han slår gärna dövörat till mer än Trix men han har ju ett annat jaktintresse oxå alltså Tacos

Såå jag tror att det kan vara så att alla hundar kanske inte är mogna vid 1 år ålder att kunna vara lösa till 100% (Veta att dom inte drar)
Sen hänger det ju mycke på mej hur mycke jag kan läsa av mina hundar när jag ser att jakten tar över hinna bryta i samma sekund gärna sekunden innan och det är inte lätt !

//Linda

Lystra skrev:Jág vet inte vad vi har gjort, men Lystra springer gärna efter rådjur eller grannens jäkla katter, men efter några meter kommer hon på att hon är ensam och kommer tillbaka.. Haha lite feg..
Hon är definitivt jaktintresserad = drar gärna efter och blockerar sig på ett spår av rådjur. Är hon lös som sagt så drar hon några meter: Enda gångrna hon drar iväg och är borta 10 minuter är om hon har sällskap ex INky eller Deema

Sen är hon ju inte lös på alla ställen utan bara i skogen där det är lugnt att springa iväg, självbelönande.. Jo om hon nu tycker att det är kul, men jag tror att om vi hade försökt bromsa henne hade det nog blivit värre. Hon förstår kanske att det itne är värt o jaga.. Jag vet itne, är inte expert på ämnet

Tjena syrran!
Jadu jag vet inte heller, men kul att spekulera runt. Är iaf avis att hon är såpass duktig

Tycker mest att det är så jäkla frustererande med dessa illtjut hon lägger av. Får skaffa hörselskydd eller nåt.

Såå jag tror att det kan vara så att alla hundar kanske inte är mogna vid 1 år ålder att kunna vara lösa till 100% (Veta att dom inte drar)
Sen hänger det ju mycke på mej hur mycke jag kan läsa av mina hundar när jag ser att jakten tar över hinna bryta i samma sekund gärna sekunden innan och det är inte lätt !

Ja det där med att läsa sin hund är svårt! Tom hundspsykolgen sa att Zelda var svår att läsa då hon spårar väldigt mycket ihuvudtaget på prommisarna. När hon fått upp ett färskt spår handlar det om sekunder innan tokhunden far iväg. Så jag får fortsätta med långlinan i några år till.

Men frågan är HUR man ska avdramatisera situationen när det far upp en hare lr liknande? Hur gör du?

Efter noggrannt övervägande har jag kommit fram till att trauma-metoden måste vara bäst. Låna hem en jävligt kaxig och bitsk kanin av någon och släpp den lös i hemmet. När hunden fått spö några gånger vill den garanterat inte jaga mer!

Poppis och Frost har jag inte lösa här hemma eftersom vi bor bland mycket bilar och tung trafik, har ju motorvägen alldeless intill. samtidigt har vi mycket harar och rådjur runt om och jag vet att både frost och Poppis skulle sätta i väg efter dom direkt, vilket inte skulle vara någe bra alls.

Däremot så åker jag ofta till min föräldrar som bor på landet och där släpper vi dom ofta lösa, i bland på deras jätte stora tomt som nu är inhägnad och när de rejsat där ett tag så brukar jag ta med dom iut i skogen lösa, men ser alltid till att en e kopplad så dom kommer tillbaka i mellanåt. Poppis kommer ju alltid när jag ropar, men Frost kan dra i väg rakt ut i buschen o han litar jag inte på att han kommer alltid eftersom han drar i väg ganska långt. Men än så länge har han bara hållt sig borta 7-8 minuter utan att visa sig, men man vet ju aldrig.

Funderar faktisk på att skaffa sån där gps man kan ha på hunden, men det tråkiga är att dom kostar ju hutlöst mycket, men tror dom är kanon bra.

Hej Lena o syrran

det är ju skillnad på så vis mellan tjejerna att vi har ju helt olika levnadssätt, vi lever ju olika.. Lystra skulle typ inte kunna koppla av på tåg buss etc som Zelda kan.
Ang tjut så gör Lystra det oxå om vi går i koppel men det tolkar jag som frustration över att inte få leka/hälsa..

Suvi med Sniff skrev:Efter noggrannt övervägande har jag kommit fram till att trauma-metoden måste vara bäst. Låna hem en jävligt kaxig och bitsk kanin av någon och släpp den lös i hemmet. När hunden fått spö några gånger vill den garanterat inte jaga mer!

Ska annonsera efter en mördarkanin och varför inte låna hem ett bitskt rådjur när man ändå är igång?

Lystra skrev:Hej Lena o syrran

det är ju skillnad på så vis mellan tjejerna att vi har ju helt olika levnadssätt, vi lever ju olika.. Lystra skulle typ inte kunna koppla av på tåg buss etc som Zelda kan.
Ang tjut så gör Lystra det oxå om vi går i koppel men det tolkar jag som frustration över att inte få leka/hälsa..

Så hon tjuter också efter harar å annat? Jag får ont i öronen varje gång aj aj
Ja man får vara glad för det man får. När vi flyttar ut på landet/hus så kanske Zelda också lär sig att respektera skogens invånare vem vet.

Funderar faktisk på att skaffa sån där gps man kan ha på hunden, men det tråkiga är att dom kostar ju hutlöst mycket, men tror dom är kanon bra.

Jag skulle lätt ha en gps på det mesta jag äger om det inte kostade skjortan Skönt å höra att man inte är ensam om det här problemet iaf. Bara å lära sig leva med det.

Hej! Nu ska jag berätta ngt som inte är ngn rolig historia ang jakt men det är preskriberat för det var MÅÅNGA år sedan.

När jag bara hade Macke så ansåg jag helt krasst att alla ni med hundar som jagade bara var okunniga och slarviga hundägare som inte fostrade era hundar på rätt sätt och inte hade dom löst tillräckligt mycket. HELT enkelt såg jag lite nedlåtande på andra Pinscherägare som klagade över att deras hundar jagade. Macke skulle ALDRIG smita från mig och nu som 11 åring så kan jag nog säga att så är det helt klart. Han sticker inte på råddjur, kaniner eller andra hundar. Han hölls väldigt hårt (lydnadsmässigt) i sin ungdom och kanske är det därför han aldrig kommit på tanken.... Eller så är det helt enkelt så att han har väldigt lite jaktinstinkt.


När jag fick min älskade Gabi (RIP för 5 år sedan i vår) vid 7 månaders ålder började jag tränade henne på att gå lös... Första gångerna höll hon sig ok och sedan så drog hon ordentligt för första gången efter ett djur en månad senare. Jag hörde henne skälla (drevskall i skogen) men hon kom tillbaka och jag fortsatte träna.

Jag tänkte att hon skulle bli bättre ju mer hon fick chansen att vara lös och det var VÄLDIGT sällan hon stack.

Jag tänkte "vad är det värsta som kan hända", jag går ju i skogen långt ifrån vägen och hon kommer ju tillbaka.

Så en dag när vi var ute så hände det värsta som jag kunde tänka mig, ett rådjur hoppade upp ur en lega bara 2-3 meter framför mig, Gabi drog efter och när rådjuret hoppade ner för en slänt så föll det och hon kastade sig över rådjuret, och det SKREK jag var så nära att jag hann upp henne och lyckades slita henne från det stackars djuret och det kom upp på fötter och såg inte skadat ut utan sprang iväg
Jag ringde en viltvårdare och erkände vad som hänt och dom var ute och kollade men hittade inget. Av hela mitt hjärta hoppas jag att det gick bra för rådjuret...


Det var så fruktansvärt hemskt och jag insåg vad som hade hänt om hon fått upp rådjuret längre bort från mig och jag inte kunnat rädda rådjuret, hon gick för strupen, ren instinkt och jag mådde så illa. Macke stod bara och tittade på och gjorde inget, han verkade inte ha samma driv. Efter det gick hon aldrig lös igen under hela sin levnad.

SÅ tänk på det ni som tränar era hundar och vet att dom har tendenser att driva vilt, träna dom i LINA tills ni faktiskt vet att dom inte sticker. Rådjur skriker som barn när dom är rädda bara så ni vet.

USCH detta är ngt som jag både skäms och fortfarande får ångest över bara jag tänker tillbaka.... Idag har jag ingen jakthund här hemma utan alla tre är väldigt enkla att ha lösa och kommer när jag ropar. Jag tror att en del i det tyvärr ligger i att dom aldrig fått chansen att få smaken på det hela... Jag är extremt hårt/bestämd med mina valpar när det gäller inkallning. Kommer dom inte så jagar jag rätt på dom. Kanske låter hemskt men inkallning är en livlina och en hund som man aldrig kan ha lös och lita på kan aldrig få utlopp för energin dom har i benen.

Ha det gott och var rädd om er och era hundar.

Cathrine

Cathrine

Usch vilken hemsk historia

Men det stöder ändå min åsikt om att problemet inte ligger hos ägaren utan hunden när det kommer till löshet och viltintresse. Har mer än en gång fått höra att jag brister i min uppfostran pga av att jag inte kan lita på henne lös . Jag har kört lina på henne sen hon var liten och hon har bara lyckats sticka efter en hare en gång (hos hundvakt)

Sen i övrigt tycker jag att det är mycket snack om ouppfostrade hundar när det pratas om viltintresse Inte menat till dig nu cathrine. Och jag blir lika chockad varje gång. Det finns så lite förståelse för just det här ämnet, men när det gäller pinscher så verkar det vanligare. Vad tycker dom att man ska göra? opererera ut jaktintresset? Straffa bort det?

ligistenzelda skrev:Cathrine

Usch vilken hemsk historia

Men det stöder ändå min åsikt om att problemet inte ligger hos ägaren utan hunden när det kommer till löshet och viltintresse. Har mer än en gång fått höra att jag brister i min uppfostran pga av att jag inte kan lita på henne lös . Jag har kört lina på henne sen hon var liten och hon har bara lyckats sticka efter en hare en gång (hos hundvakt)

Sen i övrigt tycker jag att det är mycket snack om ouppfostrade hundar när det pratas om viltintresse Inte menat till dig nu cathrine. Och jag blir lika chockad varje gång. Det finns så lite förståelse för just det här ämnet, men när det gäller pinscher så verkar det vanligare. Vad tycker dom att man ska göra? opererera ut jaktintresset? Straffa bort det?

Hej! NÄh, tar inte åt mig, men jag har en kompis som kan ha sina Beaglar lösa så visst går det att träna tidigt och förmodligen på rätt sätt så fungerar det. Men jaktinstinkt är självklart en egenskap som är mkt stark ärftlig och jag brukar faktiskt informera valpköparna om jag avlar på en hund som själv är svår att ha lös på grund av stark jaktinstinkt. Jag tror inte vi har så många hundar från vår uppfödning som verkligen jagar men Kicki & Belkira har haft det väldigt tufft med det och hon jobbar stenhårt med olika slags skvaller träning etc.

Vet inte om Kicki är med på forumet isåfall får hon gärna berätta mer. Annars är det nog ingen annan som haft det riktigt så krångligt dessbättre....

Lycka till

Cathrine

Tack och lov har jag en mammig hund. Han vill veta var jag är och jag är hundra gånger mer värd än vilket rådjur som helst när det kommer till kritan. Ändå är jag väldigt nervös varje gång jag släpper honom på grund av min tidigare hund.

Jag hade en terrier (jag var inte ägare till honom men hade honom i princip dagligen under 2 års tid av olika anledningar) och han jagade allt. Fick han minsta chans så stack han och var borta timmar i sträck. Det var lagom pinsamt att behöva gå till grannar en halvmil bort för att hämta hunden . . .

Den hunden dog ett halvår efter att jag slutade ha hand om honom på grund av att han kommit lös, varit utom synhåll och fått i sig råttgift. Den möjligheten vill jag aldrig att Totte skall få.

Hej! NÄh, tar inte åt mig, men jag har en kompis som kan ha sina Beaglar lösa så visst går det att träna tidigt och förmodligen på rätt sätt så fungerar det. Men jaktinstinkt är självklart en egenskap som är mkt stark ärftlig och jag brukar faktiskt informera valpköparna om jag avlar på en hund som själv är svår att ha lös på grund av stark jaktinstinkt. Jag tror inte vi har så många hundar från vår uppfödning som verkligen jagar men Kicki & Belkira har haft det väldigt tufft med det och hon jobbar stenhårt med olika slags skvaller träning etc.

Vet inte om Kicki är med på forumet isåfall får hon gärna berätta mer. Annars är det nog ingen annan som haft det riktigt så krångligt dessbättre....

Lycka till

Cathrine

Mm jag måste haft riktigt med otur, har tränat henne sen 5 månader med och utan hundinstruktör pga av jaktlusten och då just med skvallerträningen, men Zelda blir så stressad att hon blockerar sig så det har inte gått så bra.

Jaja var inte meningen å dra igång å gnälla