Var drar ni gränsen?

Fick precis reda på Agrias försäkring inte längre täcker strålbehandling vid cancer. Vad olika försäkringar borde täcka jämfört med vad faktiskt täcker kan man ju diskutera i oändlighet men var drar ni gränsen för vilka behandlingar ni är beredda att utsätta era hundar för?

Insåg att det för mig inte skulle vara självklart att låta mina hundar genomgå strålbehandling även om det täckts av försäkringen eftersom jag inte är säker på att det skulle vara värt det. Detsamma om någon av hundarna skulle tvingas genomgå en komplicerad operation med lång konvalescens om det sedan är osäkert att hunden ens skulle bli bra.

Självklart är det svårt att dra en exakt gräns som man sedan kommer hålla hundraprocentigt eftersom man sällan kan säga i förväg exakt hur ett scenario kommer bli men det skulle ändå vara intressant att höra andras tankar.

Rent spontant tänker jag att jag inte skulle försöka rädda hunden vid cancer eller bilolycka. Sedan beror det lite på hur ung hunden är och hur allvarlig skada/sjukdom den har, hur stor sannolikhet det är att den blir bra igen. Jag vill inte gärna utsätta min hund för mycket lidande utan då vill jag hellre låta den somna in...

Det beror på många faktorer och är nog svårt att svara på innan man ställs inför situationen. När min förra hund fick leukemi drog jag gränsen där. Jag ville inte utsätta honom för cytostatikabehandling. Några dagar innan han fick den diagnosen hade han diagnosticerats med L7S1-syndrom (vilket jag misstänker var en missbedömning eftersom alla symptom av det försvann sista dagen...). Han var 12 år och väldigt fräsch för sin ålder så när jag trodde att det bara rörde sig om en ryggskada var jag villig att satsa (smärtstillande och rehabilitering) men vid leukemi drog jag gränsen och tog bort honom samma dag. Även om det händer att jag funderar känner jag att jag valde rätt.

Håller nog med Sanna där, jag drar nog också gränsen vid cancer och allvarliga trauma, fast det blir nog en avvägning. Man kan fixa ganska mycket, många tumörer kan opereras och behandlas och även komplicerade frakturer kan lagas. Jag skulle välja att ta bort hunden om man ser att cancern spridit sig eller om hunden trots operationer skulle få framtida allvarliga men. Loke är bara 1,5 och har hela livet framför sig och jag tycker inte att jag har några bekymmer med honom i övrigt så jag skulle nog vara villig att gå ganska långt med honom ifall något skulle hända.

Skillnaden mellan hund och människa är ju att en människa kan förstå att om jag har ont och mår dåligt nu kommer jag att bli bättre i framtiden. Det kan en hund inte förstå. Och några månaders konvalescens är för en människa kanske inte så mycket tid (har man ont kan det så klart verka länge) medans det för en hund är en stor del av dennes liv, speciellt om den ändå bara har något år kvar att leva.

Jag har ju stått precis inför just detta dilemma för ett par år sen. Vet att jag berättade om det då men kan ta det lite kort igen.

Ghibli var typ 8-9 år om jag minns rätt. Han hade under en längre tid haft en "bulle" på vardera sidan om buken. Man kan säga att det såg ut som han hade ätit alldeles för mycket. Från början var den väldigt lite som syntes och efter hand vart det mer och mer synligt. Han vart även lite trött och loj. Till slut var jag tvungen att kolla upp det. Jag vet ju att jag borde gjort det tidigare, men jag var samtidigt LIVRÄDD för vad det kunde vara.

Men när han sen vart trött och loj så tog jag tag i det, han hade ju tidigare varit precis som vanligt. Hos veterinären gjordes ultraljud och röntgen. Veterinären kom tillbaka med en min som sa att detta var INTE bra. Hon sa att dom hittat nåt i buken som inte skulle vara där, nåt stort. Jag vart vidareskickad till Falun där dom hade djursjukhus (bodde vid detta tillfälle i Gävle). Han hade dåliga blodvärden och dom var oroliga att det var riktigt akut.

Han skrevs in och jag fick lämna honom där. Bland det värsta jag har gjort i hela mitt liv. Dom gjorde fler undersäkningar och kom fram till att dom måsta öppna upp. Innan dom gjorde det frågade dom hur jag ställde mig till avlivning om det dom hittade var cancer. Vad svarar man? Hon ringde mig på jobbet och vad svarar man. Jag fick ta ett beslut på en minut. Mitt svar blev: Om det visar sig att det är cancer och det ser ut att ha spritt sig, så vill jag att han får somna. Men om ni inte är säkra vill jag att ni gör allt ni kan.

Hon förstod och skulle ringa direkt när hon öppnat och såg hur det såg ut. Hon frågade om dom skulle hålla honom vid liv till jag kunde komma och ta farväl om det kulle vara så... Men det kändes faktiskt som om det var lättare att ha minnet av den viftande svansen som struttade iväg med sköterskan när han skrevs in... än en drogad hund som låg med slangar och grejjer och var väckt BARA för min skull.

Telefonsamtalet drog ut på tiden, hon skulle ringa ca 14.30 men ringde 15.30. Jag trodde då att eftersom det tog tid var det ett bra tecken. Jag hade rätt!

Det var hans mjälte som var förstorad, den hade storleken av en pyst fotboll. Hon kunde inte säga om det var en tumör inne i den eller vad det var, men resten av buken var fin så han var sydd och låg på uppvaket.

LÄTTNAD! Senare fick jag veta, efter att dom skickat iväg mjälten, att den hade spruckit och blödit under lång tid. Fyllts med blod sakta men aldrig spruckit så att det blivit akut. "Han har varit en tickand bomb under lång tid" sa hon. Men nu var han frisk! Vilken lycka!

Och jag kan säga, hade jag varit tvungen att välja just där och då nät vetten ringde hade jag valt att låta honom fortsätta sova, om det varit cancer i hela magen. För en Ghibli som hade varit tvungen till en massa besök hos veterinären och en massa behandlingar... hade varit en mycket olycklig hund. Jag drar mig inte för att söka vård för hans skull om det känns som om det är nåt som känns fel. Men jag har svårt att se att jag hade gjort hela den proceduren om han ändå skulle lämnat mig i förtid och lidit under tiden för behandlingarna.

Jag är berädd att gå långt för och med mina hundar, men min gräns går nog precis som ni andra säger vid långa behandlingar/smärtsamma behandlingar. Ska dom dessutom ha en lång konvalescens vet jag inte om jag skulle vilja det.

Det är svårt att konkret säga, men det beror ju på varje situation.