Vad är acceptabelt beteende?

Nu är det jag igen, men den här gången handlar det inte om min egen hund utan en Jack Russel hane på ett år. Jag skulle vilja ha era åsikter (i allmän egenskap av erfarna hundägare)
I går kväll var vi på familjemiddag hos min mans bror som har en okastrerad Jack Russel. Självklart hade vi också med Stella. Dessa har träffats förut och lekt ganska så bra. Denna gång lekte de också bra, men jag upplevde jack russeln som lite väl "på". Han skulle hela tiden "rida" på Stella och gick efter henne om hon gick undan och ville ta det lugnt. Men jag tyckte Stella bet i från rätt bra. Jack russeln har aldrig gått på hundkurs och jag tror inte att ägarna tränar så mycket med honom. Efter middagen satt vi och fikade vid soffbordet. Jag hade Stella i knät och hon låg och vilade. Jack russeln ville fram till henne hela tiden så då fick hon sitta i min mans knä brevid oss. Hon verkade lugn förutom att hon darrade lite. Då kom vår dotter (nyss fyllda tre) fram för att gosa lite med Stella samtidigt klappade hon lite försiktigt på jack russeln. Plötsligt ser jag hur han börjar visa tänderna och morra och så flyger han på min dotter och biter henne i läppen. Blodet forsar och det uppstår allmänt kaos. Ägaren tar tag i jack russeln och stänger in honom i ett rum efter en skarp verbal tillrättavisning. Min dotter fick ett stort sår inne i munnen och ett mindre utanpå. Han hade helt enkelt bitit tag om läppen. Min mans bror sa att han hade börjat lite med sånt vakt beteende på sista tiden och att hans tolkning var att han hade vaktat Stella. Jag var totalt chockad och så snart det slutat blöda tackade vi för oss och åkte hem.

Nu till min fråga; är detta acceptabelt beteende av en hund? Kan detta hända alla hundar?Hur agerar vi gentemot ägarna? (som ju är familjemedlemmar vilket manar till viss diplomati) Själv hade jag bokat tid hos en hundpsykolog direkt men de övriga (de andra familjerna) uttryckte snarare att "sånt händer" och att det var en olyckshändelse. De trodde också att hundarna lekt för mycket och därför blivit för uppspelta. (Stella var inte ett dugg uppspelt utan låg som sagt och vilade i mitt knä).

Undrar också om vi agerat ansvarslöst som lät dottern komma så nära jack russeln? Han har ju aldrig visat någon agressivitet i vår närvaro förut så man hade ju aldrig kunnat föreställa sig detta!

Att han högg beror inte på att dom var uppspelta och hade lekt för mkt.. Han högg för att han tog en roll och vaktade på något som inte var hans att vakta på och det är ägarens ansvar att se till att det inte händer..

Jag vet att russell hanar kan vara överjävligt på när det gäller tikar och där måste man från början gå emellan och tala om att det är oacceptabelt. Han har inget på er hund att göra.. Klarar han inte av att leka utan att jucka så ska han inte få vara där öht.

Om han dessutom har börjat vakta på saker tidigare så måste det tas om hand nu innan det blir värre... Russllar är tuffa hundar som kräver en fast hand och ordentliga regler. (de flesta ivf) Hundpsykolog behövs inte utan det handlar snarare om ren uppfostran och regler.

Jag har haft samma problem med mina sambos föräldrars russell som bara skulle göka på Vilya jämt. Oacceptabelt från början och han fick inte ens leka med henne.. Behövdes några ordentliga tillsägelser men nu är det lugnt, dom får dock inte leka tillsammans då det brukar locka fram sånt trams.

Detta är naturligtvis inte acceptabelt. Ägaren ska känna sin hund så pass att han kan avgöra och informera i vilka situationer den är farlig, så pass mycket borde alla engagera sig i sin hund! Det låter lite som om den här hunden gör lite som den tycker passar, alla hundar behöver regler.

Hej!

Naturligtvis ska hunden inte bita varken barn eller vuxna... Dock är det ju en situation med en nära anhörig och det hände i deras hem. Jag tror nog dom känner sig väldigt skyldiga och förskräckta även om du kanske inte märkte det precis när allt hände. Jag tror du ska ligga lågt och inte göra någon stor affär av det alls. Visst det är inte kul när ens barn blir bitet men hon har ju som tur är hund hemma som är snäll så jag tror nog hon kommer över det hela. För dom är det en rätt stor katastrof... Deras hund bet inte bara ett barn utan också ett rätt hundvant barn, vad händer nästa gång. Om dom inte är knäppa på ngt vis snurrar nog tankarna otroligt mycket i huvudet. Dock tycker jag inte dom heller bör göra ngt överilat utan det handlar om att ta över situationen för deras russel så att han är medveten om vad som är hans jobb i flocken och inte. Framför allt kommer dom bli tvungna att ha koll på honom och ha en "nagel" i ögat på honom. Har dom tur så eskalerar det inte och dom får koll på läget.

Sedan kan man vända situationen för att lära lilltjejen något som är väldigt viktigt i hennes umgänge med andra hundar.
Jag menar absolut inte att hon gjort ngt fel men jag kan ibland märka på mina barn som har hundar som är extremt toleranta mot dem att dom förväntar sig att andra hundar ska vara lika klapp och kramvänliga så om det inte blev ngt ordentligt denna gången kan det vara ett bra sätt att påpeka för henne att du gjorde visserligen inget fel denna gången men man måste vara medveten om att andra hundar är INTE Stella och om dom inte kommer TILL dig så ska du INTE gå fram till andra hundar och klappa dem. Det är ganska hotfullt för en liten hund när man böjer sig över dem och vissa hundar kan reagera med att försöka försvara sig.

Jag tycker du ska be dem ha sin hane kopplad eller undanstängd nästa gång ni kommer för deras egen skull. När man umgås ska man inte behöva tänka på att om hunden kan tänkas bli irriterad och tugga på brorsbarnen eller inte... Trots att mina hundar är väldigt toleranta händer det att jag efter en stund faktiskt plockar undan dom för hundar kan bli trötta och särskilt då Macke som börjar bli gammal.

Så nej det är inte ett acceptabelt beteende men det är i mina ögon inte riktigt din uppgift att "lära" dina släktingar det utan detta måste dom för familjefridens skull få upptäcka på egen hand. Däremot skulle jag snäll be dom ha russeln bortstängd för säkerhetsskull eller att dom har honom kopplad och du ser till att tösen inte går i närheten av honom.

Detta är ett svårt och framför allt känsligt ämne, att kritisera någons hund är ungefär lika illa som att kritisera någons barn. Samtidigt vill man ju i all välmening, för deras skulle och för andras skull, att de ska ta detta på allvar och vidta åtgärder (kanske gå hundkurs eller dyl). Vi får se vad som händer. Men nästa gång vi träffas så får hunden vara kopplad eller så får vi ha hökögonen på den hela tiden.

Sen till det här med ridandet. Finns det några medicinska motiv till att inte låta hundar rida på vår kastrerade Stella? Eller är det mest bara ohyfsat och dominant beteende att börja rida så fort det ska lekas? Visst är det så att hanhunden bara "penetrerar "tiken då tiken löper? Stella borde därför vara safe?

Skäms över nivån på mina frågor...

Lotta med Stella skrev:Detta är ett svårt och framför allt känsligt ämne, att kritisera någons hund är ungefär lika illa som att kritisera någons barn. Samtidigt vill man ju i all välmening, för deras skulle och för andras skull, att de ska ta detta på allvar och vidta åtgärder (kanske gå hundkurs eller dyl). Vi får se vad som händer. Men nästa gång vi träffas så får hunden vara kopplad eller så får vi ha hökögonen på den hela tiden.

Sen till det här med ridandet. Finns det några medicinska motiv till att inte låta hundar rida på vår kastrerade Stella? Eller är det mest bara ohyfsat och dominant beteende att börja rida så fort det ska lekas? Visst är det så att hanhunden bara "penetrerar "tiken då tiken löper? Stella borde därför vara safe?

Skäms över nivån på mina frågor...

Att ni inte vill hunden ska rida räcker som motiv för mig. Jag hade försökt få honnom att sluta och går inte det får han vara i ett annat rum. Så tänker jag

Lotta med Stella skrev:Detta är ett svårt och framför allt känsligt ämne, att kritisera någons hund är ungefär lika illa som att kritisera någons barn. Samtidigt vill man ju i all välmening, för deras skulle och för andras skull, att de ska ta detta på allvar och vidta åtgärder (kanske gå hundkurs eller dyl). Vi får se vad som händer. Men nästa gång vi träffas så får hunden vara kopplad eller så får vi ha hökögonen på den hela tiden.

Sen till det här med ridandet. Finns det några medicinska motiv till att inte låta hundar rida på vår kastrerade Stella? Eller är det mest bara ohyfsat och dominant beteende att börja rida så fort det ska lekas? Visst är det så att hanhunden bara "penetrerar "tiken då tiken löper? Stella borde därför vara safe?

Skäms över nivån på mina frågor...

Penetration kan ju orsaka infektioner hos tiken och överföra diverse sjukdomar, precis som för oss människor. Hade hunden försökt penetrera min tik så hade de inte fått leka. Punkt. Hade den andra hunden betett sig på ett sätt som jag inte uppskattar hade hundarna inte heller fått leka. Så viktigt är det inte att alla hundar ska leka så fort de träffas. Roligare för både hundar och ägare ifall hundarna verkligen tycker om att leka med varandra.

Att korrigera andras hundar är som du säger ett känsligt ämne och jag hade i din situation sett om mitt eget hus. Vad kan jag själv göra för att skydda min familj? Förmodligen hade jag inför nästa besök bett dem stänga undan hunden eller koppla den för att inte händelsen ska upprepas. Min hund hade antingen varit kopplad, undanstängd eller hemma och barnet under sträng uppsikt med förhållningen om att hon inte får gå fram till andras hundar.

Vill de inte hålla undan sin hund så hade jag avböjt en inbjudan med motiveringen att det känns olustigt och föreslagit att de skulle kunna komma förbi hos er på fika utan hund.

Jag skulle aldrig låta en annan en annan hund rida på min tik, vare sig det är en annan tik eller hane.. Jag har två kastrerade hanar här hemma och Pricken skulle mer än gärna para sig med Vilya när hon löper men det jag anser att infektionsrisken är för stor.. Sen anser jag inte att det ska ridas på någon här hemma öht.. Finns ingen anledning, då är det inte lek längre.

Jag är jätteledsen att jag inte sa ifrån när en schäfer juckade på min kastrerade hane. Schäferhanens ägare var nämligen övertygad om att det var ett normalt dominansbeteende och att vi som människor inte skulle avbryta, de skulle nämligen etablera vem som var herre på täppan och eftersom hans hund var äldre skulle det naturliga vara att han dominerade min hund.

I D I O T I !

Eftersom han var erfaren hundägare som tyckte jag var pjåskig kunde jag inte med att protestera. Det fick till följd att min hund numera gör utfall mot alla schäfrar han ser. Det räckte med en dålig erfarenhet där jag misslyckades att skydda honom för att han skulle lägga sig till med det beteendet.

Att han är kastrerad gör hanhundar förvirrade, de nosar mycket i rumpan och efter några försök att bestiga honom har han fördomar mot hundar med vissa utseenden. Det räckte för honom att se en rottis jucka på en annan hane för att han skulle göra utfall.

Jag tycker inte hundar ska tillåtas jucka på andra hundar eller människor eller föremål. En hane ska instinktivt försöka bestiga en tik i höglöp men i nästan alla andra fall så handlar det om helt andra saker och det ska stävjas! Vare sig det är en överslagshandling eller något annat är det upp till oss att sätta stopp för oönskat beteende OCH att skydda vår egen hund!

För mej var det en dyrköpt läxa men nu kommer jag aldrig tolerera något ridande.

Jag har inte haft hund så länge och jag har inga egna barn, men som jag uppfattat det så är det sällan någon blir upprörd om man säger ifrån till någon annans hund eller barn. Jag blir inte sårad om någon annan talar om för min hund att han måste hoppa ner från soffan när vi är på besök hos någon. Vi har våra regler hemma, hos andra gäller andra regler. Men om någon skulle göra något olämpligt mot min hund måste jag kliva in och tala om varför det inte är bra och hur man kan/ska göra istället.

Du kan säkert motivera varför du inte vill tillåta ridande! Berätta denna "skräckhistoria" annars och säg att det är för att bevara hundarnas vänskapliga relation som du inte accepterar det och att det gäller ALLA hundar. Bara du säger till om det utan att låta kritiserande så är det säkert inget problem för dem att godta det.
Skulle de mot förmodan köra över dej med argument du inte köper (som jag gjorde) så tycker jag du ska se till att hundarna inte träffas alls i situationer där du inte kan styra upp.

Jag håller m,ed i allt du säger, men det låter lite som om du kastat yxan i sjön och gett upp. Jag tror inte Sniff är sååå skör att han blivit "förstörd för gott" för att en hund red på honom.

Fotofreaket skrev:Jag håller m,ed i allt du säger, men det låter lite som om du kastat yxan i sjön och gett upp. Jag tror inte Sniff är sååå skör att han blivit "förstörd för gott" för att en hund red på honom.

Det kan faktiskt vara så att han är förstörd när det gäller schäfrar.. Det kanske inte bara var ridandet som gjorde att det blev fel.. Finns ju massa annat underliggande handlingar och signaler som vi människor inte ser men som gör att allt förstört.

Oavsett så finns det ingen som helst anledning att låta hudar rida på varandra, det är ju bara ren och skär dominans. Helt onödigt anser jag. Det känns precis lika rubbat som att låta två hundar som slåss få göra upp själva utan att man ingriper.

Arcan skrev:

Fotofreaket skrev:Jag håller m,ed i allt du säger, men det låter lite som om du kastat yxan i sjön och gett upp. Jag tror inte Sniff är sååå skör att han blivit "förstörd för gott" för att en hund red på honom.

Det kan faktiskt vara så att han är förstörd när det gäller schäfrar.. Det kanske inte bara var ridandet som gjorde att det blev fel.. Finns ju massa annat underliggande handlingar och signaler som vi människor inte ser men som gör att allt förstört.

Oavsett så finns det ingen som helst anledning att låta hudar rida på varandra, det är ju bara ren och skär dominans. Helt onödigt anser jag. Det känns precis lika rubbat som att låta två hundar som slåss få göra upp själva utan att man ingriper.

Jag tror i varje fall inte att en hund kan bli förstörd på schäfrar -pga av en schäfer rider på h*n några gånger -så hårt att det inte går att få bort, tex genom att den får leka och ha trevligt med ett par schäfrar. Det kommer säkert komma fler inlägg nu att jo det kan de visst och det är no problem för min del

Nej jag har ingalunda gett upp hoppet! Det är en sak att min hund är känslig och att enstaka incidenter kan göra enormt intryck på honom, men jag tror inte det behöver betyda att han alltid kommer ha just det här specifika problemet.

Nu har vi en tränare som poängterar hur viktigt det är att vi hundägare går in och styr upp så fort vi ser att hundarna gruffar och att någon börjar visa tecken på att känna sig hotad. Jag får helt enkelt träna på att gå in och bryta för att visa min hund att jag behärskar situationen och att han inte ska behöva känna sig utlämnad och tvingad att försvara sig själv.
När/om han fattar att det är min roll att skydda honom hoppas jag att han inte ska ha så nära till utfall.

Dessutom försöker jag låta honom träffa stabila schäfrar så han ska få positiva erfarenheter av dem. (Men konstigt nog är det sällan vi träffar på schäfrar nu när vi behöver dem! )

För en intelligent ras krävs väldigt lite för att en hund ska förvänta sig en viss utgång i en given situation. En hund som avlats till snabba reaktioner väntar sällan på ytterligare information utan agerar ofta impulsivt. Att få en andra chans är inte självklart men det är klart att man måste hoppas och tro på förmågan att lära om innan man ger upp hoppet. Sen får tiden utvisa hur bra man lyckats!

Jag tror att Sniffen har bra förutsättningar att lyckas eftersom han generellt sett älskar hundar. Hade han varit mer reserverad för hundar hade det varit betydligt svårare! Kanske omöjligt. Jag har träffat flera vuxna hundar som blivit "överfallna" som valpar och som aldrig kommit över sin aversion för vissa hundtyper/raser. Det är nog inte konstigare än när människor blir traumatiserade av hemska upplevelser och utvecklar fobier som följd.