UTFALL

Har en känsla av att detta inlägg kan bli ganska långdraget när jag ska försöka förklara vårt problem och troligtvis kan det kanske bli lite rörigt, men försök gärna hänga med i mina förklaringar och tankar

För det första vill jag försöka klargöra lite över rubriken. Visste inte riktigt vad jag skulle skriva för rubrik, men det är nog det bästa ordet för problemet även om ordet för mig har en väldigt aggressiv klang och agression tror inte jag är huvudorsaken om ens en del av det överhuvudtaget....i alla fall

Hade ju Sultan ca 1 år innan vi fick hem Zorro. Att möta hundar ute var aldrig några problem. Han blev uppspelt och till sig, men skällde aldrig och var alltid så positivt inställd om jag säger så. Sen kom som sagt Zorro och allt var lugnt under valp- och juniorperioden. Men sedan började Zorro med att skälla mot andra hundar när vi mötte dem. Det var mest uppspelta skall och inga morrningar. Snart började Sultan hänga på och det utökade till att bli det som rubriken säger - UTFALL. De kastar sig i kopplet mot hunden/hundarna och skäller och IBLAND hör man även morrningar blandat där i. Det är dock mest uppspelta skall enligt mig. Varför jag innan sa att jag inte tror det är agression i det hela är för att om de får hälsa på hunden så är det nästan aldrig något problem. Klart, det finns vissa hundar (Framförallt någon stor hane) som de inte verkar tycka om och nog inte skulle kunna hälsa på helt smärtfritt. Dock hälsar inte grabbarna så ofta på främmande hundar eftersom att jag inte tycker om att de gör det i koppel och de kan inte släppas lösa hur som helst...om ens överhuvudtaget

Detta är ju inget nytt problem för oss och vi har ju försökt jobba på det mycket så jag söker inte riktigt de här svaren som handlar om att avleda och inte öka på deras utfall för vi har provat mycket. Jag säger inte att dessa metoder inte fungerar, MEN det som är det stora problemet som jag upplever det är just att de är två. Om jag och Magnus är ute med dem tillsammans och håller i var sin hund så blir deras reaktion mycket mindre om ens någon reaktion alls. Det är när man går ensam med dem tillsammans som de beter sig så här. Jag vet att jag spär på detta genom att jag kortar upp deras koppel när jag möter en hund och tar ett stadigare tag men jag känner att jag måste. Jag kan inte ha två pinscherhanar på slakt koppel vid möte för att de kanske inte då gör ett utfall för om de gör utfallet så är det svårt att stå emot dem när de får kopplets längd att ta sats med. Jag vet att jag spär på deras upphetsning genom att hugga tag i halsbandet och säga åt dem när utfallet kommer, men det är ju en reaktion man får att stoppa dem, plus att jag blir orolig att de kan vrida sig ur halsband/koppel om de får hoppa runt hur som helst. Inte för att jag tror att de skulle attackera någon hund, men den mötande hunden med husse/matte skulle ju knappast uppskatta dem komma farandes

Går jag ensam med en av dem och möter en hund så förbereder jag mig ju inte likadant med att korta kopplet och spänna åt utan jag försöker avleda med att hunden ska ha uppmärksamhet på mig och man märker ju hur mycket bättre det går och utfallet kommer sällan i dessa fall. Har tränat mycket på detta med dem var för sig så att de har lugnat sig i dessa situationer men så fort de kommer tillsammans igen så triggar de varandra eller känner ett behov av att försvara varandra eller som jag brukar säga....de försöker visa sig tuffa mot alla när de är 2 stycken....antagligen är det ju inte så men....

Känner att många delar av träningen blir lite svårare när de är 2, de kan vara jätteduktiga på någonting man tränar med dem ensam men de beter sig helt annorlunda när de är tillsammans. Vad ska man hitta på? Måste ju som sagt gå ut med dem båda samtidigt också och som sagt är det jättesvårt att göra på samma sätt som när man är ute med dem ensamma eftersom att jag rent fysiskt känner ett behov av att korta kopplet vilket då säkert triggar dem att nu är något på gång.

Sen så gör Zorro mig lite fundersam ibland. Jag upplever honom som en väldigt underlägsenhund om jag säger som så. Han försöker aldrig dominera en annan hund (inte pinscher i alla fall) och han ger underlägsna signaler mot oss också...visar upp tandraden när vi kommer hem, mycket viftande och pussande. Svårt att förklara men hans kroppspråk är väldigt underlägset alla andra hundar och människor och han verkar trivas med sin plats i flocken överallt. Han har inget behov av att försöka klättra på rangskalan med någon hund utan viker alltid hundan. DÄREMOT när vi är ute så har han ett väldigt behov av att gå först. Vi har tränat mycket på koppelträning, bl.a. Jessica Westblads metod med att backa tillbaka om han går och drar/sträcker på kopplet och det håller liksom en stund men han är snart där igen och drar. Mycket av vad jag läst och hört så tyder ju detta på att gå framför att hunden inte ser en som ledare utan tar ledarposition. Sultan däremot vill inte alls gå framför. Någon gång om en god doft kommer så vill han dra fram till fläcken men annars håller han sig bakom eller på sidan. han är dock en mer dominant typ annars enligt mig....både mot andra hundar och människor. Han ger i alla fall inte alls lika mycket underlägsna signaler som Zorro.

Det jag skulle behöva är konkreta råd/erfarenheter om hur man kan försöka träna med 2 hundar i denna situation. Ge också gärna tips om ledarskapsövningar som ni tycker är bra, man har ju läst och hört om så många att man blir snurrig. För det är ju i ledarskapet problemet ligger, skulle de känna att de litade fullt på mig som ledare skulle de nog inte bete sig så här. Vad tror ni om varför de gör dessa utfall om det nu inte är aggression mot den andra hunden för det tror jag verkligen som sagt inte att det är.....men jag kan ju ha fel. Sen finns det ju vissa hundar som de inte alls tittar på eller bryr sig om....undra om dessa hundar utstrålar väldig dominans som de känner av och de inte gör utfall mot detta. Har någon gång upplevt också att de inte gör så mot en annan hund som verkar väldigt underlägsen i sitt kroppsspråk.....men jag är absolut ingen expert på hundars beteende även om jag känner mina 2 grabbar rätt bra, men just detta beteende har vi svårt att få bukt med.

Hoppas att det någorlunda gått att följa mina tankar och förklaringar

/Saila

Kort svar och jag har inte läst igenom ditt inlägg noga, ska göra det när jag kommit hem. Ska iväg till jobbet snart.... Sen som vanligt tack vare denna forum...

Jo, har ni någon Gåing i närheten? Där man kan promenera tillsammans med andra hundar och en instruktör. Så under promenaden hinner hundarna kanske vänja sig vid andra hundar som inte är "så farliga" ?

Jag känner igen det där så väl. Totte kastar sig gärna mot andra hundar när vi är ute på vanliga promenader och det ser verkligen ut, för en utomstående, som att han vill slita den andra i stycken. Det enda han vill dock är att få hälsa . . .

Det intressanta är att på utställningar har det aldrig varit några problem. Där verkar han inte ha ett låst objekt utan struttar omkring till alla ställen där man eventuellt kan känna någon kul lukt (d.v.s. hela utställningsområdet ).

Vissa hundar på promenaderna ignorerar han dock helt.

Mitt tips är att ha en sele eller ett halsband där du vet att det i princip inte går för hunden att kravla sig ur hur som helst så när du är ute och går så kan du låta dem vara kvar på långt koppel såvida hunden ni möter inte är för nära. Då slipper du åtminstone själv trigga upp hundarna med att korta kopplet bara för att det kommer en annan hund.

Jag vet att när jag går med min kompis och hennes hanhund så försvarar han min tik, när jag går med svärföräldrarnas hund så skäller han som tusan på andra hundar medan zelda slänger sig och kopplet och hänger på. Dom går väl upp i försvar av någon anledning. Dåliga ovanor smittar.
Zelda gör också utfall själv ibland (oftast hänger hon mest i kopplet och gnäller) och jag vet att hon bara vill hälsa men som du säger inte hjälper det direkt...

Korta kopplet och säga åt hundarna triggar dom bara mera som du sa, ni kan inte gå åt sidan? Jag har börjat gå åt sidan, be henne sitta och belöna för ögonkontakt, har funkar ganska bra hitills, bara jag inte rör henne för då verkar hon gå igång direkt. Nödlösningen är godis framför nosen.

Så inga lösningar från mig tyvärr, har ju dessutom bara en bråkstake i kopplet. Du kanske ska träffa Jessica igen?

Min Bronx är underbarnet själv -sen kom lilla BeeJay .. odågan in i familjen och promenixerna gick fortfarande bra. Bronx utstrålade "obryd" och beejay hängde på...

Sen kom BlingBling Vegas in i familjen och BeeJay tror det finns ett behov av att visa för alla att "här kommer flocken" och det är VÅR brud!!!

Bronx är fortfarande lika obryd - men BeeJay (som är kastrerad) har inte den säkerhet och trygghet som Bronx har....

Så fort jag ser en hund närma sig - om vi är ute alla tre - ber jag BeeJay sätta sig ned och hålla kontakten med mig. Vegas får jag ta in på kortare koppel så jag har henne i blickfånget och Bronx ... ja, han bara är

Det är svårt att hålla koll på tre hundar - under tiden som man skall peppa till att hålla kontakt....

MEN det går framåt!

Hej Saila,
med tanke på att mina odågor aldrig går i koppel så är jag väl den sista som ska råda dig men jag tyckte det lät vettigt det Pia sa, fokusera på den av hundarna du ser/vet startar igång det hela, stanna, sitt, ögonkontakt. Så kanske du slipper att de triggar igång varandra.

Svarar på alla inlägg i ett här

Ulrika: Känner inte till någon "gåing" som du kallar det, men jag har svårt att se att det hjälper eftersom att promenader med andra hundar inte är problem. Det är mer de överraskande mötena.

Charlotte: Det är samma för oss, på utställning eller kurser med andra hundar är det inga som helst problem. Förstår hur du menar med ett säkert sele/halsband, men jag litar tyvärr inte på dem. Du anar inte hur många olika konstruktioner Zorro tagit sig ur...han har "spårat sig ur" ett antal selen när han varit het på spåret *hehe*...sen så var det ju inte bara det jag var orolig för. Jag vågar ju inte släppa helt på lösa koppel eftersom att 2 pinscherhanar som får koppellängden att ta sats i sina utfall ger ett rätt bra knyck och de hoppar runt och trasslar kring benen så man håller på att falla.

"Zelda": Att gå åt sidan fungerar ja om vi kommer med tillräckligt avstånd, men då har jag ju inte löst problemet direkt. Man kommer ju alltid stöta på någon runt hörnet någon gång och även på ställen där man inte kommer undan hur långt som helst. Ska verkligen ta åt mig det där med godiset, har ju vetat om det men varit dålig på att få med mig det, men nu med lite påminnelse kanske jag kommer igång igen

Pia & Eva: Det är lite så jag gjort, koncentrerat mig mest på Zorro för han är den starkaste. han kanske inte alltid är den som startar det hela men oftast och han låter värst. Sulty verkar mer uppspelt och Zorro mer åt hållet att säga till den andra inkräktaren. Brukar försöka sätta Zorro ner och få hans kontakt och det funkar till viss grad, men ibland är han omöjlig och vill bara komma runt mig och skälla på den andra hunden. Sen hjälper det ju inte att Sulty flyger runt som en iller och skäller/skriker så som ni säkert vet en pinscher kan göra i all sin upphetsning.

Eller så kanske vi ska göra som en man med en rottweiler sa till Magnus när de möttes och grabbarna moppsade upp sig och han drog till sig dem i kopplet. "Äh, låt dem springa ut kopplets längd och sen rycker du till så ger det nog effekt ska du se" ....märks att han inte har erfarenhet av pinschern...


TACK så hemskt mycket för alla råd och delgivande av erfarenheter. Är JÄTTESKÖNT att höra att det är relativt många fler som har lite samma problem....alltid gott att veta att man inte är ensam där ute och kämpar med sin ligister
....och om det är fler som vill dela med sig av råd och erfarenheter så får tråden gärna fortsätta

/Saila

Haha, nej att rycka hårt i kopplet är en metod som bara slutar med att armarna blir avdomnade .

Mitt tips är att vara tyst och visa med kroppsspråket vad du vill ha ut av dem, att du säger nej eller sitt osv i det läge de redan påbörjat att dra, låta och ev göra utfall så är de blockerade på den andra hunden/hundarna och kommer inte att lyssna ändå. Om du vet du ofta möter hundar på vissa vägar så ha hundarna på kortare koppel redan innan och när du möter en hund gå lite åt sidan och ställ dig framför dem, alltså du visar dem att du står mellan dem och hunden och tar eventuella smällar så de behöver inte ta det ansvaret. Om de reagerar på en hund fråga ägaren om denne kan vänta stilla för du tränar dina, eller gå förbi en gång till. Och när dina hundar lugnat ner sig ev satt sig ner bakom och accepterat att du tar hand om situationen beröm och gå där ifrån. Gå inte därifrån förrens de är avslappande och slutat fokusera på den andra hunden, även om den andra hunden gått därifrån för länge sen. Gör samma sak med dem när de går enskilt med dig även att det inte är något problem då men mer för att vara konsekvent och övertydlig med vilka regler som gäller.

De kan stå bakom, sitta eller ligga, det bestämmer de själva, det viktiga är att du motar bort deras försök att komma framför dig och du bestämt visar att de ska hålla sig bakom, de ska heller inte fokusera på hunden mellan dina ben och stirra utan ställ dig ivägen för deras synfält, sätt ett ben framför dem om du märker de gör detta. Försök fånga beteendet och dämpa det redan vid första låsningen av blick på den andra hunden och beröm en massa när de slappnar av och är i den sinnesstämmning och attityd som du vill att de ska vara i.

Jag har kört detta med Zeta som iofs inte gjort några utfall men som ändå stretar mot andra hundar och kan bli lite frusterad när hon inte får hälsa och med svansen viftandes i 110, men bär jag på en matkasse eller väska så vill jag inte ha en dragande hund heller. Zetas reaktion på ovan är att hon brukar sätta sig bakom och titta bort och gäspa.

Med Nova håller jag på att träna in skvallra, vilket går ut på att hon ser en hund och därmed tar ögonkontakt med mig i väntan på en belöning och därmed så hoppas jag att hon även när hon är lös får syn på en hund komer och "skvallrar" till mig. Men har hört de som använder det på andra beteende med för då tar man bort fokuset på den andra hunden och lägger det på belöningen att han upptäckte det. Mer om detta finns här:
http://www.hundkonsulten.se/artikelsida.asp?intArticleID=9

Jag kör både belöning för att hon upptäcker hunden och sen försöker jag få med mig henne åt sidan. Känns som att hon förstår bättre då att hon inte kommer att få hälsa. Men här förbannar jag de som släpper fram sina hundar grr.
I de situationer det redan är kört så går jag bara förbi och låter henne hållas, då är hon ändå döv för all träning, ingen mening att slösa energi. Det är då man får blickar som att "men varför låter du hunden hållas?" Men som sagt en döv hund finns inte mycket att göra åt, bara att träna vid nästa tillfälle.
Här är det också lätt att krocka med hundar, jag ser till att hon inte går för långt fram vid buskar och hörn osv. Vänder och tar en annan väg om det är för trångt.

Bra tips tycker jag var att hindra hunden från att kika mellan benen på den andra hunden.

Bara å kämpa på

Låna Pilar!

Hon skiter i andra hundar, oavsett om de överraskar henne. Men min minsta Pinky kan börja tokskälla och då hoppar Pilar på henne. Det ledde till att båda mina hundar Vito och Pinky aktar sig för att börja skälla för då skulle deras morsa vara på dem. Pilar blir stressad om någon av hund nära henne börjar att skälla då hoppar hon på den närmaste. Detta beteende hade jag inte sett hos andra hundar...

Ett annat tips är om någon hund dyker upp plötsligt och då kan man börja kasta köttbulle på dina hundars huvud så de blir upptagna med att leta efter köttbulle. Eller avled dem med köttbulle och sök kontakt.. Lite mutande kanske men så kopplar de kanské till att om en hund dyker upp så får de en god bit så de vädner sig mot föraren istället för att skälla.. Det funkade på Vito när han var yngre...

Ett tips för de som inte har utbrytarkungar är nosgrimma. Provade det på Leo av en slump och upptäckte att i och med att han blir mycket lättare att kontrollera med nosgrimma (huvudet vänds automatiskt upp mot mig och bort från hundarna när man kortar in kopplet) så hinner han inte riktigt bli så uppstressad som han annars blir. Det gör att det går snabbare att bryta blockeringen han får av hundmötet, det går snabbare att lugna ner honom och avleda. Han slappnar av mer överhuvudtaget under promenaderna, som att han gett upp lite. Till saken hör att vi har haft väldiga problem med hundmöten och när det nu endast blir lite hopp och morr så är det ett stort framsteg. Så ett litet hett tips om någon vill prova.

Sanna och Leo skrev:Ett tips för de som inte har utbrytarkungar är nosgrimma. Provade det på Leo av en slump och upptäckte att i och med att han blir mycket lättare att kontrollera med nosgrimma (huvudet vänds automatiskt upp mot mig och bort från hundarna när man kortar in kopplet) så hinner han inte riktigt bli så uppstressad som han annars blir. Det gör att det går snabbare att bryta blockeringen han får av hundmötet, det går snabbare att lugna ner honom och avleda. Han slappnar av mer överhuvudtaget under promenaderna, som att han gett upp lite. Till saken hör att vi har haft väldiga problem med hundmöten och när det nu endast blir lite hopp och morr så är det ett stort framsteg. Så ett litet hett tips om någon vill prova.

Kan ju vara en idé, har haft det någon gång tidigare p.g.a. att han drog och det hjälpte bra i början, men sen var dte som om han vande sig och började igen. Men nu skulle det kanske fungera igen när det blir nytt igen så att säga och det kan ju ge mig lite tid till träning medan han är lite mer lätthanterlig. Det är så jäkla svårt att träna samtidigt när hela ens koncentration är på att hålla i hundarna så de inte kommer loss.

Obs...med tanke på utbrytarkung...jag kompletterade alltid nosgrimman med någon form av halvstryp också som hängde löst och inte störde funktionen av nosgrimman men skulle han komma ur nosgrimman så har man halsbandet som back-up

/Saila

Saila skrev:

Obs...med tanke på utbrytarkung...jag kompletterade alltid nosgrimman med någon form av halvstryp också som hängde löst och inte störde funktionen av nosgrimman men skulle han komma ur nosgrimman så har man halsbandet som back-up

/Saila

Jo, jag köpte ju nosgrimman rätt nyligen och då fick man med en sådan länk man ska koppla till halsbandet som back-up.
Hoppas det ordnar sig för er.

Låter som om det brister i ledarskapet. Hundcouchen på tv4+ har visat lösningar på denna problematiken. Har du sett de programmen?