Detta eviga nafsande

Hur får man bukt med nafsande? Sniff nafsar (andra, inte mej) när han är uppspelt och det skrämmer tyvärr folk. Han tar tag i deras händer och kläder, oftast är han lekfull, men ibland ger han folk tjuvnyp för att tala om att de inte är önskvärda som besökare.

Nafsandet går så snabbt att det är svårt att korrigera i det ögonblick det sker, så jag undrar om det finns nåt bra sätt att träna hunden att inte använda munnen på det sättet?

Gör han det direkt när han är lite uppspelt över besök? Eller kan det hända även efter att besöket varit hemma hos dig en stund?

Jag hade gjort så här ifall han bara blir uppspelt i början. Hur man ska göra om han nafsar även om gästen varit hemma hos dig en stund vet jag inte.

Sätt honom i bur när du får besök. När gästerna kommit in och du märker att Sniff är lugn då får han komma ut. Be gästerna att ignorera Sniff när han väl blir utsläppt. Jag tror han nafsar för att han är osäker, inte för att han är elak eller dum.

Jag sätter Harry i bur när vi är hos mina föräldrar när vi får manliga gäster där. Han är inte lika trygg där som han är här hemma. Samt att mammas morbror inte vet hur man ska hantera hundar och på så vis gjort både mig och Harry osäker. Han har böjt sig ner över Harry och "morrat" åt honom, vilke tresulterade i att Harry morrade tillbaka. Efter den händelsen är Harry osäker på män.

Men om han får sitta i sin trygga bur och spana in besökarna, samt att jag hinner berätta för dem att de inte ska bry sig om Harry, då går det alltid bra sen när han blir utsläppt. Då går han fram till gästerna med viftande svans. Då är både Harry och matte trygg!

Det här känns bra för oss. Harry har sin trygghet i buren och han vet att han får vara ifred där. Jag slipper vara nervös för att något kanske ska hända. Det är mitt ansvar att se till att Harry inte misslyckas. Och hittills har jag lyckas till 100 %.

Suvi med Sniff skrev:Hur får man bukt med nafsande? Sniff nafsar (andra, inte mej) när han är uppspelt och det skrämmer tyvärr folk. Han tar tag i deras händer och kläder, oftast är han lekfull, men ibland ger han folk tjuvnyp för att tala om att de inte är önskvärda som besökare.

Nafsandet går så snabbt att det är svårt att korrigera i det ögonblick det sker, så jag undrar om det finns nåt bra sätt att träna hunden att inte använda munnen på det sättet?

Hej! Jag har inte haft ngn vuxen Pinscher som har behållit det beteendet som för mig låter som en valpgrej som liksom blivit kvar kombinerat med att han blir lite osäker för att han känner att det är en situation där du inte har kontroll...

Jag skulle träna väldigt mycket på gå och lägg dig och kräva av honom att han faktiskt inte går fram förren era besökare har satt sig ner och han är lugn. Dock skulle jag i första hand träna just gå och lägg dig i korgen när ni är ensamma (grunden i det hela är egentligen samma som det som Emma rekomenderar hunden får inte förren den är lugn möta situationen men om man lyckas med att själv se till att hunden ligger kvar i korgen så får man i mina ögon en stark ökning av sitt eget ledarskap på köpet i och med att hunden klarar att följa din instruktion i en stressad situation...) och börja succesivt med sådana som han kanske blir uppspelt av men där du märkt att han inte känner osäkerheten och i början kanske du till och med ska försöka att ha honom kopplad så att du kan med kopplets hjälp få honom tillbaka och så gäller det att du ser till att han gör som du bestämt och inte ger dig.... Lättare sagt en gjort när man har en hundhund men det är vad jag tror ända sättet.

Jag har svårt att beskriva hela kedjan i ord i skrift... Dock är detta ngt som jag tycker är viktigt att träna mkt på och ngn jag tjatar sönder öronen på mina valpköpare om. Har du en hund som du kan platsa i en korg eller på en liten filt så kan du ta med dig hunden PRECIS vart som helst och folk kommer tycka att din hund är trevlig och du kommer få en mkt trevligare relation med din hund i alla sammanhang. Detta är ngt jag tror många med Pinscher inte tänker på och så tycker man det jobbigt att gå bort för att man har en hund som stissar runt och som inte kan koppla av. Det är inte hundens jobb att bestämma när den ska koppla av det är ditt, när man kommit dit så har man kommit långt.

Jag har ofta fått kommentarer att mina hundar verkar så lugna på utställning och folk blir förvånade att dom ligger och sover utan bur vid ringside... Det ENDA jag bryr mig om att träna med mina unga hundar är egentligen kommandot GÅ OCH LÄGG DIG ( vilket betyder gå och lägg dig och koppla av, det räcker inte att bara lägga sig för att sedan studsa upp som en liten boll) ... Kan dom det och stanna och inkallning och gå i kopplet så är jag rätt nöjd. Oftast hänger nämligen ensamhetsträningen ihop med att kunna koppla av i andra sammanhang så det kommer på ett bananskal.

Men det är ibland lättare sagt än gjort

Lycka till

Emma - Jag fick också tipset att sätta Sniffen i bur när jag fick besök och det funkade alldeles utmärkt i början. Nu finns det situationer då han blir "förbannad" och råskäller inifrån sin bur, men det verkar vara folk som han inte fått bekanta sig med, som bara stannar en kort stund och går utan att ha hälsat på honom.
Sist fick även jag en utskällning för att ha satt mej i "hans" hörn av soffan! Så uppfattar jag det iallafall.

Det som är jobbigt nu är att grannbarnen ringer på flera gånger om dagen. Oftast står vi i dörröppningen och pratar en minut eller så och för detta lilla har jag inte velat sätta honom i buren. Å andra sidan kan vi inte prata ostört för att han hoppar omkring i glädjeyra.

När barnen hälsar på vill de gärna leka med hunden men har noll hundvett. Sniffen har alltid gillat barn och blir på ystert humör och det blir förstås upptrissat av barnens energi. Han lugnar inte ner sig på samma sätt som med vuxna.
Jo jag vet att det ska vara jag och inte mina besökare som bestämmer, men jag blir en mespropp när jag inte vet vad som är RÄTT sak att göra. Jag vill ju att Sniff ska lära sig varva ner oavsett vem som finns i närheten. Att han ska kunna leka utan att använda munnen på folk.

(Sniffen är förresten inte heller så förtjust i män, särskilt när de joggar förbi i mörkret! Då ställer han sig på bakbenen och grymtar som en björn.)


Cathrine - Min Sniff är lite dampig. Han är oftast blixtsnabb på att lyda inomhus, men han han är aldrig långvarig. Han sitter eller ligger tills han fått sitt godis. Får han inget godis inom en minut tassar han iväg eller gör något annat för att tigga godis.

I fullkomligt lugna och stressfria situationer kan jag få honom att ligga en längre stund genom att mata med godis var tjugonde sekund. Jag har inte kunnat lära honom "gå och lägg dej". Du får gärna hjälpa mej och tala om hur jag gör!

Det mesta är svårt med en egensinnig hund med damp! Alla övningar som kräver tålamod och självbehärskning är mycket prövande för honom och ofta går han därifrån av frustration. Hundar och ungar är mycket intressantare än godis, förstås.

Att det ringer på dörren är världens händelse - varenda gång. Först skäller han några skall, sen gnyr han genast och viftar på svansen. Jag säger sitt, han sätter sig, men så fort jag öppnar dörren sticker han ut sin nos för att hälsa.
Grannbarnen ringer på flera gånger om dagen, ibland med nån minuts mellanrum och hunden går upp i samma stressnivå igen. Det känns som om jag borde koppla honom för att få mer kontroll eftersom han inte har "tid" att lyssna på mej, men det känns så omständligt! Fast jag har kanske inget val?

Olika hundägare gör på olika sätt. Tror att du kommer få lika många varianter som svar här i tråden

Själv anpassar jag mig gärna efter Tottes gränser så länge de inte inkräktar på mina. Jag vet att Cathrines tips angående frasen "Gå och lägg dig" fungerar utmärkt för henne och säkerligen för många, många andra. Dock är det inget som passar mig och Totte som team. För oss fungerar istället att ignorera, ignorera, ignorera.

Är det någon som kan tycka att han är obehaglig (han nafsar visserligen inte men vill gärna sitta i knäet, över huvudet och runt halsen på folk ) så har jag honom i sele och koppel hos mig där han inte får en chans att komma fram. Självklart får han hälsa då de kommer in men då kopplad.

Sedan så ifall du inte behöver dörrklockan utan hör knackningar så kan du prova att koppla ur den. Jag behöver t.ex. byta ringsignal på mobilen ibland eftersom när Totte hör melodin så vet han att matte kommer att fara som en galning genom lägenheten för att hitta den och då gäller det att vara med och hjälpa henne!

Så kortfattat: För min, och Tottes del, fungerar det att ignorera och ge honom en chans att få vara ifred bredvid mig.

Suvi med Sniff skrev:Emma - Jag fick också tipset att sätta Sniffen i bur när jag fick besök och det funkade alldeles utmärkt i början. Nu finns det situationer då han blir "förbannad" och råskäller inifrån sin bur, men det verkar vara folk som han inte fått bekanta sig med, som bara stannar en kort stund och går utan att ha hälsat på honom.
Sist fick även jag en utskällning för att ha satt mej i "hans" hörn av soffan! Så uppfattar jag det iallafall.

Det som är jobbigt nu är att grannbarnen ringer på flera gånger om dagen. Oftast står vi i dörröppningen och pratar en minut eller så och för detta lilla har jag inte velat sätta honom i buren. Å andra sidan kan vi inte prata ostört för att han hoppar omkring i glädjeyra.

När barnen hälsar på vill de gärna leka med hunden men har noll hundvett. Sniffen har alltid gillat barn och blir på ystert humör och det blir förstås upptrissat av barnens energi. Han lugnar inte ner sig på samma sätt som med vuxna.
Jo jag vet att det ska vara jag och inte mina besökare som bestämmer, men jag blir en mespropp när jag inte vet vad som är RÄTT sak att göra. Jag vill ju att Sniff ska lära sig varva ner oavsett vem som finns i närheten. Att han ska kunna leka utan att använda munnen på folk.

(Sniffen är förresten inte heller så förtjust i män, särskilt när de joggar förbi i mörkret! Då ställer han sig på bakbenen och grymtar som en björn.)


Cathrine - Min Sniff är lite dampig. Han är oftast blixtsnabb på att lyda inomhus, men han han är aldrig långvarig. Han sitter eller ligger tills han fått sitt godis. Får han inget godis inom en minut tassar han iväg eller gör något annat för att tigga godis.

I fullkomligt lugna och stressfria situationer kan jag få honom att ligga en längre stund genom att mata med godis var tjugonde sekund. Jag har inte kunnat lära honom "gå och lägg dej". Du får gärna hjälpa mej och tala om hur jag gör!

Det mesta är svårt med en egensinnig hund med damp! Alla övningar som kräver tålamod och självbehärskning är mycket prövande för honom och ofta går han därifrån av frustration. Hundar och ungar är mycket intressantare än godis, förstås.

Att det ringer på dörren är världens händelse - varenda gång. Först skäller han några skall, sen gnyr han genast och viftar på svansen. Jag säger sitt, han sätter sig, men så fort jag öppnar dörren sticker han ut sin nos för att hälsa.
Grannbarnen ringer på flera gånger om dagen, ibland med nån minuts mellanrum och hunden går upp i samma stressnivå igen. Det känns som om jag borde koppla honom för att få mer kontroll eftersom han inte har "tid" att lyssna på mej, men det känns så omständligt! Fast jag har kanske inget val?

Mycket kort snabbt svar, det är INGEN som helst idé att träna någonting om du inte kan se till att det du begär uppfylls, då lär han sig bara en sak att det spelar ingen roll vad du säger. Du måste se till att ta kontroll över situationen. Kanske lättare sagt än gjort men det är enda sättet för att han ska känna tillit och trygghet med dig. En hund måste vara extremt matorienterad för att kunna bryta beteenden pga att du viftar med mat så det kan du nog glömma. En stressad hund väljer sällan godis framför ngt annat. Jag tror bara konskvens och att du verkligen ser till (på ett konsekvent och trevligt sätt) att han gör som du säger om du väljer att säga ngt är väldigt viktigt.

Annars kan man ju ignorera som Lotta säger, då ska man nog ha som låtta en ängels tålamod och det har defintivt inte jag

Att mina hundar skäller när det ringer på dörren - är inget problem, det är helt ok och något som jag uppskattar! Alla vet om att här finns det elaka djävla hundar som biter om de tar sig in utan lov (man kan väl ljuga lite och det låter ju sååååå )

MEN - sedan skall de ju kunna bryta det beteendet när jag tycker att det är bra -
Har du testat vattenspruta???

Vi har en väldigt trång hall - på gott och ont - så när det ringer på dörren och jag vill släppa in folk har jag ett kompostgaller som spärrar av hallen mot resten at lgh.

Jag skulle oxå råda till "gå och lägg dig"... det är ett mycket bra kommando. Sen är det så, att jag kan inte få min att helt och hållet stanna i sina bäddar om det inte sker med herrans tukt och förmaning! Blomspruta kan funka... MEN jag har inga som helst problem med just när det kommer folk! Dom är bara glada och stojjiga av den anledningen.

Om nån vill träffa en matorienterad hund så finns det en pinscherflicka vid namn Blessin! Jag kan bryta ALLT med en gottis, jag kan nästan få henne till vad som helst... kommer hon inte på inkallning... så ropar jag GODIS... då kommer hon...!

Men hur tränar man då in "gå och lägg dig"? Jag har sjort så att jag pekat och krävt att dom ska lägga sig där jag pekar... knäppt med fingarna för att förstärka om det verkar svårt att höra... Sen har jag krävt att dom ska stanna där. Hur då krävt? Jaaa... krävt det. Om det så betytt att jag ska stå bredvid dem tills dom somnar eller ger upp... Hållit dem kvar med en hand eller bara jagat tillbaka dem om dom gått därifrån. Jaga kanske låter brutalt... men det är ju inte så hårt som det låter. Jag har visat med kroppsspråket och sen pekat... gått efter dem och sett till att dom fattar. Damp eller inte... tills slut går det in! Man kan få kämpa... men det är skönt att sen ha en hund som kan lägga sig och stanna kvar om det krävs.

Bur är oxå bra, eller en grind till ett rum där hunden får vara när det kommer folk. Jag håller på grind... kan kännas lite mindre instängt. MEN har man en hund som hoppar över är det ju lönlöst!

Många är råden Suvi, du får sålla och prova en väg att gå... Sen utvärdera. Men det tar tid, det gör det. Ge inte upp, det går!

//Kattis

Cuthalion skrev:Olika hundägare gör på olika sätt. Tror att du kommer få lika många varianter som svar här i tråden

Själv anpassar jag mig gärna efter Tottes gränser så länge de inte inkräktar på mina. Jag vet att Cathrines tips angående frasen "Gå och lägg dig" fungerar utmärkt för henne och säkerligen för många, många andra. Dock är det inget som passar mig och Totte som team. För oss fungerar istället att ignorera, ignorera, ignorera.

Är det någon som kan tycka att han är obehaglig (han nafsar visserligen inte men vill gärna sitta i knäet, över huvudet och runt halsen på folk ) så har jag honom i sele och koppel hos mig där han inte får en chans att komma fram. Självklart får han hälsa då de kommer in men då kopplad.

Sedan så ifall du inte behöver dörrklockan utan hör knackningar så kan du prova att koppla ur den. Jag behöver t.ex. byta ringsignal på mobilen ibland eftersom när Totte hör melodin så vet han att matte kommer att fara som en galning genom lägenheten för att hitta den och då gäller det att vara med och hjälpa henne!

Så kortfattat: För min, och Tottes del, fungerar det att ignorera och ge honom en chans att få vara ifred bredvid mig.

Ju fler svar, desto större chans att hitta en metod som kan hjälpa mej och Sniffen! Det är min förhoppning iallafall!

Ignorerametoden duger i vissa sammanhang, men det är svårt att snabbt instruera hundovana, hundrädda och barn. De vill gärna försöka kontrollera situationen på sina egna sätt! Då är det rätt tryggt att kunna ha hunden kopplad eller instoppad i buren. Men jag undrar om det är för passivt/undvikande? Går det att lära en hund att det är förbjudet att stoppa en människohand i munnen, om ni förstår hur jag menar?

Det där med dörrklockan har jag funderat på, jag tror jag ska sätta upp en lapp där jag ber folk knacka istället för att se om det inte dämpar den värsta hysterin! Dörrklockan skrämmer nästan slag på mej och det måste ju hunden märka också.

Rivendells Cathrine skrev:
Mycket kort snabbt svar, det är INGEN som helst idé att träna någonting om du inte kan se till att det du begär uppfylls, då lär han sig bara en sak att det spelar ingen roll vad du säger. Du måste se till att ta kontroll över situationen. Kanske lättare sagt än gjort men det är enda sättet för att han ska känna tillit och trygghet med dig. En hund måste vara extremt matorienterad för att kunna bryta beteenden pga att du viftar med mat så det kan du nog glömma. En stressad hund väljer sällan godis framför ngt annat. Jag tror bara konskvens och att du verkligen ser till (på ett konsekvent och trevligt sätt) att han gör som du säger om du väljer att säga ngt är väldigt viktigt.

Annars kan man ju ignorera som Lotta säger, då ska man nog ha som låtta en ängels tålamod och det har defintivt inte jag

Ja, eftersom han kommer från en hundgård har han inte förstått vitsen med att knyta an till och lyda en människa. Nu, efterett halvår, tycker jag att han BÖRJAR ty sig till mej, men på det stora hela tror han nog att det är han, ensam, mot världen, för att hårddra det.

Han älskar att lyda för godis när han är i rätt sinnesstämning, men är han stressad äter han inte om jag så stoppar godiset i munnen på honom.

BeeBronx skrev:Att mina hundar skäller när det ringer på dörren - är inget problem, det är helt ok och något som jag uppskattar! Alla vet om att här finns det elaka djävla hundar som biter om de tar sig in utan lov (man kan väl ljuga lite och det låter ju sååååå )

MEN - sedan skall de ju kunna bryta det beteendet när jag tycker att det är bra -
Har du testat vattenspruta???

Vi har en väldigt trång hall - på gott och ont - så när det ringer på dörren och jag vill släppa in folk har jag ett kompostgaller som spärrar av hallen mot resten at lgh.

Ja, ibland är det rätt skönt att han kan skälla med stora rösten! Det är helt ok att han talar om att nån står vid dörren, men sen ska han helst vara lugn och invänta mitt kommando. (I wish!)

Jag har inte testat vattenspruta ännu. Det finns ingen risk att det stressar upp?

Kompostgaller hade jag i början, men ställde upp det på vinden när jag fick för mej att han var rädd för det. Kanske dags att testa igen? Det dumma är att hallen är byggd så det inte finns nåt bra ställe att fästa gallret.

Rivendells Kattis skrev:Jag skulle oxå råda till "gå och lägg dig"... det är ett mycket bra kommando. Sen är det så, att jag kan inte få min att helt och hållet stanna i sina bäddar om det inte sker med herrans tukt och förmaning! Blomspruta kan funka... MEN jag har inga som helst problem med just när det kommer folk! Dom är bara glada och stojjiga av den anledningen.

Om nån vill träffa en matorienterad hund så finns det en pinscherflicka vid namn Blessin! Jag kan bryta ALLT med en gottis, jag kan nästan få henne till vad som helst... kommer hon inte på inkallning... så ropar jag GODIS... då kommer hon...!

Men hur tränar man då in "gå och lägg dig"? Jag har sjort så att jag pekat och krävt att dom ska lägga sig där jag pekar... knäppt med fingarna för att förstärka om det verkar svårt att höra... Sen har jag krävt att dom ska stanna där. Hur då krävt? Jaaa... krävt det. Om det så betytt att jag ska stå bredvid dem tills dom somnar eller ger upp... Hållit dem kvar med en hand eller bara jagat tillbaka dem om dom gått därifrån. Jaga kanske låter brutalt... men det är ju inte så hårt som det låter. Jag har visat med kroppsspråket och sen pekat... gått efter dem och sett till att dom fattar. Damp eller inte... tills slut går det in! Man kan få kämpa... men det är skönt att sen ha en hund som kan lägga sig och stanna kvar om det krävs.

Bur är oxå bra, eller en grind till ett rum där hunden får vara när det kommer folk. Jag håller på grind... kan kännas lite mindre instängt. MEN har man en hund som hoppar över är det ju lönlöst!

Många är råden Suvi, du får sålla och prova en väg att gå... Sen utvärdera. Men det tar tid, det gör det. Ge inte upp, det går!

//Kattis

Ska man börja öva "gå och lägg dej" med en bestämd liggplats tills de fattar eller kan man välja plats efter behag redan från start?

I början var buren en jättetrygg plats för Sniffen! Ett litet bo dit ingen annan kunde komma in. Han brukade lugna ner sig snabbt och somna. Sen förändrades det plötsligt och nu kan han bete sig som om han försöker kontrollera folk från buren med sitt skällande! Nu har han börjat vägra gå in där, så jag måste nog börja träna om det där, så det blir en positivt laddad plats igen.

Pilar var 1 år gammal när jag fick hem henne, innan dess hade hon bott på en hundgård tillsammans med andra hundar. Detta medförde att hon fick en del försvar-beteende. Alltså om hon fick ben eller mat så måste hon skydda dem.

Till en börja var det jobbigt att ha henne. Jag bodde först en kort tid i en lägenhet i Malmö sedan flyttade jag och Pilar till Uppsala och delade en studentlägenhet med en kompis. Där kunde hon gärna nafsa på kompisen och på de flesta besökarna när de kom in i lgh. Eller så kunde hon morra och vilja skrämma bort gästerna.

Jag lät då henne aldrig att hälsa på gästerna, när det ringde på dörren stängde jag in henne i sovrummet (hennes favoritplats) och där fick hon vara i fred. Ibland fick hon vara med när jag öppnade dörren men hon fick inte hälsa på folk utan att jag gett ett ok-besked.

Idag är hon väldig go och snäll vovve på sina bästa år. Hon bryr inte sig om besökarna och inte om folk som hälsar på henne. De intresserar inte henne och det är jätte bra tycker jag. Jag tror det handlar om ledarskap, hon är trygg med mig och med de fasta strukturer vi har här hemma.

Kanske får du backa några steg med Sniff och börja om. Låt inte honom gå fram till gästerna och hälsa utan din tillstånd. Placera honom på en tryggplats, där får det inte bli någon bestraffningsplats eller "skamvrå" för då kanske han blir förvirrad senare?

Åååå nu måste jag iväg till jobbet!!!! Är JÄTTE SEN!

Gällande ignorera så ifall du kombinerar det med koppel så riskerar du aldrig att människorna som är i närheten inte hinner få reda på vad som gäller eftersom du inte har så långt koppel.

Ex:

Det ringer på dörren och du sätter på Sniff hans sele (eller halsband) och koppel innan du går fram till dörren. Då du öppnar dörren blockerar du för Sniff att komma ut genom att ställa dig ivägen och till exempel bara glänta på dörren. Ananrs kan man hålla hunden framför sig men det kräver att man åtminstone i början vågar hålla i oavsett vilken typ av protester som kommer från hunden från hunden. Skall personen in i lägenheten så backar du undan tillsammans med Sniff och kortar kopplet så han inte kan studsa fram. Ignoransen kommer vad gäller Sniffs påhitt. Han kan hitta på vad han vill, det enda du är intresserad av är att han hålls borta från personerna som kommer.

Märker du att Sniff inte är på humör håller du honom borta HELA tiden oavsett hur gärna personerna som kommer vill hälsa. Tror du däremot att han kommer vara okay med att hälsa släpper du fram honom ett ögonblick så han får en chans att kontrollera personen och sedan tar du undan honom igen. Genom hela besöket har du Sniff bredvid dig oavsett om du kokar kaffe, går på toaletten eller bara sitter på en stol.

Sitter du på en stol kan du ha längre koppel så han får en chans att lägga sig när han väl blir så avslappnad även med koppel och besök (kan ta ett par minuter eller månader).

Pinschrar är envisa och stolta så vi måste vara snäppet envisare samtidigt som vi respekterar våra hundars gränser. Inte alltid en helt lätt kombination

Ulrika(Gangland) skrev:Pilar var 1 år gammal när jag fick hem henne, innan dess hade hon bott på en hundgård tillsammans med andra hundar. Detta medförde att hon fick en del försvar-beteende. Alltså om hon fick ben eller mat så måste hon skydda dem.

Till en börja var det jobbigt att ha henne. Jag bodde först en kort tid i en lägenhet i Malmö sedan flyttade jag och Pilar till Uppsala och delade en studentlägenhet med en kompis. Där kunde hon gärna nafsa på kompisen och på de flesta besökarna när de kom in i lgh. Eller så kunde hon morra och vilja skrämma bort gästerna.

Jag lät då henne aldrig att hälsa på gästerna, när det ringde på dörren stängde jag in henne i sovrummet (hennes favoritplats) och där fick hon vara i fred. Ibland fick hon vara med när jag öppnade dörren men hon fick inte hälsa på folk utan att jag gett ett ok-besked.

Idag är hon väldig go och snäll vovve på sina bästa år. Hon bryr inte sig om besökarna och inte om folk som hälsar på henne. De intresserar inte henne och det är jätte bra tycker jag. Jag tror det handlar om ledarskap, hon är trygg med mig och med de fasta strukturer vi har här hemma.

Kanske får du backa några steg med Sniff och börja om. Låt inte honom gå fram till gästerna och hälsa utan din tillstånd. Placera honom på en tryggplats, där får det inte bli någon bestraffningsplats eller "skamvrå" för då kanske han blir förvirrad senare?

Åååå nu måste jag iväg till jobbet!!!! Är JÄTTE SEN!

Åh, vad spännande med en hund som har en liknande bakgrund!

Sniffen delade hundgård med två bröder och jag tror de härjade med varandra hela dagarna. Otroligt nog så är Sniffen makalös med andra hundar! Visserligen översocial, men väldigt tålmodig med sura vovvar. Han har heller aldrig vaktat sin mat (däremot var han rädd för matskålen i början) eller sina ben, jag kan ta dem ur hans mun eller hålla dem åt honom utan att han blinkar.
Det han vaktar är isåfall soffan! Det är så illa att han vill äga andras soffor också!
Men den biten löser jag med koppel för närvarande.

Du menar att det räckte med att hunden inte fick hälsa för att få bukt på problemet? Det låter ju underbart!

Cuthalion skrev:Gällande ignorera så ifall du kombinerar det med koppel så riskerar du aldrig att människorna som är i närheten inte hinner få reda på vad som gäller eftersom du inte har så långt koppel.

Ex:

Det ringer på dörren och du sätter på Sniff hans sele (eller halsband) och koppel innan du går fram till dörren. Då du öppnar dörren blockerar du för Sniff att komma ut genom att ställa dig ivägen och till exempel bara glänta på dörren. Ananrs kan man hålla hunden framför sig men det kräver att man åtminstone i början vågar hålla i oavsett vilken typ av protester som kommer från hunden från hunden. Skall personen in i lägenheten så backar du undan tillsammans med Sniff och kortar kopplet så han inte kan studsa fram. Ignoransen kommer vad gäller Sniffs påhitt. Han kan hitta på vad han vill, det enda du är intresserad av är att han hålls borta från personerna som kommer.

Märker du att Sniff inte är på humör håller du honom borta HELA tiden oavsett hur gärna personerna som kommer vill hälsa. Tror du däremot att han kommer vara okay med att hälsa släpper du fram honom ett ögonblick så han får en chans att kontrollera personen och sedan tar du undan honom igen. Genom hela besöket har du Sniff bredvid dig oavsett om du kokar kaffe, går på toaletten eller bara sitter på en stol.

Sitter du på en stol kan du ha längre koppel så han får en chans att lägga sig när han väl blir så avslappnad även med koppel och besök (kan ta ett par minuter eller månader).

Pinschrar är envisa och stolta så vi måste vara snäppet envisare samtidigt som vi respekterar våra hundars gränser. Inte alltid en helt lätt kombination

Det där sista är så sant! De jäkla hundarna kräver att man är fokuserad som fasen, för när tankarna börjar vandra passar hunden på med nåt jäkelskap.

Jag ska testa att ha honom kopplad mer och se hur det funkar, annars blir det buren eller sovrummet för hans del.

Hej Suvi!

Jag tror att det är bra att ha EN plats som är hans från början, tex bädden eller buren. Buren med öppen dörr så klart...! Och när man börjar träna in "gå och lägg dig" så kan man förstärka med en gotte som man lägger i korgen, då blir det trevligt att lägga sig där. Sen om han söker upp korgen/buren självmant... så kan man smyga in ett "gå och lägg dig" precis när han lägger sig (om man ser villsäga) och om man vill förstärka det med en klapp eller gotte.

När man sen märker att han fattar... kan man köra det där man pekar, typ soffan (om han får vara där) eller filt eller mattan.

Tror inte att han stressas av vattensprutan. Jag har aldrig märkt att det skulle stressa mina hundar, tvärt om... dom bryter snabbt sina förehavanden och går och lägger sig.


//Kattis

Ok, tack för tips.

Ett problem vi har är att han avreagerar sig på sina filtar när han blir rastlös eller vill ha min uppmärksamhet, så buren ligger helt bar och filten ligger i en hög nånstans. Jag går och "bäddar" om hans filtar jäääämt. Om jag inte tar bort dem. Jag måste skaffa en biabädd som ligger still på sin plats!

[quote="Suvi med Sniff"]

Ulrika(Gangland) skrev:Det han vaktar är isåfall soffan! Det är så illa att han vill äga andras soffor också!
Men den biten löser jag med koppel för närvarande.

Du menar att det räckte med att hunden inte fick hälsa för att få bukt på problemet? Det låter ju underbart!

Pilar vaktade också soffan. Aldrig mot mig och sambon, det var däremot mot besökarna som inte fick sitta på soffan. Låg hon på soffan så kunde hon stirra så sjukt mycket på besökaren att h*n blev rädd för henne... Eller morrade om h*n satte ner sig.

Jag minns det var en mycket jobbig period eftersom jag var ung och fick massor med besök hem. Dock blev det lättare när jag satte upp regler som t.ex. stänga in Pilar i sovrummet. Hon trivdes jätte bra att ligga under täcken och ha hela sängen för sig själv bland många kuddar. Ibland fick hon tuggben.

Det tog kanske 2 år innan problemet blev riktigt problemfritt.. Gradvis blev det bättre. Efter tre valpkullar och många flytt. Efter sterilisering. Är hon en go hund som är svårt att tro det är samma hund som jag fick hem för 8 år sedan . Jag är säker på att det beteende hon fick var för hon bodde i hundgård det första levnadsåret.

Ha tålamod!