Träna bort skotträdsla, går det?

Vet inte om det här är rätt ställe att lägga det, men nu hamnar det här ialla fall.

Poppis gillar inte smällare och riktigt hård åska och ej heller då skott, han är inte livrädd och får inte panik när det smäller men han blir väldigt närgången och sitter gärna "på" en om det går. är man ute och det smäller så åker svansen ner och han får brottom hem. Presis nu har jag sett programmet på tv med Cesar och där rehabliterar han en livrädd hund till att inte ha några problem alls när det smäller, med andra ord så går det att träna bort, i alla fall om man e Cesar. I filmen använder sig Cesar av belöningen att hunden får bada, och eftersom Poppis älskar att bada så ska jag testa det till sommaren, lite kallt ute nu för det än.
Är det någon som provat sig på att träna bort det och hur har det i så fall gått?

Det där låter som Totte fast i hans fall var det borrning som han inte klarade av. Han skulle sitta på en och var riktigt låg och olycklig så fort grannar renoverade.

I hans fall så var det som fick bort all rädsla att han fick se vad det var som lät. Vi glasade in balkongen vilket resulterade i en borrande hantverkare på balkongen från 7 på morgonen till 17 på em. I början var lillen precis som vanligt när det borras, han skulle vara nära, tätt intill och på både husse och mig. I slutet av dagen var det relativt lugnt men den stora skillnaden märktes när grannarna började borra någon dag senare. Ingen reaktion på Totte överhuvudtaget! Sedan dess (ett par månader sedan) har det varit helt lugnt.

Ifall Totte hade varit berörd hade jag försökt vänja honom vid att inget hemskt händer trots att det smäller och att han får vara med och se vad som händer eftersom det brukar hjälpa honom. Dock kan ju en annan hund bli ännu mer stressad av den "behandlingen" så man får väl göra en avvägning beroende på vad man har för hund

Zelda är skotträdd, hon blir tom skraj inomhus om en raket/smällare bränner av, hon vankar omkring,svansen ner, har hänt att hon pissat inne då
Utomhus åker svansen ner och hon slänger sig i kopplet och försöker fly hem...

Jag vetitusan hur man ska göra, försöker ta det lugnt och låstas som ingenting, men nu på nyår åker vi till landet för att slippa det värsta.

Ingen aning om bad kan funka, prova. Dock vet jag att Zelda kan strunta i skott om hon spårar

Första nyår var Coyak knappt halvåret och märkte knappt att det small. Inte vad jag kan komma ihåg i alla fall. Men när han vid sitt andra nyår hörde smällare skrek han rätt ut och fick panik. Här smäller det ganska mycket ett par veckor innan och ett par veckor efter nyår så vi hade en tuff tid. Det jag gjorde var att jag såg till att ha halsband på honom för att kunna styra hans panikattacker. Istället för att fortsätta gå när han blev livrädd stod jag still med kort, kort koppel så att han inte kunde snurra runt. Väntade tills han tog ett par andetag innan jag gick och höll honom hela tiden på kort koppel för att se till att han höll en normal promenadtakt. Jag sa absolut inget till honom och rörde honom inte heller! Det misstaget har jag gjort vid hundmöten . . . Det enda stödet som jag gav honom var med andra ord kopplet. Vi undvek ställen där det smälldes mest men han reagerade även på långt håll. Det vill säga de första veckorna!

Efter nyår märkte jag en stor skillnad. Panikattackerna blev färre även om han blev mycket låg. Till detta året har jag spelat CD-skivan med smällare och fyrverkerier men jag har än så länge inte kommit till de volymerna som man kan möta ute. Däremot så har vi redan vid ett tillfälle råkat ut för smällare. Det var första gången han hörde en smällare med den höga volymen sedan förra året. Gissa om jag blev nervös! Men Coyak reagerade enbart genom att bli låg och lite orolig!!! Jag kortade dock upp kopplet för säkerhetsskull och jag kommer att använda mig av samma metod detta år. Se till att panikattackerna inte blir förstärkta!!! Även att gå när de blir oroliga som om inget händer är att förstärka flyktbeteendet. Tänk på det! Men jag hoppas på att vi slipper utsättas för många smällare. Och detta år kanske jag kan belöna honom om han förblir orörd . . .

Kanske ska tillägga att man kan smälla en smällare mitt framför nosen på Azlan och han knappt blinkar. Ja, nästan i alla fall!

Zeta är ju skott/fyrverkeri rädd. Hon blev det vid 1,5 års åldern då hon fick en smällare kastad efter sig och några månader senare så skjöt de av ett par skott på bruks 20m ifrån oss utan förvarning så både jag och Zeta hoppade till...

Sen dess har jag tränat allt möjligt... köpt Ander Hallgrens skiva, en knallpistol, gått hos hundpsykolog mm. Cd skivan fattade Zeta snabbt att det inte var på riktigt så den reagerar hon inte alls på. I början var just skotten platsbundet till bruks med så bara jag närmade mig bruks kröp hon ner vid fötterna och skakade. Vi har ju dessutom som på många bruks en skjutbana inte så långt därifrån, det hade hon aldrig reagerat på tidigare men efter skotten reagerade hon på minsta lilla. Så jag tränade genom att vara runt bruks fast i skogen, ibland bara att sitta ibland leka osv, fortsatte in på bruks och började leka och köre lite hinder och konster som hon kunde och tyckte vara kul, helt utan krav men hela tiden i rörelse så hon slapp sitta stilla och börja lyssna. Gick nämre o nämre skjutbanan. Numer reagerar hon inte på skott på avstånd, visst hon kan titta upp om det är högt men svans är fortfarande uppe och hon fortsätter med vad hon håller på med, skott på riktigt nära håll har jag inte utsatt henne för, känns onödigt.

Fyrverkeri är det värre med, hon reagerar inte jättemycket än utan mer när det blir intensivt som dagarna innan och efter nyår. Vi var ute häromdagen och då smällde det Zeta blev låg i några minuter men när det inte kom något mer så var det lugnt igen. Nova reagerade inte alls som tur var.

Det som är lite jobbigt nu tycker jag är att jag inte vill att det ska "smitta av sig" på Nova, att hon reagerar för Zeta gör det. Fördelen är ju att Zeta avreagerar vädligt snabbt och det är skönt. Men jag kommer ändå gå seperata rundor med dem nu nämre nyår och efter, tur man är ledig Så jag iaf kan minimera risken så mycket som möjligt. Långrundan med dem kommer jag ju ta tidig morgon innan barn/ungdomar gått upp och börjat smälla sen blir det bara kortare rundor när det är mörkt.

Men jag tror nog det går att träna bort till en viss del, beror på hur chockad hunden blivit med tror jag. Zeta tror jag aldrig kommer klara fyrverkerier men skotten fixar hon ju nu, iaf så mkt som hon behöver i vår vardag.

Jag har lärt mig den hårda vägen att man måste vänta ut paniken, aldrig gå vidare förrän svansen kommit upp. Tog mig lång tid att få haj på allt. Men nu står jag kvar, tyst, när nåt skrämmer henne, tills hon lugnat sig först då får hon gå vidare. Brukar efter en viss tid förflutit och hon verkar ha lugnat sig, testa stressnivån genom att ge godis, om hon inte kan ta godiset står vi kvar tills hon kan det. Om hon tar godis, så kör vi lite tricks så hon blir på bra humör på den platsen.
Inomhus tittar jag inte ens på henne när hon reagerar på raketer ute, men om hon börjar ränna runt i panik inne i år igen får jag nog begränsa utrymmet.

Får helt enkelt träna vidare och hoppas att ingen raket/smällare kommer för nära så hon blir chockad igen. Hon blev vettskrämd sitt första år när dom brände av rakter på IP när vi gick förbi.

Jag har haft en hund som var otroligt skotträdd och ljudkänslig. Han reagerade med total panik och flykt försök. Han rullade bak ögonen och sprang bara var som helst. Detta var otroligt jobbigt att se för han led verkligen.

Jag hade han nästan alltid lös ute och jag var livrädd att det skulle smälla till och han skulle dra till skogs utan att veta var han var sen när han väl lugnat ner sig igen. (Vilket kunde ta flera dagar efter ex nyår och valborg) Jag hade tanken att träna bort det här men så insåg jag att han kommer alltid att vara rädd hur jag än gör för rädslan sitter så djupt i honom. Så jag bestämde mig för att ge honom en uppgift när han blev rädd. Istället för att få panik och rusa iväg skulle han komma till mig, jag lyfte upp honom (nu snackar jag om en 8kg foxterrier och inte 20kg pinscher) och pratade lugnt med han utan att ömka. När han fattat vad det hela gick ut på så kom han snabbt till mig med öronen bak men med ögonen framme. Jag lyfte upp och han kunde lugna ner sig mycket snabbare än när han tog tag i det helt själv. Ibland fick jag bära hem honom men oftast så lugnade han ner sig och kunde fortsätta promenaden på egna tassar. Jag slapp också oroa mig för att han skulle springa bort i ren panik. Detta blev så effektivt så ibland hörde han smällar som jag inte hörde och då kom han till mig och ville upp i famnen. Annars hatade han att bli buren.

Han var rädd för alla ljud i vardagen så jag började träna när grannen slog igen sin ytterdörr. Då åkte öronen bak på han och då ropade jag på honom. Sen ökade jag på hela tiden med värre och värre ljud för honom. Det gick ju inte på en kvart att träna såhär men det fungerade jättebra och sista halvåret han var i livet så kunde han faktiskt hantera ljud utan att jag lyfte upp honom. Han kom till mig och jag pratade lugnt med honom när han var på marken och han kunde släppa det hela. Jag hade han i 4 år och tränade såhär i en 3 år kanske.. Vet inte exakt när jag började träna på allvar med detta.

Så tränade jag iaf, jag hoppas jag aldrig behöver testa det på en hund igen. Men jag tror mycket på att ge hunden en uppgift att göra när den blir rädd, för alla hundar kan inte hantera rädslorna själv. Jag kunde knappast stå på samma fläck i kort koppel i tre dagar för att han skulle lugna ner sig.

Fanken, det hände igår igen. Hörde svaga ljud av raketer/smällare ute, gjorde ingenaffär av det hela. Mne hon började vanka/springa fram och tillbaka i lägenheten, låg och svansen långt ner. Hon kunde inte slappna av, så jag försökte lugna med lite massage, hjälpte icke. Slutade med att hon promt ville ut så fine vi gick ut fastän vi vart ute för 30 min sen. Hon ville kanske kolla läget där ute? Suck om det ska vara så här varje dag i 1-2 månader. Jag kanske får ta och köpa ett DAP-halsband, eller är det försent nu? Är lite skeptiskt till lugnande tabletter..men jag vet inte. vad tycker ni?