Trattpanik

Ok, kastreringen imorse gick bra. Nu är han pigg och alert igen och jag övervakar så han inte kommer åt såret. För tillfället sitter det en tamponad där men den ska jag ta loss ikväll, är det sagt.

Sniffen är väldigt rädd för saker som kan användas emot honom. Klotången tex. Men han blir lika panisk när jag kommer med en tub salva eller liknande, då flyr han. Han hatar att bli fasthållen, så jag visste att det där med tratt skulle bli svårt.
Först försökte han skaka loss den, sen satt han stel och tryckte sig skräckslaget mot mej, sen kom panikattacken. Då lyckades han få ut underkäken så att tratten skar in i gapet på honom och sprang omkring så tills jag kunde befria honom. Nu springer han omkring helt tossig fast den är av.

Hjälp mej, hur gör man? Detta är hunden som är känd för att ta sig ur halsband, selar och inhägnader. En Houdini.
Tanken är ju att han ska ta det lugnt med fysiska aktiviteter tills såret läkt, men vild brottning i skenande galopp är väl inte så nyttigt? Så länge jag är vaken och hemma kan jag ju övervaka honom, men ska jag tratta honom ändå så han vänjer sig?

Och så funderar jag på tamponaden, törs jag ta bort den om han härjar så såret börjar blöda?

Jag tycker du skall ringa din vetrinär och höra - jag hade själv inte något kvar att ta bort och kan inte råda dig - vetrinären är dessutom den enda som vet hur såret är sytt coh hur känsligt det är!

Det finns en sorts tratt som är som en krage istället, den kanske Sniffen skulle gilla bättre? Eller så vänjer han sig, för Harry hatade tratten första gångerna han hade en, satt upptryckt i ett hörn och pep... Kan du göra någon slags inhägnad åt SNiff, så han inte kan rusa omkring?

Harry hade en tejp över såret, den skulle jag ta bort efter ca tre dagar. Harry gillar inte heller att bli fasthållen (och jag gillar inte att hålla fast honom...), men med milt våld, dvs att jag satt ovanpå honom och höll ner honom med min kropp så gick det. Plus massa godis efteråt.

Tejpen satt rätt hårt och det skar i mitt mattehjärta, men jag lovar att Harry älskar sin matte lika mycket före som efter fasthållningen. Men jag hade ont i magen...

Tamponaden rök nyss. Sniffen var så tydligt illa berörd av den att jag tog bort den... med viss assistens från herr Sniff själv.
Hur ser en sån där krage ut? I teorin låter den som nåt Sniff skulle ha lättare att acceptera - så småningom. Möjligen.

Ok, nu har jag sytt en krage som blev stor, men säkert ändå för liten. Har inte satt på den än. (Ringde till djuraffärn och hörde att den kostade drygt 300 riksdaler för mellanstorlek.)

Men! Trixet idag är att han får bära små pojkkalsonger! Jag fick tipset och ringde mamma som fick åka och handla. Jag får ju hålla koll på honom, förstås, men han får iallafall inte tvärpanik av dem!

Suvi med Sniff skrev:

Men! Trixet idag är att han får bära små pojkkalsonger! Jag fick tipset och ringde mamma som fick åka och handla. Jag får ju hålla koll på honom, förstås, men han får iallafall inte tvärpanik av dem!

Hi hi... synd att kameran är trasig!
Hoppas att ni hittar ngn bra lösning så att han inte måste hispa runt en vecka med tratten... Fast han borde ju också vänja sig.

Usch jobbigt det där med Tratt...jag har ju haft mina 2 hundar i Tratt kan man säga så?
Men det har funkat bra dom har gillat läget men det jag gjode det var att inte ha denna tratt 24 timmar om dygnet utan bara när jag inte kunde ha 100% koll på dom !

Är man med och finns vid hunden såå varför denna tratt då ?Bättre att säga till!

Ja jag har inga andra Tips tyvärr!

Haha jag skrattade när mina hade tratt det var lite jobbigt att ta sig ner för trappan med en tratt runt skallen!

//Linda

Zeta hade aldrig haft tratt när jag kastrerade henne för 1,5 år sen och tyckte inte det var något kul direkt. Hon blev ganska stilla och gick emot överallt och försökte backa ur tratten (good luck) hon förstod liksom inte vad det var som omgav henne som hon inte kunde ta sig ifrån. Jag hade tratten i halsband annars hade den åkt av snabbt. Jag gjorde som så att jag fick en extra tratt som jag klippte ner så den inte var ivägen eller "skymde" sikten så den slutade vid öronen ungefär så hon skulle vänja sig vid att ha något där. Efter ett par dagar bytte jag till den stora igen och inga problem alls. Hon bara mejer fram med tratt numer Opererade henne för ett år sen med drygt och det var som hon aldrig gjort något annat

Så mitt tips är att ta en liten tratt och låt han vänja sig att något är där, innan du tar den stora, man behöver ju så stora tyvärr för de är ju baddare på att kunna komma åt överallt även de har tratt.

Stackars sniffen! kalsonger på hunden hihi.
Zelda har haft tratt ett dygn, hon reagerade genom att stå blickstilla med hängande huvud och pep i massor. Fick "natta" henne hela tiden den natten då hon vaknade och pep pep pep av olycka. Men sen vande hon sig och såg bara lite allmänt olycklig ut Hon försökte också krafsa av sig tratten samt "springa av sig den"....

Första gången Sniffen fick på sej tratten fick han panik och försökte bli av med den, och det tyckta jag var en normal och väntad respons. Andra gången jag satte på den hamnade han i nåt som liknade chock, och det var mindre bra.

Han bara satt och pressade sin skakande kropp emot mej och flåsade med öppen mun så saliven rann på botten av tratten. Jag försökte vänta ut honom för att skräcken skulle lossna, men det var inte kul att se honom så. Det påstås om en människa att en panikattack bara kan ligga på maxnivå i en halvtimme, sen börjar paniken avta automatiskt för att det är fysiskt omöjligt att ha fullständig panik i mer än 30 minuter. Ja, så har man sagt till mej iallafall. Så jag väntade. Och man ska ju inte dalta, klart hunden inte kommer gilla tratten...
Men han satt i samma ställning och skakade och flämtade. (Som ni vet så flämtar ju inte pinschern utan bra anledning.)

Han var liksom fast i sin bubbla och mådde tydligen inte bra alls.
När det hade gått en timma gjorde han plötsligt en rörelse och försökte lägga sig ner, men satte sig upp lika snabbt. Då hade jag inte hjärta att låta tratten vara kvar utan tog av den.
Så fort jag gjort det la han sig platt direkt på golvet, förmodligen för att svalka sig. Då var han väldigt varm. Han låg så ett tag och återhämtade sig. Gnydde i sömnen. När han sen vaknade var han sig själv igen.

Jag har inte velat sätta på tratten igen sen dess. Det kändes som om jag utsatt honom för onödigt mycket stress när han var nyopererad och påverkad, men nu lär han ju knappast ha positiva känslor för tratten.

Att han är lika grov runt hals och huvud är ett problem, för drar man inte åt ordentligt kommer han lätt kunna få av sig tratten. Samma sak med kragen jag sydde åt honom. Man kan ju inte strypa sitt djur för att hindra slickande.

Ikväll ska jag köpa tikskydd och hoppas att det ska sitta bra på honom. Kalsonger för pojkar har en mindre bra passform när de sitter på en hundrumpa. Håll nu tummarna för att tikskyddet sitter bra!

Kan du inte ha på Sniff hans sele inomhus och fästa kragen i den? Då kan han inte krafsa av sig den åtminstone och den slipper sitta åt.

Vad gäller flämtandet så blev han förmodligen stressad av att ha tratten på sig men ifall du är lugn och låter honom sitta intill dig medan du knappar på datorn eller liknande kommer han förmodligen slappna av till slut.

Hoppas tikskyddet hjälper annars så att ni slipper problemen:) .

Jag tycker du ska glömma det där med Tratt mm du förstäker bara något dåligt och finns du vid hans sida så kan du ju gå in och styra upp visst har man kanske inte 100 % koll hela dygnet.
Men grejen är ju att du måste ju sova och jobba hmmm ja svårt det där hur man ska lösa det

Är han där hela tiden och vill bita bort gnaga bort stygnen?Slicka rent mm
Hur många dagar ska stygen sitta?

//Linda

Undrar om kameran på laptopen är på, för det var precis vad jag gjorde! Jag satt vid datorn och knappade när Sniffen satt och flämtade och skakade och såg frånvarande ut.

Jag har precis kommit hem med ett jättefint och bra tikskydd! Åh, jag är så nöjd! Jag hoppas det inte ska göra mej besviken, som det verkar nu sitter det så tajt att han inte kommer åt att slicka. Och det är i bomull som andas. Han är bara liiite brydd, men rör sig normalt och har inte hamnat i nån psykos än.

Han är sydd med sån där tråd som försvinner av sig självt, så inga stygn ska tas bort av veterinär. Såret i sig ser bra ut, det verkar läka bra fast han kommit åt att slicka. Han fick ju en tamponad fastsydd som jag klippte loss, men då var det några stygn jag inte fick loss med min trubbiga sax, man skulle haft nåt med väldigt fin spets egentligen. Jag tror att det kan vara de där extrastygnen som stramat och besvärat honom. Sen kliar det väl när läkningsprocessen är igång! Men det verkar inte göra ont alls och det är ju skönt. Han är inte känslig för beröring eller så.

Nu är jag ju hemma i princip hela tiden, ska bara iväg en kortis för att få en spruta imorgon. På onsdag blir jag borta 2½ timme, men med nya trosan tror jag nästan att jag vågar lämna honom ensam! Får se om jag kn få hundvakt, ser det inte bra ut får jag stanna hemma. Men jo, jag har det så bra så jag kan övervaka honom dygnet runt i princip. Lite svårare när man sover, men då brukar han också sova.