Har ni läst SKK´s ...
Har ni läst SKK´s ...
BeeBronx fre nov 28, 2008 8:18 pm
brev till Regeringen/Miljödepartementet ang den aktuella situationen för den svenska vargstammen - 20081128.
Skk - vargstammen
YTTRANDE 2008-05-07
Miljödepartementet Utredningen om de stora rovdjuren SOU 2007:89 103 33 Stockholm
Remissvar över ”Betänkandet SOU 2007:89 Rovdjuren och deras förvaltning”
Svenska Kennelklubben (SKK) har getts möjlighet att yttra sig över remiss gällande ”Betänkandet SOU 2007:89 Rovdjuren och deras förvaltning”
Inledningsvis önskar SKK framhålla att utredningen tillsynes är mycket välgjord. Vidare att den visar klar ambition för att väga in de överblickbara effekter och behov som krävs för att Riksdagen ska kunna göra en omprövning för en tillämpbar, hållbar och trovärdig förvaltningsplan för våra stora rovdjur. Det är också SKKs bestämda uppfattning att de beslut som ska fattas med ledning av nämnda utredning måste skapa en acceptans och en långsiktighet, särskilt bland de människor som har att leva och få sin näring i de geografiska områden där förekomsten av våra stora rovdjur är som störst.
SKK har i flera tidigare remissvar pekat på det faktum att en förhållandevis liten del av Sveriges yta (ca en tredjedel) i dagsläget har att bära en orimligt stor del av de nuvarande populationerna av våra stora rovdjur. I avvaktan på att rovdjuren får en naturligt större utbredning måste riksdagen formulera en rovdjurspolitik som kan vinna både förståelse och acceptans hos de människor som lever, har sina fritidsintressen och/eller finner sin näring inom dessa områden.
Ett stort antal remissinstanser, förutom SKK, har tidigare uttalat att en sådan politik kräver att beslutsfattande om att förvaltningen av aktuella arter måste flyttas ut på en mer regional nivå. Härvid visar utredningen en ambition som SKK välkomnar. De problem med illegal jakt som bland annat BRÅ pekat på anses också av många till stor del ha sin grund i att människorna i berörda områden inte anser sig finna gehör eller respons i nuvarande förvaltningssystem.
--------------------------------------------------------------------------------
Page 2
SKK anser också att grunden till en framgångsrik politik är att myndigheterna måste i högre grad ta hänsyn till det samlade rovdjurstrycket inom ett geografiskt/regionalt område när förvaltningsplanerna utarbetas och fastställs. Till exempel efterlyser SKK att även ett mer reglerat system för att även instanser på kommunal nivå ska beredas möjlighet att påkalla regionala beslut om invånarna inom en kommun finner ett till synes alltför stort samlat rovdjurstryck, eller förekomst av enskilda individer som uppträder onormalt och/eller oskyggt.
Sammanfattning
• SKK delar utredningens uppfattning att en förutsättning för en lyckad rovdjurspolitik är att det bildas goda relationer mellan människor och rovdjur
• SKK önskar särskilt poängtera att det samlade rovdjurstrycket inom en region ska väga tungt i förvaltningsplanerna
• SKK anser att en regional förvaltning av rovdjursstammarna är en förutsättning för att rovdjurspolitiken ska nå acceptans
• SKK anser att kungsörn ska ingå bland de arter som regleras i § 28 JF
• SKK anser att det nationella målet om 300 årliga lodjursföryngringar ska ses över
• SKK stödjer att eftersök på skadade björnar endast får utföras av särskilt utbildade ekipage
• Reella resurser sätts in för att inavelsproblematiken för vargstammen finner en lösning genom att ”nytt blod” tillförs
• SKK poängterar att vargens tillväxtpotential är sådan att förvaltningen måste tillämpa alternativa modeller
• Att ytterligare informationsinsatser görs för att ändra attityderna mot illegal jakt
• Att straffskalor justeras så att rättspraxis vid jaktbrott får rimligare nivåer
• SKK vill särskilt trycka på att ersättning för hundar som skadas eller dödas vid rovdjursangrepp måste anpassas till marknadsmässiga nivåer, vilket också torde vara en förutsättning för att nå rimlig acceptans för en framtida förvaltning i rovdjurstäta områden
• Avslutningsvis vill SKK understryka att möjligheten till att bedriva den nordiska och traditionsrika samt kulturellt viktiga jakten med drivande hund, respektive löshund, ovillkorligen måste bibehållas
--------------------------------------------------------------------------------
SKKs specifika uppfattningar avseende respektive art
Kungsörn
SKK anser att kungsörnen i dag har en gynnsam bevarandestatus och dessutom har en ökande populationsgrad. SKK anser därför att kungsörnen kan ingå bland de arter som regleras av § 28 JF.
SKK anser också att viss försiktighet bör ske med vinterutfodring för kungsörn. Erfarenheterna visar att sådan utfodring kan samla ett stort antal örnar inom ett begränsat område och därigenom avsevärt öka risken för angrepp på småväxta hundraser.
Lodjur
SKK menar att Sverige i dag har en gynnsam population av lodjur, särskilt om den också sammanräknas med den norska stammen.
SKK kan också konstatera att lodjuret är den art där osäkerheten om antalet verkliga föryngringar är störst. Samtidigt kan konstateras att lodjurets utbredning är mer svårbedömd i de delar av Sverige som där dålig snötillgång gör det svår att genomföra säkra inventeringar. Därigenom bör möjligen det nationella målet om 300 föryngringar ses över.
Järv
SKK anser att det även för järv bör finnas en målsättning om en förvaltning genom licensjakt. Det exempel som finns från Norge pekar mot att en reglerad licensjakt i kombination med skyddsjakt vittfall är bättre än den påstådda illegala förvaltning som sker i dag.
Björn
SKK delar utredningens uppfattning om att björnen har en mer än väl gynnsam bevarandestatus. Detta medför att jakten fortsatt kan bedrivas genom licensjakt och att skyddsjakt kan genomföras på enskilt skadegörande individer.
SKK stödjer att eftersök på skadade björnar endast får utföras av särskilt utbildade ekipage. Vidare anser SKK att de jägare som direkt avser att jaga björn, eller jagar i områden medriklig förekomst av björn, absolut bör inleda varje jaktsäsong med en gedigen övningsskjutning på särskilda ”björnfigurer”. När det gäller björnstammens framtida utbredning kan konstateras att i björnen möjligaste mån undviker människor, men att en fortsatt utbredning oundvikligt innebär risk för angrepp på människor. Detta faktum måste vara ett av de viktigaste underlagen för berörda länsstyrelsers licenstilldelning.
--------------------------------------------------------------------------------
Page 4
Varg
Vargen är onekligen den art av de stora rovdjuren som skapar flest motsättningar och konflikter. Den är också den art som torde vara huvudorsaken till att många anser att den svenska rovdjurspolitiken havererat.
SKK har i tidigare yttrande med eftertryck deklarerat att en livskraftig vargstam ska ingå i den svenska faunan. Dock kommer SKK aldrig att utrycka någon form av acceptans eller stöd för att den mer än 100-åriga tradition av jakt med drivande- eller löshund, som utgör många människors fritidsintresse och mått på livskvalitet i stora delar av vår glesbyggd, begränsas eller ytterligare inskränks. I den hitintills varande debatten har mycket handlat om antalet vargar, om antalet revirhävdande par eller antalet familjegrupper. Samtidigt talar forskningen om att ett av de största hoten mot vår vargstam är den genetiska utarmningen.
I detta sammanhang vill SKK särskilt trycka på att den genetiska variationen inte ökar enbart genom fler individer eller familjegrupper, utan endast om nya individer tillförs från den finsk – ryska varg populationen. Därför torde någon form av möjlighet för finsk – ryska vargar förflytta sig söderut möjliggöras.
SKK har tyvärr inte något enkelt förslag hur en sådan tillförsel kan, eller ska kunna ske, men anser att en stor del av den nuvarande problemsituationen ryms inom denna frågeställning. Det andra uttalade hotet mot vår nuvarande vargstam är den påstådda förekomsten av illegal jakt. SKK uppskattar att regeringen har omformulerat § 28 JF så att det numera finns en möjlighet att skydda sin hund vid direkta angrepp från varg. Vi tror också att förekomsten av illegal jakt har minskat genom att jägarna nu anser sig ha fått en viss möjlighet att skydda sin hund vid direkta angrepp.
SKK har även tidigare pekat på att en förutsättning för vargstammens överlevnad torde vara att stammens utbredningsområde utökas i förhållande till det som förekommit hitintills. I princip så skulle det kunna innebära att vargen skulle kunna förekomma i större delen av landet. Dock måste en sådan eventuell utbredning kräva noggranna förvaltningsplaner, där gjorda inventeringar kompletteras med prognoser och utbredningsanalyser. En sådan strategi skulle också kräva en planerad licensjakt på varg och där inte alltför rigida tidsplaner utfärdas. Det faktum att vargen är det av de stora rovdjuren som har den högsta reproduktionstakten skulle riskera att skapa nya och oönskade konflikter.
--------------------------------------------------------------------------------
Page 5
SKKs uppfattning om de delar av utredningen som berör illegal jaktSKK delar utredningens uppfattning om att den illegala jakten inte minskas genom hårdare straff eller fler poliser. Nyckeln till en förändring inom detta, i och för sig djupt beklagliga område, torde vara att ändrade attityder hos de människor som lever med de stora rovdjuren i sin närhet. Detta är en nödvändighet då alla måste anses som förlorare om illegal jakt inte minskas och helst helt upphör. Utredningen belyser det faktum att dagens lagstiftning utgår från att alla förseelser där något av de stora rovdjuren dödas är att betrakta som grovt jaktbrott. Utredningen föreslår att domstolarna ska ges möjlighet att döma till lägre straff än fängelse alternativt helt underlåta åtal om förseelsen tydligt skett i samband med angrepp på tamdjur. Dagens situation med antingen ett helt frikännande alternativt lägst 6 månaders fängelse känns allt annat än tillfredställande. Här bör domstolarna ges möjlighet till att i betydligt högre grad döma utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Ersättning för hund som skadas eller dödas vid rovdjursangrepp
Ersättningsfrågan vad gäller skadade och dödade hundar vid rovdjursangrepp har under lång tid diskuterats och varit källa till stort missnöje i de län där de stora rovdjuren har sin naturliga utbredning. I debatten gällande vår framtida rovdjurspolitik framförs, på goda grunder, att en gällande rovdjurspolitik kräver en lokal och regional acceptans för att vara framgångsrik.
SKK finner det därför av största vikt att ersättningen för skadade och dödade hundar följer de värden som tillämpas i andra sammanhang där hundar skadas eller dödas. SKK har under lång tid, i samarbete med djurförsäkringsbolagen, utarbetat marknadsmässiga ersättningar som bland annat tillämpas av Trafikskadeföreningen och Banverket. Dessa värden är baserade på hundens grundvärde samt ersättning i stigande grad för att hunden socialiseras till vårt samhälle, att den bibringas färdigheter i rasspecifika egenskaper samt ett teoretiskt avelsvärde, baserat på hundens erhållna meriter inom SKKs prov-, tävlings- och utställningsverksamhet.
SKK vill också uppmärksamma att SKKs nuvarande ersättningsnormer inte omfattar någonersättning för den emotionella skada som naturligtvis drabbar den familj som får en hund skadad eller dödad av rovdjur. Detta är en skada som naturligtvis är i det närmaste omöjlig att värdera, men om nu Riksdag och myndigheter eftersträvar en acceptans för den förda rovdjurspolitiken så torde en alltför rigid hållning i ersättningsfrågorna direkt motverka en positiv inställning till förd politik. I sammanhanget är det givetvis så att ersättning från staten inte ska utgå om hunden skadas eller dödas i en jaktsituation där den används under jakt på den art eller rovdjursindivid som är upphovet till skadan/dödsfallet.
--------------------------------------------------------------------------------
Page 6
SKKs förslag till ersättningsnivåer
När det gäller hundar som skadas så att de kräver veterinärvård, så är en förhållandevis hög andel av Sveriges hundar försäkrade (ca 80 %). Dessa försäkringar har alltid en viss självrisk och ett maximum belopp för veterinärvård. Till exempel har det marknadsledande AGRIA i dag ett maximum belopp på 60 000 kronor.
Skadad hund
SKK förslår därför att en generell ersättning om 3 000 kronor utbetalas vid skada samt full kostnadsersättning för den veterinärvård som inte täcks av en försäkring.
Dödad hund
För dödad hund förslår SKK ett åldersrelaterat grundvärde samt att SKKs värderingsnormer tillämpas vad gäller den enskilda hundens mervärde.
Grundvärde För hund yngre än 2 år15 000 kronor.
För hund i åldern 2 - 10 år 20 000 kronor.
För hund äldre än 10 år10 000 kronor.
Om hundens värde enligt SKKs värderingsnormer är högre än ovanstående ersätts hundägare enligt SKKs värdering.
SVENSKA KENNELKLUBBEN Nils Erik Åhmansson ordförandeKjell Bräster verksamhetschef
Skk - vargstammen
YTTRANDE 2008-05-07
Miljödepartementet Utredningen om de stora rovdjuren SOU 2007:89 103 33 Stockholm
Remissvar över ”Betänkandet SOU 2007:89 Rovdjuren och deras förvaltning”
Svenska Kennelklubben (SKK) har getts möjlighet att yttra sig över remiss gällande ”Betänkandet SOU 2007:89 Rovdjuren och deras förvaltning”
Inledningsvis önskar SKK framhålla att utredningen tillsynes är mycket välgjord. Vidare att den visar klar ambition för att väga in de överblickbara effekter och behov som krävs för att Riksdagen ska kunna göra en omprövning för en tillämpbar, hållbar och trovärdig förvaltningsplan för våra stora rovdjur. Det är också SKKs bestämda uppfattning att de beslut som ska fattas med ledning av nämnda utredning måste skapa en acceptans och en långsiktighet, särskilt bland de människor som har att leva och få sin näring i de geografiska områden där förekomsten av våra stora rovdjur är som störst.
SKK har i flera tidigare remissvar pekat på det faktum att en förhållandevis liten del av Sveriges yta (ca en tredjedel) i dagsläget har att bära en orimligt stor del av de nuvarande populationerna av våra stora rovdjur. I avvaktan på att rovdjuren får en naturligt större utbredning måste riksdagen formulera en rovdjurspolitik som kan vinna både förståelse och acceptans hos de människor som lever, har sina fritidsintressen och/eller finner sin näring inom dessa områden.
Ett stort antal remissinstanser, förutom SKK, har tidigare uttalat att en sådan politik kräver att beslutsfattande om att förvaltningen av aktuella arter måste flyttas ut på en mer regional nivå. Härvid visar utredningen en ambition som SKK välkomnar. De problem med illegal jakt som bland annat BRÅ pekat på anses också av många till stor del ha sin grund i att människorna i berörda områden inte anser sig finna gehör eller respons i nuvarande förvaltningssystem.
--------------------------------------------------------------------------------
Page 2
SKK anser också att grunden till en framgångsrik politik är att myndigheterna måste i högre grad ta hänsyn till det samlade rovdjurstrycket inom ett geografiskt/regionalt område när förvaltningsplanerna utarbetas och fastställs. Till exempel efterlyser SKK att även ett mer reglerat system för att även instanser på kommunal nivå ska beredas möjlighet att påkalla regionala beslut om invånarna inom en kommun finner ett till synes alltför stort samlat rovdjurstryck, eller förekomst av enskilda individer som uppträder onormalt och/eller oskyggt.
Sammanfattning
• SKK delar utredningens uppfattning att en förutsättning för en lyckad rovdjurspolitik är att det bildas goda relationer mellan människor och rovdjur
• SKK önskar särskilt poängtera att det samlade rovdjurstrycket inom en region ska väga tungt i förvaltningsplanerna
• SKK anser att en regional förvaltning av rovdjursstammarna är en förutsättning för att rovdjurspolitiken ska nå acceptans
• SKK anser att kungsörn ska ingå bland de arter som regleras i § 28 JF
• SKK anser att det nationella målet om 300 årliga lodjursföryngringar ska ses över
• SKK stödjer att eftersök på skadade björnar endast får utföras av särskilt utbildade ekipage
• Reella resurser sätts in för att inavelsproblematiken för vargstammen finner en lösning genom att ”nytt blod” tillförs
• SKK poängterar att vargens tillväxtpotential är sådan att förvaltningen måste tillämpa alternativa modeller
• Att ytterligare informationsinsatser görs för att ändra attityderna mot illegal jakt
• Att straffskalor justeras så att rättspraxis vid jaktbrott får rimligare nivåer
• SKK vill särskilt trycka på att ersättning för hundar som skadas eller dödas vid rovdjursangrepp måste anpassas till marknadsmässiga nivåer, vilket också torde vara en förutsättning för att nå rimlig acceptans för en framtida förvaltning i rovdjurstäta områden
• Avslutningsvis vill SKK understryka att möjligheten till att bedriva den nordiska och traditionsrika samt kulturellt viktiga jakten med drivande hund, respektive löshund, ovillkorligen måste bibehållas
--------------------------------------------------------------------------------
SKKs specifika uppfattningar avseende respektive art
Kungsörn
SKK anser att kungsörnen i dag har en gynnsam bevarandestatus och dessutom har en ökande populationsgrad. SKK anser därför att kungsörnen kan ingå bland de arter som regleras av § 28 JF.
SKK anser också att viss försiktighet bör ske med vinterutfodring för kungsörn. Erfarenheterna visar att sådan utfodring kan samla ett stort antal örnar inom ett begränsat område och därigenom avsevärt öka risken för angrepp på småväxta hundraser.
Lodjur
SKK menar att Sverige i dag har en gynnsam population av lodjur, särskilt om den också sammanräknas med den norska stammen.
SKK kan också konstatera att lodjuret är den art där osäkerheten om antalet verkliga föryngringar är störst. Samtidigt kan konstateras att lodjurets utbredning är mer svårbedömd i de delar av Sverige som där dålig snötillgång gör det svår att genomföra säkra inventeringar. Därigenom bör möjligen det nationella målet om 300 föryngringar ses över.
Järv
SKK anser att det även för järv bör finnas en målsättning om en förvaltning genom licensjakt. Det exempel som finns från Norge pekar mot att en reglerad licensjakt i kombination med skyddsjakt vittfall är bättre än den påstådda illegala förvaltning som sker i dag.
Björn
SKK delar utredningens uppfattning om att björnen har en mer än väl gynnsam bevarandestatus. Detta medför att jakten fortsatt kan bedrivas genom licensjakt och att skyddsjakt kan genomföras på enskilt skadegörande individer.
SKK stödjer att eftersök på skadade björnar endast får utföras av särskilt utbildade ekipage. Vidare anser SKK att de jägare som direkt avser att jaga björn, eller jagar i områden medriklig förekomst av björn, absolut bör inleda varje jaktsäsong med en gedigen övningsskjutning på särskilda ”björnfigurer”. När det gäller björnstammens framtida utbredning kan konstateras att i björnen möjligaste mån undviker människor, men att en fortsatt utbredning oundvikligt innebär risk för angrepp på människor. Detta faktum måste vara ett av de viktigaste underlagen för berörda länsstyrelsers licenstilldelning.
--------------------------------------------------------------------------------
Page 4
Varg
Vargen är onekligen den art av de stora rovdjuren som skapar flest motsättningar och konflikter. Den är också den art som torde vara huvudorsaken till att många anser att den svenska rovdjurspolitiken havererat.
SKK har i tidigare yttrande med eftertryck deklarerat att en livskraftig vargstam ska ingå i den svenska faunan. Dock kommer SKK aldrig att utrycka någon form av acceptans eller stöd för att den mer än 100-åriga tradition av jakt med drivande- eller löshund, som utgör många människors fritidsintresse och mått på livskvalitet i stora delar av vår glesbyggd, begränsas eller ytterligare inskränks. I den hitintills varande debatten har mycket handlat om antalet vargar, om antalet revirhävdande par eller antalet familjegrupper. Samtidigt talar forskningen om att ett av de största hoten mot vår vargstam är den genetiska utarmningen.
I detta sammanhang vill SKK särskilt trycka på att den genetiska variationen inte ökar enbart genom fler individer eller familjegrupper, utan endast om nya individer tillförs från den finsk – ryska varg populationen. Därför torde någon form av möjlighet för finsk – ryska vargar förflytta sig söderut möjliggöras.
SKK har tyvärr inte något enkelt förslag hur en sådan tillförsel kan, eller ska kunna ske, men anser att en stor del av den nuvarande problemsituationen ryms inom denna frågeställning. Det andra uttalade hotet mot vår nuvarande vargstam är den påstådda förekomsten av illegal jakt. SKK uppskattar att regeringen har omformulerat § 28 JF så att det numera finns en möjlighet att skydda sin hund vid direkta angrepp från varg. Vi tror också att förekomsten av illegal jakt har minskat genom att jägarna nu anser sig ha fått en viss möjlighet att skydda sin hund vid direkta angrepp.
SKK har även tidigare pekat på att en förutsättning för vargstammens överlevnad torde vara att stammens utbredningsområde utökas i förhållande till det som förekommit hitintills. I princip så skulle det kunna innebära att vargen skulle kunna förekomma i större delen av landet. Dock måste en sådan eventuell utbredning kräva noggranna förvaltningsplaner, där gjorda inventeringar kompletteras med prognoser och utbredningsanalyser. En sådan strategi skulle också kräva en planerad licensjakt på varg och där inte alltför rigida tidsplaner utfärdas. Det faktum att vargen är det av de stora rovdjuren som har den högsta reproduktionstakten skulle riskera att skapa nya och oönskade konflikter.
--------------------------------------------------------------------------------
Page 5
SKKs uppfattning om de delar av utredningen som berör illegal jaktSKK delar utredningens uppfattning om att den illegala jakten inte minskas genom hårdare straff eller fler poliser. Nyckeln till en förändring inom detta, i och för sig djupt beklagliga område, torde vara att ändrade attityder hos de människor som lever med de stora rovdjuren i sin närhet. Detta är en nödvändighet då alla måste anses som förlorare om illegal jakt inte minskas och helst helt upphör. Utredningen belyser det faktum att dagens lagstiftning utgår från att alla förseelser där något av de stora rovdjuren dödas är att betrakta som grovt jaktbrott. Utredningen föreslår att domstolarna ska ges möjlighet att döma till lägre straff än fängelse alternativt helt underlåta åtal om förseelsen tydligt skett i samband med angrepp på tamdjur. Dagens situation med antingen ett helt frikännande alternativt lägst 6 månaders fängelse känns allt annat än tillfredställande. Här bör domstolarna ges möjlighet till att i betydligt högre grad döma utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Ersättning för hund som skadas eller dödas vid rovdjursangrepp
Ersättningsfrågan vad gäller skadade och dödade hundar vid rovdjursangrepp har under lång tid diskuterats och varit källa till stort missnöje i de län där de stora rovdjuren har sin naturliga utbredning. I debatten gällande vår framtida rovdjurspolitik framförs, på goda grunder, att en gällande rovdjurspolitik kräver en lokal och regional acceptans för att vara framgångsrik.
SKK finner det därför av största vikt att ersättningen för skadade och dödade hundar följer de värden som tillämpas i andra sammanhang där hundar skadas eller dödas. SKK har under lång tid, i samarbete med djurförsäkringsbolagen, utarbetat marknadsmässiga ersättningar som bland annat tillämpas av Trafikskadeföreningen och Banverket. Dessa värden är baserade på hundens grundvärde samt ersättning i stigande grad för att hunden socialiseras till vårt samhälle, att den bibringas färdigheter i rasspecifika egenskaper samt ett teoretiskt avelsvärde, baserat på hundens erhållna meriter inom SKKs prov-, tävlings- och utställningsverksamhet.
SKK vill också uppmärksamma att SKKs nuvarande ersättningsnormer inte omfattar någonersättning för den emotionella skada som naturligtvis drabbar den familj som får en hund skadad eller dödad av rovdjur. Detta är en skada som naturligtvis är i det närmaste omöjlig att värdera, men om nu Riksdag och myndigheter eftersträvar en acceptans för den förda rovdjurspolitiken så torde en alltför rigid hållning i ersättningsfrågorna direkt motverka en positiv inställning till förd politik. I sammanhanget är det givetvis så att ersättning från staten inte ska utgå om hunden skadas eller dödas i en jaktsituation där den används under jakt på den art eller rovdjursindivid som är upphovet till skadan/dödsfallet.
--------------------------------------------------------------------------------
Page 6
SKKs förslag till ersättningsnivåer
När det gäller hundar som skadas så att de kräver veterinärvård, så är en förhållandevis hög andel av Sveriges hundar försäkrade (ca 80 %). Dessa försäkringar har alltid en viss självrisk och ett maximum belopp för veterinärvård. Till exempel har det marknadsledande AGRIA i dag ett maximum belopp på 60 000 kronor.
Skadad hund
SKK förslår därför att en generell ersättning om 3 000 kronor utbetalas vid skada samt full kostnadsersättning för den veterinärvård som inte täcks av en försäkring.
Dödad hund
För dödad hund förslår SKK ett åldersrelaterat grundvärde samt att SKKs värderingsnormer tillämpas vad gäller den enskilda hundens mervärde.
Grundvärde För hund yngre än 2 år15 000 kronor.
För hund i åldern 2 - 10 år 20 000 kronor.
För hund äldre än 10 år10 000 kronor.
Om hundens värde enligt SKKs värderingsnormer är högre än ovanstående ersätts hundägare enligt SKKs värdering.
SVENSKA KENNELKLUBBEN Nils Erik Åhmansson ordförandeKjell Bräster verksamhetschef
BeeBronx- Antal inlägg : 634
Age : 53
Ort : Trelleborg
Registration date : 08-10-09 -
Behörigheter i detta forum:
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet|
|
|