Att få besök

För några månader sedan började Sniff ta på sig rollen som vakthund. Att han skäller när det ringer på dörren tycker jag är helt ok, men han går upp i högvarv direkt och ska absolut sticka ut sitt huvud genom dörröppningen och kolla vem det är.
Om jag ser att det är grannbarnen kan jag hålla honom med händerna när jag öppnar. Han gillar dem och blir glad och studsig, men inte så oregerlig så det blir ett problem. Om det är andra vänner som kommer mer sällan på besök tar jag på halsband och koppel så jag kan hindra honom från att hoppa och glädjenafsa.
Men i vissa fall måste jag stoppa honom i buren och det finns människor han kan skälla på länge. Särskilt om de kommer för nära hans älskade soffa, då blir han fruktansvärt upprörd. Det har lett till att vissa människor blivit rädda för honom (han har nafsat) och inte vill att han släpps ut, vilket jag är rädd för skapar en ond cirkel. När han inte får chansen att bekanta sig får han aldrig veta att det är snälla människor och blir lika arg nästa gång de kommer. Det är min teori.

Sniffen har en bästa kompis, en bc-blandning. När de leker ute har de jättekul ihop, men rollerna är klara: Sniffen jagar Oscar. Aldrig tvärtom. Han kan vara ganska ettrig och låta som en rabiessmittad räv, men Oscar verkar tycka det är helt ok.

Fast Sniffen älskar Oscar är det inte helt lätt när han kommer på besök. Han blir glad och lekfull, men det lekfulla blir för intensivt och slår över till nåt annat. Han morrar och gör utfall om Oscar kommer för nära soffan. Han ryter åt honom och om jag tar tag i honom för att bryta nafsar han även efter mej. Inte så att han skadat mej, inte alls, men det är inte fråga om nåt gulligt leknafs utan en markering från hans sida. Eller om han är så fast i sitt vaktande att han hugger mot allt som kommer för nära. När han inser vad han gjort kan han i nästa ögonblick kasta sig över mej för att pussas.

Nu undrar jag hur ni andra gör med besökare! Människor som hundar.
Hur fungerar vakthundens hjärna? Ska man man tänka på nåt när en annan hane kommer in i den egna hundens revir?

Jag tror att du vet hur jag gör med vissa besökare så jag berättar bara om hur jag gör med andra hanhundar.

Jag vill alltid ta en promenad, så att hundarna får känna av varandra. Harry är ju lite spännig (= osäker) på andra hanar. Matte är nervös för att han ska dumma sig = en ännu mer spännig hund... När vi sedan promenerat så släpper vi helt enkelt in hundarna och håller ett öga på dem. Vattensprutan är tillgänglig ifall det skulle bli nödvändigt.

Jag gör på samma sätt oavsett om det är Buddah (en grandis som Harry är jättebra polare med) eller Kelly (som Harry inte är lika bra polare med, fniss) eller någon annan hane. Promenad först, in tillsammans. Där vi bodde förut så fick de springa upp till lägenheten lösa i trapphuset och här där vi bor nu så tar jag alltid av kopplet utanför så att de båda är lösa när de kommer in i huset.

När Buddah är här så leker de tillsammans, när Kelly eller någon annan hane är här så leker de inte. Harry ägnar istället tiden åt att pussa på Sanna!

Ja, jag glömde ju. Kommer det en tik hem så får de komma rakt in.

Vi går alltid ut för att låta hundarna mötas på neutral mark - även om det är syrrans hundar som vi träffar hur ofta som helst ...

Om jag har varit borta en vecka med en av hannarna gör jag nästna alltid så att Mats får komma ut med den som vair hemma - och vi tar en tur ... inte för det skulle bli nått utan för att det inte SKALL bli nått

när de är ute är det ju ingen som har nått revir att upprätthålla elelr vakta - och de får känna av varandra på mera lika villkor.

Bästa tipset är nog - mötas ute -ta en promenix ... sen gå in.

Ja... min magkänsla har sagt att det vore bättre att få hälsningsceremonin avklarad utomhus, men så har jag tänkt att det väl inte borde gälla hundar som känner och gillar varann. Jag har kompromissat genom att låta hundarna mötas i trapphuset så det inte blir nos mot nos i dörröppningen.

når han er ivrig ved døren, ville jeg ha gjort som du gjør, ha koppel på.. og bruk det! han skal ikke få stå ved døren, men sitte på plass bak deg. Ta han med deg inn i leiligheten med koppel på, og beordre han til å roe seg ned, når han roer seg, gi han noe å tygge på, slik at besøk assosierers med å få en godbit!

eller..

Gjør som med hannhundene... gå en liten sving tilsammans, slik at han får lukte på personen ute, for så å ta med gjesten inn. Gi han en godbit når han har roet seg..

det er mine tips!!

Hej!

Det här med att han leker som en rabiessmittad räv! det gör vår hund också. Han har enda sedan han varit liten haft en "mamma" i våra bästa vänners snart 9-åriga Jämthunds tik. När de leker går det undan, men det är bara vår pinscher kille som låter och biter sig fast i hennes hals och när hon springer far han som en vante efter. Ibland avbryter vi, aldrig fysiskt, utan med ett fast "nu räcker det" och då stannar båda hundarna upp (vår oftast med hela munnen full av ulligt jämthundshår ) och tittar på oss och säger "vaddå, vi leker ju?". Vi har lärt oss att när tiken får nog, vilket hon faktiskt får ibland, så behövs bara ett litet, litet grofs från henne så slutar vår hund direkt, inget snack där inte!

Det här med dörren, vi brukar öva, en av oss går ut och den andra ringer på, i början ett himla liv, med vi hade en gräns som utgjordes av mattan och hunden var tvungen att hålla sig bakom gränsen-ganska svårt till en början, men sedan mycket bättre, han sitter nu så fint vid sin osynliga mattgräns och vi kan gå och öppna dörren i lugn och ro. mitt tips, öva, öva, öva, så blir det inte så anspännt nästa gång det ringer på dörren.

Suvi hur går det med soffvaktandet?

Ja du, vi har tyvärr inte fått så många tillfällen att öva! Jag hade nästan glömt bort att vi har det problemet, så jag ska vara uppmärksam nu när vi får besök imorron! Fast sist han träffade min bästis fick hon gärna vara med och dela soffan. Då kanske han var för matt att protestera, bara dagar efter kastreringen.