Varför så många omplaceringar??

När man går in på pinschersektionens hemsida så är det ofta en ny omplacering utsatt.. Jämfört med andra raser tycker jag (min alldeles egna personliga åsikt) att pinschern verkar vara en ras där omplaceringar är väldigt vanligt förekommande.. Helt enkelt att "folk" inte reder ut sina hundar på ett eller annat sett!! Självklart kan det bero på anda orsaker men man kan ju läsa lite mellan raderna också.. Vakar, ej barnfamilj, gärna på landet!!

Är pinschern för svår för vanligt folk? Säljer uppfödarna till "fel" personer eller är de inte tillräckligt tydliga om vad pinschern är för någon hund så att de lockar fel köpare?? Jag kan inte låta bli att undra!

Vad är eran åsikt??

Jag kan bara svara för min egen del, men jag kan hålla med dig lite i det du skriver - att det är många omplaceringar på pinscher.

Jag har haft funderingar många gånger på att omplacera Harry. Jag har känt mig som världens sämsta hundägare flera gånger och tyckt att han skulle ha det bättre hos någon annan. Det största felet var att Harry inte kunde vara själv.... Men sen gav jag mig den på att han skulle fixa det och efter måååånga timmars träning så lossnade det.

Jag tror att detta är den vanligaste orsaken - att hunden inte kan vara själv. Och det vet vi ju att är rätt vanligt bland pinscher.

En annan orsak har varit Harrys stress, som vi har fått jobbat massor med för att kunna hantera. Idag är det mycket bättre, men inte helt hundra. Jag vet att jag har en del i Harrys problembeteenden, men kanske inte allt. Hade jag vetat hur jobbigt det har varit med Harry hade jag aldrig skaffat honom. Men idag skulle jag aldrig kunna lämna bort honom. Han har trots allt lärt mig massor om hundägande och är mitt hjärta. Jag hade aldrig blivit så duktig på hundar om jag inte haft Harry!

Men de som haft/har en pinscher med liknande problem som Harry har säkert funderat på omplacering, vissa har även gjort slag i saken. Det hänger nog på ägaren, vad han/hon är villig att lägga ner i tid. Hur viktigt hundägandet är osv. Nu menar jag inte att göra någon ledsen, för jag anser att de som omplacerar en hund i vissa fall gör det enda rätta. Ibland är det inte så enkelt som att träning hjälper, utan hela livssituationen för hunden behöver ändras.

Och det är mångamånga som älskar sin hund över allt annat och har världens ångest över att behöva omplacera. Det är starkt att våga ta det steget, för man är säkert orolig att folk ska tro att man ger upp och väljer en enkel väg istället för att träna hunden. Skulle jag till exempel få en aggressiv/osäker hund vete tusan om jag inte skulle omplacera. För jag har inte de kunskaperna som kan leda till att hunden känner sig tryggare.

Hoppas att jag inte blir misstolkad, det här är nog ett rätt känsligt ämne.

Jag tror - och här är det verkligen tror - att det har fötts lite för mycket valpar under en period. Eftersom pinschern inte är så känd som ras, så har dom valpköpare som ändå funnit den VÄLDIGT många uppfödare att välja mellan. Det är ju mycket bra för valpköparen! Man kan som valpköpare få möjlighet att välja bland olika kullar och uppfödare.

Som uppfödare har man större konkurans för dom valpköpare som hittar vår härliga ras. Och nu menar jag inte att man därför ska hugga tag i vem som än ringer och prångla på dem en valp. Utan det jag tänker på är att det har varit ett antal valpar som blivit kvar vid leverans... inte varit sålda. Och då när det hör av sig någon och är intresserad KAN ju kanske det faktum att man inte planerat för att ha nån kvar göra att man har lite högre tolerans med dom som hör av sig. Det är spekulation från min sida, men en tanke.

Sen en sak som jag funderat lite på... är att om det föds så mycket valpar, kan det finnas så många nya valpköpare som hittar rasen? Inte mättad marknad... inte det jag menar, utan mer... vad ska jag säga... hinner marknadsföringen av rasen med? Jag tror att vår ras passar de flesta som passar att ha hund... Inte alla, men de flesta. MEN man måste ju veta lite om rasen och dess egenskaper. Och vara minst lika envis!

Men till det här med omplaceringar... Kan det vara så att procenten omplaceringar inte är mer om man ser till antalet födda valpar? Jag vet inte, det är bara en fundering... Fler födda valpar, fler omplaceringar?

Jag vet inte om detta gjorde saken klarare, men det är mina tankar runt det just nu.

Jag tror att det beror på att pinschern är en ras med mycket problem. Förstå mig rätt, men när jag läser om bloggar på nätet och träffar pinschrar och dess ägare så har jag fått uppfattningen att de flesta pinschrar har någon form av problem. Är det inte ensamhetsproblem så är det osäkerhet mot människor eller andra hundar, det är vaktighet mot ägare, stress osv. Om de flesta individer i rasen har någon form av problem så borde det inte heller vara så ovanligt att flertalet individer får flera av problemen och sedan är steget till omplacering inte så långt.


Sedan har säkert Kattis rätt i det att det är fler födda valpar och därmed fler omplaceringar.

Alla omplaceringar beror inte på hunden, det får man inte glömma bort. Det behöver inte ha med rasen att göra att vissa väljer att placera om sin hund. Jag har själv valt att omplacera en hane och det beror enbart på tidsbrist pga att jag blivit mamma på nytt, inget annat. En annan hane från min uppfödning som funnit ny familj i höst behövde en ny familj pga av nya arbetstider i den gamla familjen.

Däremot ska man inte sticka under stolen att rasen har problem på så sätt som beskrivits ovan men alla omplaceringar har inte alltid med att göra att hunden har problem.

GuinnBeat skrev:När man går in på pinschersektionens hemsida så är det ofta en ny omplacering utsatt.. Jämfört med andra raser tycker jag (min alldeles egna personliga åsikt) att pinschern verkar vara en ras där omplaceringar är väldigt vanligt förekommande.. Helt enkelt att "folk" inte reder ut sina hundar på ett eller annat sett!! Självklart kan det bero på anda orsaker men man kan ju läsa lite mellan raderna också.. Vakar, ej barnfamilj, gärna på landet!!

Är pinschern för svår för vanligt folk? Säljer uppfödarna till "fel" personer eller är de inte tillräckligt tydliga om vad pinschern är för någon hund så att de lockar fel köpare?? Jag kan inte låta bli att undra!

Vad är eran åsikt??

Ja du jag har oxå funderar på detta när man läser på dessa omplacering såå brukar det börja med
Tex Trevlig ung hane/tik söker nytt hem...Inte till stan utan på landet inga barn inga andra hundar och inga katter mm och så avslutar men det hela med ingen problemhund!!
Öhhh jag backar redan i kraven eller börjar undra lite!!Är det ok att ha en ägare!!?Går det bra med 2 i hushållet?

Men jag säger inte att alla omplacering är pga av dålig mentalitet... ibalnd blir det andra saker i livet och man inte kan vara hundägare längre och det är sånt som händer helt ok

Locka fel köpare...nja kanske kanske inte varför inte ta från andra hållet?
Varför inte jobba på att vi får en hundras våran undebara snygga pinscher att funka i ett hem.
Visst kan vi ha både snygga och trevliga pinschar hemma och jag tycker inte alltid man kan lägga allt på valpköparna...För handen på vårat hjärta så kanske det inte är den lättaste rasen och hur ska vi kräva det av nyblivna valpköpare att dom fixar det då vi som har levt med dessa hundar och vet att problmet finns?

Jag har jag ingen lösning hur vi ska sälja valpar till rätt ägare..körkort för nyblivna pinscherköapre eller? eller ska vi vända på det igen?
Nja nu menar jag kanske inte att vi ska perffa hundar som passar till alla såå funkar det inte men vi kanske kan gå halva vägen Jobba på att få hundar som klarar att vara själv en stund hundar som inte behöver ta vakten både högt och lågt(dessa hundar kommer aldrig att funka i en fam) mm ja så man inte behöver läsa dessa krav på en omplacering där slutklämmen bara blir så patetisk...Ingen Problem Hund??Öhh!

//Linda

Tacos skrev:
Locka fel köpare...nja kanske kanske inte varför inte ta från andra hållet?
Varför inte jobba på att vi får en hundras våran undebara snygga pinscher att funka i ett hem.
Visst kan vi ha både snygga och trevliga pinschar hemma och jag tycker inte alltid man kan lägga allt på valpköparna...För handen på vårat hjärta så kanske det inte är den lättaste rasen och hur ska vi kräva det av nyblivna valpköpare att dom fixar det då vi som har levt med dessa hundar och vet att problmet finns?

Jag har jag ingen lösning hur vi ska sälja valpar till rätt ägare..körkort för nyblivna pinscherköapre eller? eller ska vi vända på det igen?
//Linda

Jag vet inte riktigt hur du menar där Linda, men jag anser av det jag uppfattat att i stort sett alla uppfödare är s.k. "seriösa" (usch, hatar dte ordet, blir så mycket missförstånd). Menar bara att man försöker verkligen hitta bra hem till sina valpar och man informera mycket kring pinscherns egenskaper och problem så som ensamhet, kloklippning, reserverad osv. Man kan ha hittat en valpköpare som man träffar 3-4 ggr innan köp, de har ägt hund tidigare, de bor i en stor villa osv osv och ändå fungerar det inte.
Nej vi kan inte lägga allt på valpköparna men det tror jag inte det är någon som gör heller. Det kämpas mycket i aveln med att ha mentaliteter som anses "bra", men en valp går ändå till en valpköpare efter 8v och efter det "är det inte så mycket" man som uppfödare kan göra. Det jag menar är att det är ju ändå ägaren som måste fortsätta att träna valpen i nya miljöer och bland människor. Vi kan ju bara till en viss gräns avla fram hundar med bra egenskaper utan att avla bort pinschern. Hur avlar man bort ensamhetsproblem?? Det finns en massa saker att tänka på, så som trygga individer som avelsdjur, men att kunna se någon form av nedärvdhet kring detta problem och sedan ta an problemet på bästa sätt kräver en massa års arbete och händer inte över en natt och jag tror nog att de allra flesta gör sitt bästa för att stävja att detta problem uppstår genom sin avel. MEN jag tror också att detta ligger mycket i träning och om den träningen inte sker så kan ingen avel hjälpa det

Detta med omplaceringar är svårt. Det är ju som sagt känt att det omplaceras en hel del inom rasen och när man pratar om att någon hund ska omplaceras så tänker nog många ganska omgående i tankar kring mentalitet eller andra "problem" hos hunden och att orsaken ligger någonstans åt det hållet.

När vi började med uppfödning så tänkte jag mycket på detta och man var ganska beredd på att det skulle komma valpköpare och säga att hunden måste omplacera. MEN orsakerna var oftast inte alls något som hade med själva hunden att göra. Här kommer lite av våran kennelstatistik kring omplaceringar. Observera att den är mycket "grovt" gjord och att procentsatserna blir ganska höga på varje orsak eftersom att det handlar om ett ganska få antal individer
Omplacering på grund av...:
Allergi: 33%
Ändrad livssituation: 33% (ex. separation, nya jobb och tider så man hinner inte med hunden o liknande)
Ej fungerat med annan hund i hemmet: 11%
Okänd anledning: 11%
Ej fungerat i hemmet: 11%

Den sista orsaken innefattar det som jag tror många tänker på i första hand. Jag trodde denna del skulle stå för en stor del av orsaken till omplacering för det var ju lite det man hört men den har varit en liten del av det hela.

/Saila

Det finns väl säkert nästan lika många orsaker till omplaceringar som det finns omplaceringar... Nä, inte riktigt men det går inte att skylla allt på en orsak.


Jag tror säkert att de flesta uppfödarna är mycket noga till vilka de säljer sina valpar men det är ju bara till en viss gräns som det går att påverka.

Dock tror jag att det är svårt att få bort mycket av rasens sämre egenskaper (enligt min erfarenhet så är det alldeles för vanligt med osäkra och för vaktiga individer) så länge uppfödarna går så mycket på utställningsresultat istället för satsa hårt på mentalitetsbiten. Självklart ska man även avla på korrekta, snygga hundar eftersom en ras är både utseende och mentalitet men jag har fått uppfattningen att vågskålen ligger alldeles för långt ner på utseendesidan hos de flesta kennlar. Detta är den uppfattningen jag fått.

Vi har 4:a omplaceringar i vår kennel.

Den första var en tik 2-år gammal som inte ville vara ensam när matte fått en ny bebis.
jag tog tillbaka henne och placerade om henne till en familj som har hennes kullbror. Där är
hon ensam tillsammans med honom.


Den andra var en tik som kom tillbaka eftersom hennes lillhusse blev allergisk. Jag tog tillbaka
henne och placerade henne i en familj i Mariefred.


Den tredje var en hane som jag satt ut på halvfoder som kom tillbaka eftersom pinscher nr2
i familjen inte ville vara ensam och dom fick andra varslet om vräkning. Hon placerade om båda sina
hundar. Sedan placerade jag samma hane igen till en familj som hade en Pinscherhane från oss.
Tyvärr var åldersskillnaden för liten (dumt av mig bara 7 månader emmellan) och när dom började testa
lite gränser med varandra kändes det för jobbigt och istället för att det skulle bli problem
så tog jag tillbaka "min" hane igen.


Den fjärde var en tik som vi tog tillbaka eftersom hon hade ett dåligt temperament.
Tyvärr var detta ingen tik som vi kände att vi kunde omplacera.


Med tanke på att jag fick information från de uppfödare som var gamla i gamet när vi började vilket var att
det i snitt omplaceras (förstås av en massa olika skäl, inte bara temperament eller liknande) 20 %
av samtliga uppfödda valpar inom 2 år efter leverans. Så har vi ju haft en enorm tur.
Isåfall hade vi fått tillbaka ca 10 hundar vid detta laget.

Det finns valpköpare som har kämpat mer än andra och i vissa fall hade vi säkert fått tillbaka
hunden om dom inte hamnat hos så envetna människor. Vi vill ha tillbaka alla valpar vi föder upp oavsett av
vilket skäl dom söker nytt hem. Detta eftersom vi vill ha en "ny" valpköpare så att vi kan hålla en bra kontakt.

Jag vet inte om det är 20 % som omplaceras av de valpar som föds men jag skulle inte bli förvånad om det ligger
på sådana siffror.

Sedan finns det ju också ett mörkertal där hundar avlivas direkt och inte kommer tillbaka till uppfödaren.
Detta är ett ämne som är hemskt tabu men ngt som skrämmer mig mycket mer än alla psedodiskutioner om
ögonsjukdommar, höftledsfel. Mycket få Pinschrar avlivas på grund av de problemen eller
har ens generarat stora veterinärkostnader/djurlidande. Men lidandet som drabbar både
valpköpare/uppfödare/hund när hunden har ett temperament som inte fungerar i ett normalt familjeliv
är fruktansvärt jobbigt.

Jag har själv ägt en Pinschertik som jag älskade över allt annat och gjorde allt för att rehabilitera
jag levde på min vakt i 5 år och hon bet aldrig någon på min "vakt".
Tyvärr insåg jag när Julia
var 8 månader gammal att jag inte längre kunde kontrollera hennes rädslor och skärpa.
Jag var på semester och började fundera på varför Julia började rulla över på sidan vilket hon
inte gjort tidigare... Insåg att jag inte haft bebisen speciellt mycket på golvet på en filt
för innerst inne var jag rädd att Gabi skulle göra ngt.
Hade inte erkänt för ngn utan med bestämdhet
hävdat att jag var säker på att hon aldrig skulle bita inom vår flock... Men i hjärtat var jag inte
lika säker uppenbarligen. Hon hade aldrig några tendenser att bita någon hon accepterat men
hon kunde ta månader på sig att bli säker på en människa. Jag fick henne som omplacering när hon var
7 månader och redan då hade hon bitit vid flera tillfällen. Det var en dotter till Macke och jag
ville så gärna rädda henne. Idag är jag väldigt hård med att dömma hundar som inte är bra mentalt
kanske för hård ibland men jag vet hur mycket valpköpare är beredda att offra för att få en hund
att fungera. Jag tror det är sällan någon verkligen felbehandlar sina djur så att dom blir
riktigt opålitliga. Det är ngt som finns där och jag köper inte att man skyller på valpköparna i så stor utsträckning
som ibland verkar göras.

Sedan tror jag INGEN uppfödare med vilje föder upp några ostadiga Pinschrar utan jag tycker det är
extremt svårt att få ekvationen att gå ihop.
För vi försöker utavla och få nya linjer (vilket i sig gör att man inte vet så mycket om
eventuella kullsyskons mentalitet och föräldrarna), vi måste avla
på friska djur (hd & ögon, demodex, vaccinationskomplikationer),
vi måste defintivt avla på djur som själva är trevliga. Dock är det nästan
alltid i en 5-ledsstamtavla hundar som man av olika skäl kan anse vara tvivelaktiga på det ena
eller det andra sättet, påstår man något annat är man antingen okunnig eller så blåljuger man.
Sedan vill man förstås också att en Pinscher ska se mer eller mindre ut som en
Pinscher även om jag faktiskt tror de flesta tittar på de första tre sakerna först och främst.

Sedan när man funnit en kombination man tror på så ska man även lägga till att man
också ska hitta fantastiska valpköpare till dessa små ljuvliga invidvider.

Jag & Kattis har ägt 8:a Pinschrar (från 6 olika kennlar) som vi av olika skäl inte avlat på.... Det är mycket som ska stämma innan en hund får en kull.
Ändå så har vi råkat ur för att det inte blivit riktigt som vi tänkt oss men vi har ännu inte råkat ur för en situation där vi kunnat skylla någon av våra uppfödda hundars brister i mentalitet på en valpköpare. Nu har vi ännu så länge bara råkat ut för en hund som inte känts som möjlig att söka nytt hem åt men det är en fruktansvärd situation att behöva ta tag i.

Hoppas ingen får för sig att jag kritiserar någon annan och jag reflekterar inte egentligen på något
någon annan än GUINNBEATs svar i denna tråd.

En bra Pinscher är en fantastiskt hund dock är det ett faktum att när det går snett så är det
oftast med mycket tråkiga följder.

Ha det gott alla och krama era Pinschrar och till alla våra valpköpare: Ni är fantastiska
och vi är stolta över er.

Sanna&Kelly skrev: Självklart ska man även avla på korrekta, snygga hundar eftersom en ras är både utseende och mentalitet men jag har fått uppfattningen att vågskålen ligger alldeles för långt ner på utseendesidan hos de flesta kennlar. Detta är den uppfattningen jag fått.

Så "de flesta" kennlar skulle idag alltså bry sig mer om snygga hundar än om mentaliteten? Hur resonerar du för att komma fram till denna slutsats är jag då intresserad av att veta?

/Saila

Saila skrev:

Sanna&Kelly skrev: Självklart ska man även avla på korrekta, snygga hundar eftersom en ras är både utseende och mentalitet men jag har fått uppfattningen att vågskålen ligger alldeles för långt ner på utseendesidan hos de flesta kennlar. Detta är den uppfattningen jag fått.

Så "de flesta" kennlar skulle idag alltså bry sig mer om snygga hundar än om mentaliteten? Hur resonerar du för att komma fram till denna slutsats är jag då intresserad av att veta?

/Saila

Det är som sagt den uppfattningen jag fått genom att titta på de kombinationer som jag ser göras, av hundar som jag har en ganska bra uppfattning om hur de är, genom diskussioner med pinscherbekanta, läsa bloggar och på forum osv. Självklart en del "skvaller" men genom att lyssna på skvaller med ett kritiskt sinne får man alltid fram någon form av information.
Det är självklart ingen absolut sanning men det är den uppfattning jag har fått. Tyvärr.
Ta som exempel att det för att hamna på täckhundslistan så måste hunden ha ett cert. Det räcker inte med ett 1:a pris eller ens ett ck utan det ska vara cert. Sedan kan man ju diskutera vems "fel" det är men jag tycker att det säger en hel del av vad fokus ligger inom aveln.

Jag tror visst också att "de flesta" kennlar absolut avlar för att främja en bra mentalitet MEN att det alldeles för ofta används snygga hundar som kanske inte alltid borde användas så mycket men att det gör det ändå just för att de är så korrekta/snygga.


Jag vill också poängtera att jag inte på något sätt har några direkta kunskaper om avel och allt man måste ta med i beräkning när man genomför en parning så mitt sätt att se det är högst amatörmässigt.

GuinnBeat skrev:Är pinschern för svår för vanligt folk? Säljer uppfödarna till "fel" personer eller är de inte tillräckligt tydliga om vad pinschern är för någon hund så att de lockar fel köpare?? Jag kan inte låta bli att undra!

Det är en mycket intressant diskussion detta tycker jag, jag och Cathrine pratar mycket om det här.

Pinschern är inte för alla, men alla pinschrar skall/bör kunna fungera som familjehundar! Sen är inte ALLA människor lämpliga att ha hund överhuvudtaget! Och här menar jag inte bara det rent personliga... utan tid, arbete, fritidsintressen, familjesituation etc etc

Med att pinschern inte är för alla, menar jag att om man inte är beredd att jobba på/med sin nya famlijemedlems egenheter, kanske man ska välja en annan ras eller inte skaffa hund alls. För visst kräver pinschern en viss envishet och fantasi. Det är egenskaper de flesta av oss besitter så, nej jag tycker inte att pinschern är för svår för "vanligt folk". MEN man måste som vanligt folk också inse att det inte alltid är en dans på rosor att få hem en liten envis lite krabat. För en liten pinscher-valp (vilken valp som helst egentligen) kan vara väldigt intensiv och crazy om man uttrycker det milt.

Hoppas jag inte snurrar till det... men som regel nej, jag tycker inte att pinschern är för svår för vanligt folk. Jag tycker vi ska jobba för att alla pinschrar skall vara av den kalibern att alla kan ha dem. Men fortsätta upplysa om vilka problem som finns i rasen. För visst finns det problem... men inte bara! Pinschern är ju såååå mycket mer än problem! Och jag är övertygad om att alla (med vissa undantag så klart) som håller på med avel, oavsett ras jobbar med sin egna ras för ögonen.

//Kattis

Jag har inte skrivit att någon uppfödare är oseriös i mitt inlägg högre upp inte va jag kan hitta och jag vet att alla uppfödare gör allt allt för våran ras.

Men lite som Sanna skriver att jag tycker man kan avla på mera soffhundar det behöver ju inte alltid vara dom snyggaste eller bästa mentalitet nu menar jag inte att hunden ska ha "dålig"mentaliet
För mej är det viktigaste att en hund kan funkar i sin fam och det samhället vi lever i alltså 2008...sen kan det visst hända att det blir omplaceringar och ja det kanske inte är en ras som passar alla heller så kan det va.

Jag vet raser där det inte är så mycke krav alltså typ en slät 1 räcker. när man sätter ett cert som krav så väljer man ju bort många hundar som gott och väl skulle kunna tillföra rasen mycke och det är synd i våran lilla ras som vi har man kanske måste bredda lite.
Och jag skriver inte att någon är dålig uppfödare inte vart jag kan hitta det i texten men jag är ju oxå bara en amatör men har ändå levt med pinscher i sju år och läste mycke och har hört mycke så lite har man ju snappat upp lite här och där.
Så jag tycker inte man ska sticka ner huvudet i sand och säga att det inte finns problem i rasen det vore ju synd utan jobba framåt tycker jag för vi har ju en underbar ras!!

//Linda

Tacos skrev:Jag har inte skrivit att någon uppfödare är oseriös i mitt inlägg högre upp inte va jag kan hitta och jag vet att alla uppfödare gör allt allt för våran ras.

Menade inte att du skrivit det heller, det var mina ord

Ja täckhundslistan har krav på CERT vilket dock skiljer sig från valphänvisningen som endast kräver en 1:a. Min uppfattning är att täckhundslistan är ganska så obetydlig för uppfödare när de väljer sina hanar så att detta faktum skulle visa på att utseende är viktigare inom rasen köper jag inte.

Sen att ens uppfattning har blivit så är ju som sagt en uppfattning och man har säkert sina belägg och grunder för det. Det är dock tråkigt att det är så eftersom många uppfödare jobbar hårt med sina kombinationer och tankar kring aveln med sina djur och detta verkar ju då inte framkomma eftersom att många av oss uppfödare tillhör ju i så fall "de flesta". Jag tror att det blir så att hundar som är ute på utställning mycket och kanske går bra syns mer och det gör det ju självklart lättare att först och främst få upp ögonen för dem men även också att man träffar dessa hundar och får en uppfattning litegrann om hur de är i sitt beteende. Starten börjar liksom där. Det gör ju att dessa hundar kanske används mer i aveln än andra och ger en uppfattning av att utställningsmeriter är det viktigaste.

/Saila

Jag kan ju hålla med dig att det kanske är just på en utställning som man får träffa se kanske den blivande hunden man vill använda i sin avel.
Det är ju bra att det finns såna mötesplatser oxå

Jag har nog aldrig tvivlat på att inte uppfödare jobbar hårt för sina kullar det vet jag att dom gör.

Men som jag har sagt såå är det en underbara ras och visst finns det problem precis som i andra raser och det är ju bara att jobba framåt för visst kan det bara bli bättre om man har gett sig sjutton på det och det finns ingen genväg att gå.

Sen att vi alla har olika tänkade olika mål det är helt oki och viktiagste av allt att man respekterar det sen ska man ju kunna ha en konstruktiv diskussion utan att det blir en pajkastning av det hela.

//Linda

Bara ett tillägg jag menar inte att denna diskussion håller låg nivå utan att det är bra att den håller hög kvalite det var så jag menade

Jobbat natt så det har liksom inte kommit igång verksamheten än

//Linda

Ja ni här har ni en som tänkt i omplaceringbanorna många många gånger om
Jag har helt enkelt fått en väldigt stressad och osäker individ som har svårt att leva det livet vi lever. Ofta får man höra (av oinsatta) att det är ägarens fel att hunden visar felbeteenden, men Zelda har varit så här sen vi fick hem henne. Om det bara var ett enda problem så hade jag vart glad
Hon skulle helt ärligt må mycket bättre ute på landet, men jag behåller henne för att jag inte vill ge upp, älskar lillskiten trots alla problem.

(Däremot OM jag skulle omplacera henne skulle jag vara 100% ärlig om problemen och se till att den nya ägaren kunde hantera det och behandla min hund rätt. Om man ljuger så blir det bara en omplaceringskarusell. Helst skulle jag vilja känna personen också som tog över henne så jag kunde se att hon hade det bra. )

Tycker det verkar vara rena rama lotteriet om man ska få en stabil pinscher idag..Ser med stor avund på de som fått en "korrekt" pinscher. Tror inte jag vågar ta risken med pinscher en gång till (om det blir en andra hund i framtiden)

ligistenzelda skrev:
Tycker det verkar vara rena rama lotteriet om man ska få en stabil pinscher idag..Ser med stor avund på de som fått en "korrekt" pinscher. Tror inte jag vågar ta risken med pinscher en gång till (om det blir en andra hund i framtiden)

Jag är helt inne på din linje, jag vet inte heller om jag skulle våga skaffa en pinscher till och detta trots att jag haft turen att få en superbra pinscher denna gång. (Det enda man egentligen kan anmärka på är att han är skottberörd men eftersom han klarar nyår och vardagslivet bra så är det ju inget problem heller).
Jag vill inte göra någon pinscherägare eller uppfödare sur men eftersom det är så vanligt med problem så löper man ju väldigt stor risk för att få en pinscher med problem och har man stor otur får man en med många problem. Visst att de har massa, massa bra, underbara, charmiga och härliga sidor men vad hjälper det om den är osäker, eller bitsk eller vaktig...
Jag tar hellre en tråkig och stabil hund än en rolig och problemfylld även om jag helst tar en rolig men fortfarande stabil hund.
Klart att det finns problemindivider i alla raser men klart är ju att det är vanligare förekommande i vissa raser än andra.

Bla bla bla, det jag bara skulle säga är att jag vet inte om jag skulle våga skaffa en till, tänk om jag inte har samma tur igen?

Jag har ingen större koll på någon statistik för vare sig pinscher eller andra raser när det gäller omplacering, men visst har jag den senaste tiden tänkt på att det har varit endel omplaceringar av pinscher (kan förutom om det varit det bero på att jag ska skaffa en till hund nu & hållt mer koll).
Vissa gånger tror jag att det helt klart är bättre för hunden att bli omplacerad. Andra gånger kanske omplaceringen beror på saker som inte borde kunna uppstå, som kunde förhindrats med mer genomtanke när det gäller kombination(avel), valpköpare, rasval, uppfostran eller hur man lever med sin hund, det är såklart olika i varje fall där man tillslut omplacerar.

Pinschern som ras (precis som många andra raser) har en del problem & jag tror precis som ligistenzelda & Sanna, att det är svårt eller lite av ett lotteri att få tag på en bra pinscher (beror ju såklart på vad för krav man har).
Jag har nu en bra individ, förutom att han blivit skottberörd, men han klarar vardagen inkl nyår, men visst har jag fått jobba på att hålla vakten nere, att ha en fungerande av/på-knapp & att kunna ha honom lös där jag vill osv. Men jag har en hund som gör att det är roligt & givande att ha hund, som jag kan ta med mig överallt utan att tveka. Man får alltid jobba för att få en bra hund i slutänden oavsett ras, men man behöver ju inte göra det svårare för sig? Det SKA vara ROLIGT att ha hund.

Det är jättebra att lyfta fram allt positivt med rasen, det finns ju massor! Men jag tycker gott att man kan se till problemen som finns, varför har pinschern det rykte den har & varför är det inte borta? Vissa raser som haft dåligt rykte har ju folk uppmärksammat att det inte är så längre. Det är en liten ras & jag tycker att man kan hålla det så, för att kunna få en mentalt bra ras som är frisk & snygg också.

Tex så kan nog ensamhetsproblem hänga ihop med att hunden har en allmänt hög nivå, kanske svårt att slappna av. Jag tror vi kan behålla pinscherns livfullhet & allt det som man älskar, men få bort de beteenden som faktiskt inte är charmiga eller roliga som alldeles för många pinschrar har.

Pinschern har varit & ÄR en vaktande sällskapshund, det måste man ha med i beräkningarna, hur vaktar hunden? Det är skillnad på vakt & vakt.. Jag tror att vissa problem kanske skapas för att man ibland glömmer bort eller bortser ifrån att det finns mer eller mindre vakt & skärpa i en pinscher. Visst går det att dämpa vakten oavsett varför de vaktar, men så kanske en individ som vaktar pga osäkerhet används i avel, vilket kommer skapa problem förr eller senare, speciellt om en avkomma hamnar hos en person som har ett bra liv att erbjuda en pinscher, men kanske inte har så mycket kunskap, hunden som är osäker i grunden vaktar, går inte att lämna ensam osv. Vilket kanske leder till omplacering, eller en hundägare som inte har roligt..

Såklart ska en pinscher vara en pinscher, kanske kan alla ha en pinscher, men jag tror inte att alla pinschrar kan vara hos vem som helst. & om man inte ska ändra i rasstandarden & ta bort ordet vakt så måste man i mycket större mån ta hänsyn till mentaliteten hos de hundar som ska gå i avel. Speciellt när det gäller negativ stress & vakt.

Jag skulle önska att individer som ska gå i avel i mycket större utsträckning hade andra meriter än utställning, visst är det bra att hunden klarar av allt som en utställning innebär, men ofta så kan det vara så att hunden stänger av & taggar ner för att det helt enkelt blir för mycket intryck. Ett exempel är Kiro, som jag på Mälaren i år kunde ha lös på området & vid tältet, visst är han lätt att ha lös i vanliga fall & han har varit på mycket tillställningar, men han "stänger av" på ett helt annat sätt på utställning.

Nu kanske ni tycker att jag är helt väck i skallen & målar fan på väggen, men jag tycker att man måste se både det som är bra och dåligt. Och ha modet att se med ärliga & kritiserande ögon på sina avelsdjur (kill your darlings heter det ju inom design, kanske något att anamma, ja inte ha ihjäl någon hund såklart, men att de man älskar mest kanske inte alls är bäst för rasen) & att alla pinschrar kanske inte är för alla.

Jag vill förtydliga att jag inte vill kritisera någon personligen, bara skapa en tankeverkstad. Jag tycker allt som jag skrivit, men har suttit i många diskussioner om olika ämnen både i skolan, jobbet & på fritiden & jag har lätt för att överdriva lite i syfte för att provocera(speciellt i känsliga ämnen), att få folk att tänka, vad de själva tycker & att det kanske finns andra sätt att tänka på som man kan avfärda helt, ta till sig lite av eller kanske anamma större bitar.

Aquiro skrev:
Man får alltid jobba för att få en bra hund i slutänden oavsett ras, men man behöver ju inte göra det svårare för sig? Det SKA vara ROLIGT att ha hund.

Mycket bra skrivet! Hela inlägget var klarsynt och jag instämmer i det du skriver, i synnerhet citatet här ovan.

Sanna&Kelly skrev:

ligistenzelda skrev:
Tycker det verkar vara rena rama lotteriet om man ska få en stabil pinscher idag..Ser med stor avund på de som fått en "korrekt" pinscher. Tror inte jag vågar ta risken med pinscher en gång till (om det blir en andra hund i framtiden)

Jag är helt inne på din linje, jag vet inte heller om jag skulle våga skaffa en pinscher till och detta trots att jag haft turen att få en superbra pinscher denna gång. (Det enda man egentligen kan anmärka på är att han är skottberörd men eftersom han klarar nyår och vardagslivet bra så är det ju inget problem heller).
Jag vill inte göra någon pinscherägare eller uppfödare sur men eftersom det är så vanligt med problem så löper man ju väldigt stor risk för att få en pinscher med problem och har man stor otur får man en med många problem. Visst att de har massa, massa bra, underbara, charmiga och härliga sidor men vad hjälper det om den är osäker, eller bitsk eller vaktig...
Jag tar hellre en tråkig och stabil hund än en rolig och problemfylld även om jag helst tar en rolig men fortfarande stabil hund.
Klart att det finns problemindivider i alla raser men klart är ju att det är vanligare förekommande i vissa raser än andra.

Bla bla bla, det jag bara skulle säga är att jag vet inte om jag skulle våga skaffa en till, tänk om jag inte har samma tur igen?

Precis!

Aquiro:

Väl talat! Håller med.

Att det ska vara kul att ha hund däremot... jag har inte så värst kul. Försöker göra det bästa av det och se det positiva, men jag vill inte ha en till Zelda. Därav blir det en annan ras nästa gång för att bättra oddsen

Skulle jag skaffa en till hund så skulle det självklart vara en Pinscher, inget jag skulle fundera över alls. Jag har ju redan 2 st hanar, Poppis och Frost och den 3e kommer i januari, sen är det fullt i huset.

Jag har inte haft några problem med nån av killarna måste jag ärligt säga. Dom kan vara med överallt både i vardagen och på utställningar, ungarna kan gå ut med dom utan problem, dom kan släppas i hop med så gott som alla hundar och leker och har kul. Att lämna dom ensamna hemma eller på hotellrum är inga problem alls, dom ligger och sover då. Dom springer inte runt o stressar utan är lugna och trygga i sig själva, men självklart e de även pigga och allerta när vi leker och promenerar bla. Poppis vaktar ytterdörren och skäller när någon kommer och Frost hakar på, men när de har kollat vem som kom så går dom o lägger sig igen eller kommer med någon leksak och vill leka. Inga problem med kloklippningen har vi heller. Det som e lite tråkigt är att Poppis inte gillar smällare, men det är inget jätte problem eftersom inte matte heller gillar smällare, Frost därimot är helt oberörd.

Jag är supernöjd med vovvarna och måste erkänna att jag har fått 2 väldigt bra "exemplar" som passar bra i våran familj, och i de flesta familjer skulle jag tro.

Aquiro...bra tänkt/skrivit kan bara hålla med i allt du skriver.
Vi har en underbar ras och jag kan mycke väl tänka mej att skaffa mera pinschar i framtiden älskar denna ras har nog haft tur med mina 2 visst har det varit jobbigt ibland men det är ju själva utmaningen i det hela.

Men att stoppa huvudet i sanden och tycka att vi inte har några problem alls det skulle göra mej rädd.

//Linda

Jag blir lite ledsen... att det ska vara så att man inte vill ha en till Pinscher... Det ska vara kul att ha hund!

Jag har hittat min ras, kanske är det naturligt för mig att bli berörd av att ni skriver att ni inte vågar chansa att skaffa en till.

Som uppfödare gör jag ALLT i min makt (även Cathrine) för att det ska bli så bra som möjligt... Trist att ni känner så... jag lägger ingen skuld på nån och jag tar inte på mig något heller. Missförstå mig rätt! Jag blir bara berörd...

//Kattis