Valptiden ... vuxen omplacering ... problemhund?

Gå ner

Valptiden ... vuxen omplacering ... problemhund?

Inlägg  BeeBronx i sön jan 04, 2009 8:14 pm

Nu i veckan - fredags - träffade jag min lilla goding Arella igen. Hon är en liten flicka som kom ut på omplacering - anledningarna var inte relaterade till hunden utan dåvarande ägare. Arella hade inte tränats i de mest elementära saker och de hade hamnat i en situation där Arella åsidosattes och inte fick vad hon behövde.

Tyvärr får ofta hundarna som hamnar som omplacering en negativ klang och ofta slängs det upp annonser på forum med hunden liggade för att negativt framställa kennel och enskild individ - och inget kan bli mera fel - för individen och rasen ....
Ytterligare en omplacering eller .... liknaden diskution kommer upp .... inte som den när Suvi lade upp ... och sökte hjälp ...

När jag träffade Arella igen så blev jag så lättad och glad - glad för hur hon utvecklats och hur Elin, matte - verkligen har kommit att bli en underbar ägare till flickan som hon tog som omplacering. En verkligt rätt ägare till pinscher och utan att överdriva - underbar valpköpare!
De hade sån kontakt - och Arella tittade ofta, ofta på matte när hon sprang lös bland alla andra.

Jag frågade Elin - Hur kommer det sig att du valde en omplacering? Vad du inte orolig att det skulle bli jobbigt?

Personligen har jag ju själv tagit två omplaceringar - Bronx och Vegas.
Mina tankar när jag först började leta hund och min syster ringde och sa Bronx... Bronx... Lite nervöst och tänk om ....

Jag har försökt och kolla lite på våran ras/andra raser och hur hög frekvens vi har, vad gäller omplacering. Snackade med avelsrådet frå två andra raser och en väldigt närbesläktad.

Vi har ju inte direkt någon statestik - men överlag tycker jag vi ligger absolut inte högt. Vi är därimot en liten ras och det gör att alla vet om och alla snackar om ....

Som jämförelse kan man ta dvärgpudel där det under den senaste månaden varit 8 hundar för omplacering - när jag snackde med en av deras uppfödare påpekades det även att alla kanske inte ens hamnar på den listan.
Dvärgpudel har en dryga 700 hundar födda om året.

Nu blir det ett lite rörigt inlägg - men ... funderingen är;

* Har omplacering en negativ klang? Har man förutfattade meningar?
* Upplever ni att pinscher har en hög andel, i förhållande till andra
raser omplaceringar?

* Ni som har omplacering - hur funderade ni inteför tanken valp/omplacering?
* Var ni nervösa för orsaken till omplacering?

* Har ni som inte omplacerat - har tanken funnits?
* När under pinscherns utveckling upplevde ni det som jobbigast - varför gav ni inte upp?

Hoppas det inte blev allt för... rörigt och vimsigt
avatar
BeeBronx

Antal inlägg : 634
Age : 48
Ort : Trelleborg
Registration date : 08-10-09

Användarens profil http://www.beebronx.com

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Valptiden ... vuxen omplacering ... problemhund?

Inlägg  Rivendells Kattis i sön jan 04, 2009 9:00 pm

Jag tar mig friheten att klippa in dina frågor nedan, men först tar vi mina omplaceringar:

Ghibli var dryga 2 år då han kom till mig. Han skulle omplaceras för att tjejen som hade honom hade separerat och hade för lite tid. Vi hälsade på och sen var det kört... Wink Han kom till oss och åkte aldrig tillbaka igen. Han har varit kolockren! Vi hade många duster innan vi är där vi är idag. Men med träning så lyckades det. Med duster menar jag inge stora problem... men det tog ett par gånger innan vi insåg att han inte gick att ha lös till exempel. Vi jagade honom runt byn och tänkte att det släpper... Men det är ju endast med ena nagel i ögat som han kan gå lös idag. Kloklippningen var jobbig för oss en gång, sen köpta han att jag tänkte klippa oavsett hur mycket han protesterade. Efter ett tag så släppte det helt och idag sitter jag på golvet och han kommer och lägger sig på rygg framför mig. Så där är jag verkligen i hamn!

Blessin kom ju oxå som tvååring, skulle ju bara stanna till det dök upp nån som kunde ta henne... Men hon vart ju kvar! Med henne var det enda "problemet" att hon var kennelhund, visste inte vad trappor var.. cyklar var konstiga... vi fick lära in svenska kommandon och allt det. Men inget har annars varit problem. Förutom att hon äter bajs... Smile

Har även tagit en omplacering där emellan, Tino. Han var 16 veckor när han kom till oss. Ghibli var tre år då. Tino var osäker och han litade inte på NÅN. Vi jobbade med allt från kloklippning, skälla på folk, bitas och mycket annat. Han gjorde illa sitt ena bakben under tiden hos oss och gick igenom operationer och olika behandligar... Han hittade aldrig rätt i livet och vi hade ingen möjlighet att visa honom vägen. Han var en hund som var sjuk i allergier, hade massor med problem med sin lilla kropp och kunde inte lita alls på NÅGON. Han somnade in när han var 8 månader gammal...

Så till frågorna.

* Har omplacering en negativ klang? Har man förutfattade meningar?

Ja, jag tror att man har förutfattade meningar. Det är ju ofta som, av alla raser, en hund omplaceras pga av problem. Detta syns ju mer än dom som inte är "problemhundar", hundar som placeras om pga andra orsaker syns ju inte lika mycket.

* Upplever ni att pinscher har en hög andel, i förhållande till andra
raser omplaceringar?

Nej, jag upplever inte det så. MEN jag anser att vi ska slå vakt om att hålla lite koll på det, så det inte skenar iväg. Vi får inte avla på bekostnad av vår ras. Alltså, det ska vara trevliga hundar vi föder upp. Sen om en hund måste omplaceras ändå, behöver det ju inte avra av ondo. Den hunden får det troligtvis bättre hos sin nya matte och den gamla börjar jobba fel tider tex.


* Ni som har omplacering - hur funderade ni inteför tanken valp/omplacering?

Jag bokade valp först, men blinkade inte för att ta en omplacering. Sket det sig så fick det väl göra det då. Man måste ju våga för att vinna. Jag vann Ghibli!

* Var ni nervösa för orsaken till omplacering?

Nej det var jag inte. Jag vet att min dåvarande smbo var lite orolig, men vi tog dagarna som det kom...

* Har ni som inte omplacerat - har tanken funnits?

Här antar jag att du menar att om man har haft en hund man velat omplacera? Jooo då! VARJE löp är Ghibli jäkligt billig! Skämt åsido... Nej, jag har inte tänkt tanken att omplacera mina hundar. Inte ens med Tino var det så aktuellt, han hade så många sker som inte fungerade... så...

* När under pinscherns utveckling upplevde ni det som jobbigast - varför gav ni inte upp?

Här är jag ju inte rätt person att svara... har inte gått igenom alla faser ju... Smile

Hej hopp!
avatar
Rivendells Kattis

Antal inlägg : 293
Age : 42
Registration date : 08-10-10

Användarens profil http://www.rivendells.se

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Valptiden ... vuxen omplacering ... problemhund?

Inlägg  Suvi med Sniff i sön jan 04, 2009 9:27 pm

För mej var det självklart det bästa alternativet att ta en omplacering när jag gjorde det och om jag skulle skaffa en annan hund skulle jag med största sannolikhet välja en omplacering igen. Det kändes inte rätt att ta en valp eftersom jag är ensamstående utan bil och utan hundvakter i familjen.

Det finns fördelar och nackdelar med att ta en hund som någon annan format, men det sägs ju att hundar lever i nuet och varje dag får man en chans att börja om på nytt. Har man gjort nåt som visar sig inte funka kan man göra en nystart.

Jag var förstås fundersam över skälet till att Sniffen omplacerades och hörde mej för om det, men som ni vet fick jag inte veta hur det faktiskt stod till förrän långt senare efter en del luskande. Och det är kanske tur att jag inte fick veta, för då hade jag förmodligen inte vågat chansa!

En skillnad mellan omplacering och valp är att man till viss del får problemen serverade på bordet direkt med en vuxen eller unghund, om man ska hårddra det. Man vet snabbt vad man får och det gäller naturligtvis de positiva egenskaperna också!
För mej har omplacering inte någon särskilt negativ klang, men jag ömmar lite extra för dem, helt klart! Jag vet/förmodar att det är svårt att hitta bra hem till alla.
Uppfattningen om vad som är en problemhund är så subjektiv att jag absolut inte drar några slutsatser per automatik när en hund söker nytt hem! (Det finns superkrångliga hundar som aldrig byter hem.)

Även jag har funderat på omplacering när jag känt mej otillräcklig och tänkt att någon med mer erfarenhet hade aldrig behövt hålla på traggla så som jag gjort. Då hade Sniffens problem blivit lösta på ett kick och han skulle vara lyckligare. Fast sen undrar jag om Sniffen skulle vara drömhunden och favoriten för nån annan än mej!

Jag uppfattar inte annonsering om omplacering som någon kritik mot uppfödare. Jag har iallafall aldrig hört nån sån diskussion. Däremot uppfattar jag att den som måste omplacera upplever det som något mycket svårt och skamfyllt, vilket jag verkligen inte tycker det ska vara! Har man kommit fram till att livssituationen inte är den optimala och att det bästa för alla inblandade är att hunden flyttar så tycker jag det tyder på ett moget beslutsfattande.
Sen finns det ju hundar som omplaceras för att de hamnat fel från början och då är det verkligen rätt att omplacera! Jag kan inte ens tänka mej nåt fall där det skulle vara direkt fel att ta det beslutet. Ibland kanske orsaken låter orimlig, men då får man kanske fråga sig om man skäms för att avslöja det verkliga skälet. Om det är så simpelt som att man helt enkelt tröttnat, ja då ska hunden verkligen inte behöva bo kvar! Det bästa vore förstås om hunden aldrig hamnade där från första början, men sånt är nog svårt att förutse.

Jag undrar hur ofta uppfödare måste säga nej till folk de inte tycker passar! Av vilka skäl nekar man? Är de flesta som hör av sig seriösa och hur insatt måste man vara för att få en valp? Jag kan ju avslöja att Sniffens uppfödare inte ställde en enda fråga till mej, fast jag berättade att jag aldrig haft hund förut. Bara som jämförelse, alltså!
avatar
Suvi med Sniff

Antal inlägg : 537
Age : 48
Ort : Västerås
Registration date : 08-10-10

Användarens profil http://suvi.se

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Valptiden ... vuxen omplacering ... problemhund?

Inlägg  Sanna&Kelly i sön jan 04, 2009 11:16 pm

Rent spontant så tycker jag att omplacering har en negativ klang även om det egentligen inte är det: antingen så är det en yttre omständighet som allergi eller liknande eller så är det "fel" på hunden. Om ägaren inte kan eller vill hantera sin hund så är det ju faktiskt bra att den omplaceras till en mer passande ägare med större intresse och/eller bättre kunskaper.


Visst skulle jag kunna tänka mig en omplacering men eftersom jag bara vill ha en hund i taget så betyder det att jag förhoppningsvis inte skaffar hund oftare än var 10 år eller längre så då vill jag gärna njuta av en liten valpmage... Den stora fördelen med en omplacering är ju att man vet vad man får. En valp är ju en mycket större chansning på alla sätt.
Jag skulle däremot inte våga ta mig an en hund som har massa problem eftersom jag inte vet om jag skulle kunna handskas med den. Sådana omplaceringar passar bättre hos mer kunniga och erfarna personer än mig.


Den vanligaste hunden för omplacering måste ju vara olika schäfer och rottweilerblandisar i åldern mellan 6 mån och 1,5 år! Neutral


Nog har jag tänkt 1000 ggr att skicka tillbaka det lilla fanskapet till Lilla Enebys när han var mellan ett halvår och upp emot två år eller så. Fan vad han har fått mig att vara arg, helt sjukt att jag kan bli det på en så söt och oskyldig individ men jo, han har lyckats! Men såklart han inte åkte tillbaka, det är ju MIN HUND och vi har ju aldrig haft några riktiga problem utan egentligen "bara" att jag alltid vill ha honom lös och det har varit satans svårt att lära honom att inte sticka fram till andra hundar.


Jag tror generellt sett att det många hundar skulle må bra av en omplacering och att hunden inte alls lider av det som vi människor gör.
avatar
Sanna&Kelly

Antal inlägg : 642
Age : 39
Ort : Stockholm
Registration date : 08-10-10

Användarens profil http://www.barkingkelly.se

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Valptiden ... vuxen omplacering ... problemhund?

Inlägg  BeeBronx i sön jan 04, 2009 11:26 pm

Suvi med Sniff skrev:

Jag undrar hur ofta uppfödare måste säga nej till folk de inte tycker passar! Av vilka skäl nekar man? Är de flesta som hör av sig seriösa och hur insatt måste man vara för att få en valp? Jag kan ju avslöja att Sniffens uppfödare inte ställde en enda fråga till mej, fast jag berättade att jag aldrig haft hund förut. Bara som jämförelse, alltså!

Jag kan ju bara dra paralleller till min kull som jag hade förra året - och det var massor av förfrågningar på valp ... och jag sållade och ... tror jag frågade "grillade" dem som skulle få ... slutligen var det ändå magkänsla och tummar hållna för det skulle bli rätt.
Mycket av de som jag "rådde" bort från valp hos mig och inscher handlade om hur de lade fram sina planer med hund - en där de bl a redan från början meddelade mig att hunden, när de jobbade skulle vara ute i en hundgård - NOPE, för mig... blödig kanske ... men jag kan inte tänka mig det livet för en pinscher.

Jag tror man kanske har en förutfattad mening även som uppfödare - bara för att jag inte tycker om en person betyder det inte att den inte är det allra bästa för en liten pinschervalp ... en avvägning man måste göra.
avatar
BeeBronx

Antal inlägg : 634
Age : 48
Ort : Trelleborg
Registration date : 08-10-09

Användarens profil http://www.beebronx.com

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Valptiden ... vuxen omplacering ... problemhund?

Inlägg  Gäst i sön jan 04, 2009 11:35 pm

För mig är omplacering en hund som ägaren köpte för att ha resten av sitt liv men sedan inte kunde behålla. Fördomarna jag har angående omplaceringar gäller mer de som omplacerar än själva hundarna. Människor som inte tänkt efter vad det innebär att ha hund, de som tror att det är en accessoar och så blir de helt chockade över att hunden behöver stimuleras eller gör sig av med hunden för att de får barn. Förstår självklart att det inte är så enkelt för de flesta men just de fördomarna har jag svårt att släppa.

Att det blev en unghund den här gången istället för en valp var planerat sedan Totte var valp. Inte att det skulle bli just nu men att det absolut inte skulle vara en valp. Jag är varken valp- eller barnmänniska och tycker ärligt talat att de är tråkiga och jobbiga. Man vinner mycket på att ta en valp och en eventuell framtida hund blir förmodligen en valp för sambons skull men det är också mycket jobb som man slipper med en unghund.

Nu har jag haft tur med Rebel, hon är en piece of cake som hänger med på det mesta, men visst undrade man hur hon skulle vara och vad som skulle kunna få henne att bli en Cujo. Vi får väl se nu när det snart är dags för riktiga tonåren och testandet av allt och alla hur hon beter sig men den perioden genomgår ju alla hundar och hellre det än valptiden.

Angående att omplacera så har den tanken aldrig funnits gällande Totte (Rebel har varit här för kort tid för att jag skall ha hunnit ens börja fundera på det). Jag har velat skicka honom till Sibirien eller sätta ut honom i skogen ett antal gånger (senast nu under Rebels höglöp) men jag har hitintills inte kunnat hitta någon anledning till att göra mig av med honom genom omplacering. Det skulle vara ifall jag får barn som är hyperallergiska och inte på något sätt kan bo med en hund som jag eventuellt skulle göra mig av med honom men det är en så avlägsen framtid att det inte är aktuellt ens i fantasin.

Varför jag inte gett upp? Jag hade chansen att slippa alla problem innan jag skaffade hund. I och med att jag köpte en valp så gjorde jag gjort mitt val och då är det som det är och vi löser problemen ihop. Totte får stå ut med en hel del han också Wink .

Gäst
Gäst


Till överst på sidan Gå ner

Sv: Valptiden ... vuxen omplacering ... problemhund?

Inlägg  Arcan i mån jan 05, 2009 1:03 am

Jag har aldrig tagit en omplaceringshund men jag har hjälpt till att omplacera några russllar.. För mig har det tyvärr fått en negativ klang då dessa hundar tyvärr kommit från så dåliga förhållanden att det har påverkat deras personlighet.. Den senaste jag hjälpte till att hitta hem åt var en liten russell tjej på nästan ett år som fått frambenet brutet men inte blivit behandlad.. Av hennes psyke att döma så har hon nog tyvärr både blivit slagen och sparkad på.. hon har ännu inte blivit bra och jag tror tyvärr aldrig att hon kommer bli det heller..

vad gäller tankar om att omplacera så har tanken slagit mig MÅNGA gånger... Jag skulle aldrig göra det men under en viss period när unghundarna är sådär härligt trotsiga så får man ibland bara nog.. Men jag har alltid ansett att man måste "rida" ur stormen för tillslut kommer det att bli en underbar individ som man har ett otroligt fint band med. (Hoppas jag) Cool
avatar
Arcan

Antal inlägg : 138
Age : 37
Ort : Örebro
Registration date : 08-11-09

Användarens profil http://www.kennelbeesweets.se

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Valptiden ... vuxen omplacering ... problemhund?

Inlägg  ligistenzelda i tis jan 13, 2009 5:33 pm

Jag vill också svara Smile

* Har omplacering en negativ klang? Har man förutfattade meningar?

Ja jag tycker omplacering låter illa, men skulle kunna tänka mig en. Självklart finns det massor av bra hundar där ägarna bara inte haft tid/lust, men jag kan tänka mig att många hundar som blir omplacerade blir det av en större anledning som problembeteenden. Sen är det oftast ägarnas fel, men det blir ju inte lättare för det. Så jag ser det som en stor risk. Om jag skulle ta en omplacering skulle jag ta hunden på prov först. Skulle tycka det vore skönt med en vuxen hund nästa gång där man vet lite mer vad man får.

* Upplever ni att pinscher har en hög andel, i förhållande till andra
raser omplaceringar?


Ingen aning hur det är inom andra raser. Flest omplaceringar är väl blandraser?

* Har ni som inte omplacerat - har tanken funnits?

Oh ja! Jag trodde aldrig att jag skulle behöva jobba så mycket med en hund, men jag har ju lärt mig hur mycket som helst om problembeteenden och stress osv, så nåt bra kom ju av det. Och sen stoltheten när ens hund övervinner en rädsla, når ett mål, det finns inget bättre. Fast jag hade ju mycket hellre fått en hund med nerverna på insidan ist för på utsidan Wink

* När under pinscherns utveckling upplevde ni det som jobbigast - varför gav ni inte upp?

Från ca 4-5 månader fram till ganska nyligen har vart riktigt kämpiga. Vi gav inte upp av själviska skäl, klarade inte av att ge bort henne, man fäster sig fort. Sen är det ju vår första hund och då vill man verkligen inte slänga in handuken i första taget, även om jag lekt med tanken många gånger. Jag ser sakta ljuset i tunneln Very Happy

ligistenzelda

Antal inlägg : 611
Age : 36
Registration date : 08-10-13

Användarens profil

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Valptiden ... vuxen omplacering ... problemhund?

Inlägg  Sponsored content


Sponsored content


Till överst på sidan Gå ner

Till överst på sidan


 
Behörigheter i detta forum:
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet